Alternativ rubrik "Liberala pumpen, har den stannat?". Tiden är sjuk - och ingen ställer diagnosen. Eller så finns (större eller mindre) fragment av en diagnos, i numera marginaliserade forum. Ja, vad sysslar man med på Kultursidorna, nu för tiden? Inte ens dessa följer jag dock längre. För vad mening med diagnoser som försvinner på väg till patienten? Har ni tänkt på att man här i väst slutat talat om framtiden? I så fall är perspektiven små och nyttiga. Talade man om framtiden decennierna innan franska revolutionen? Kan man undra. Vore värt en undersökning, samhällen och deras framtidsföreställningar resp -medvetenhet, under olika epoker.
   Vi idédebattörer har blivit allt färre. Eller tystare. Eller kalla oss generella samhällsanalytiker.
   Men vi kanske inte behövs inför de syndafloder som människorna ändå anar - alternativt har rätt klart för sig kommer. För vi har det bra här i väst. I morgon kan våra huvuden ligga och tysta stirra på varandra i en korg, på en öppen plats som bytt namn. Dock för all del, katastroffilmer produceras. Och teorier kring pandemier, dramatiska klimatskiften samt dinosaurers ev. hastiga frånfälle då och där, dylika singlar kring i medieluften. Nå, inte ens katastrofer är dock säkra. Vi kan ju dö utdraget - det värsta ödet av alla.
   Så sista indiansommaren här i väst, kanske - denna kalla vår när ettåriga frön inte vill gro. Njut den mens den varar.
   Nya VB, får man be om affärsidéen, tack! För att nu ta det lilla och nära - medan vi väntar på endera Förintelsen. Perspektivet blir ju allt trängre. Nya skribenter eller redaktörer, raggas såna? Så dessa griniga sparkar för att yngrefolk och småudda fraktioner satt en på åskådarbänk. Så trist, då ... Dock i sig intressant med orangea (jfr VVV- blomman) 40-talistkretsens samlade iakttagelser, kring vänsterns egen Julafton. En fd

riksdagsman sågs hasta kring för att inte missa nåt av det universum tydligen roterar kring, 1:a Majtåget i Lund. Och sällan har väl Daniel S. setts så flottigt glad, denne en av interna partiupprorets väl centrala arkitekter. Där han marscherade som del av Malmöstöttan, i heliga kampen kring Antalet. Tja, politiska vänstern är hårt fäst vid favoritnöjena: masocism och harakiri.
   50-talet sägs vara a la mode. Hrm, vem växte upp då? Enligt en påpasslig krönika på SDS Kultur, så idealiseras numera denna äppelknyckar- och urtradiga flickfrisyrernas gyllene tid. Blomkvistarna är tillbaka, ett hart när outhärdligt släkte man önskar en rejäl omgång av de skumögda busarna. Och teve svämmar sen ett antal år över av kriminalare, den ena mer läbbig och repressionsbefrämjande samhällsanpassad, än den andra. Och deckargenren blomstrar. Monarkerna och deras plastsöta eller drinkiga, uteviftande ättelägg blir till mentalt vaddiga efterrätter åt befolkningarna. Medborgarkontroll, rättsröteskandaler, hets mot svarthyiga främlingar, feta grosshandlartyper på Investor och Skandia som skor sig - utan ett endaste ägg eller en färgpåse i sikte. Och så dessa storstilade jubiléer. Allt uti vår självhurrande, nyoscarianska epok.
   Tyvärr dock inga anarkistbomber i sikte, som förra gången! Utom på tilltagsna banderoller i majtåg. Migrationsministrar tilltalas med förnamn och får maktlösa verser på sig, i Malmö. Sen när blev det fel med moraliska småmord, a la Hinke Berggren? Ja, hur många egna fallna tål vår nygamla, dryga äverhet? Dem ska elimineras är en köttpåse att hantera - vadå förnamn?
   Tidens vänster är ett skämt. Är inordnad och överanpassad, förmår bara skita ord. Katastrofer eller terror - mer än gärna, tack! Tids nog spiller det in över vår tids limes. Tja, hur gör sig Lunds Domkyrka som moské? En onekligen intressant tanke.
j