De dödas lott
	Röken från den sura veden fyller vindskyddet och sticker i ögonen, men vad gör man inte för miljön i dessa tider? Grr: Vi såg ju i tidningen att den slemme godsherren på Gärsnäs tänkte pressa olja ur alunskiffern under oss här vid De dödas lott, i den risiga granskogen söder om S:t Olof. Över vår döda kropp! Men det kan bli en lång väntan, än hörs inga schaktmaskiner. Och är vi egentligen inte lite kluvna? Här har vi hejat på andra gruvprojekt på Österlen, eftersom vi unnar alla inflyttade kulturpersonligheter från Stockholm att få se en riktig materiell produktivkraft på nära håll, men så har vi blivit känsliga för klimathotet. Har vi blivit för trendiga, går vi på alla modeidéer? Lucifer: Vi är väl Lunds ledande omvärldsanalytiker och trendkännare och har därmed ständigt ett pekfinger i luften, alltid beredda att vända kappan efter vinden. Men det är klart att vi också är oerhört principfasta. Alun- och urangruvor säger vi förstås nej till, medan Bolidens gruva i Onslunda gärna får öppna igen. Kaolintäkten uppe i Billingetrakten är förstås också välkommen. Jag förstår inte att folk inte kan uppskatta vad gruvor och industrier kan tillföra landskapet. Vad vore väl den trista Kullaslätten utan alla rester från stenkolsbrytningen? G: Eller Limhamn utan Brottet, eller Skrylleskogen utan kvartsittäkten. Fast där vill tydligen på miljöpartiet och vänsterpartiet stoppa utbyggnaden, och jag misstänker att det är lika illa med demokratisk vänster. Men när det gäller miljöhotet tycker jag som Reinfeldt att vi inte ska glömma att se de kommersiella möjligheterna, inte minst för småföretagsamheten. Själv överväger jag att sätta upp en kiosk i Brösarp och sälja utsläppsrätter till samvetsömma resenärer med veteranångtåget. Du anar inte hur mycket växthusgas som en sån maskin avsöndrar! L: Avlatsbreven var ju också en stor business för kyrkan innan Luther tog tag i eländet. I samma bransch: jag fick i början på 90-talet i julklapp av min son ett postkvitto som visade att han betalt in 50 kronor till Riksgäldskontoret för att därmed lätta på statsskulden. Men det var andra tider då: nu simmar ju staten i pengar och mer blir det när de fått sålt vodkafabriken. G: Och ungefär samtidigt tänker regeringen höja spritskatten, som jag just hörde på vår knastriga batteriradio. Då drabbas inte staten av att försäljningen minskar. Säga vad man vill om borgarna, fiffiga är de, och jag tror att de ror hem valet 2010 också fast de ligger risigt till just nu. Jag menar, när folk har hunnit syna Mona. L: Tja, det är svårt att säga. Hon är ju faktiskt mycket skicklig i sin alldaglighet och gör aldrig bort sig i intervjuer – jag hörde lördagsintervjun med henne och hon gled igenom den som på räls. Jag tror att det är vi som ställer högre krav på en politiker, att det ska finnas någon sorts känslo- eller erfarenhetsmässig bas i en politisk uppfattning, gärna kompletterad med intellektuell övertygelse. För mig förefaller Mona var en produkt av partiapparaten, en välbalanserad och avslipad produkt förvisso, men lite för marknadsanpassad. G: Intervjuaren pressade henne tyvärr inte på den fråga som är i allas mun (och gör att vi sitter här och småfryser) nämligen miljön och klimatet. Där har hon länge haft ansvar men har inte mer att redovisa än lite startbidrag till vindmöllor. Jo, hon höjde rösten mot elbolagen, men blev elen billigare för det? Samhällsbyggnadsminister kallades hon, men inte blev samhället särskilt mycket grönare under hennes tid på posten. Och som VB förut påpekar älskar hon att köra bil. Det som möjligen försonar mej med henne är att hon gillar EU. L: Hennes entusiam för EU stärker inte precis hennes sak. Men visst var det komiskt när hon var i Skåne för att möta sina kritiker, som det hette. Det var ju en barnlek för henne att le lite intagande mot LO-distriktets ordförande. Det är förresten också komiskt att socialdemokraterna i Skåne har fått rykte om sig att var särskilt vänsterinriktade. När vi började skriva här i Veckobladet talade vi alltid om den skånska socialdemokratin och då inte minst den lundensiska som särskilt nergången och konservativ. G: Och hur rätt hade vi inte! Men sen dess gav ju först Kenth Pettersson en röst åt den skånska s-radikalismen, även om inte alla uppåt landet förstod hans dialekt, och så har man ju läst om diverse extremister i SSU härnere. Hur mycket man nu ska bry sej om den organisationen, som den gamla veteranen Thage G-punkt, själv medlem, numera betecknar som en sekt med fyra tusen medlemmar. Det fanns för tio år sen ett gäng studentförbundare där några nu driver Fronesis som förmodligen är landets bästa vänstertidskrift, men nu? Jag väntar mej inga uppror från de skånska socialdemokraterna, även om jag har aktning för en modern samhällsbyggare som Ilmar Reepalu. Som förresten har mycket att stå i, med alla villa- och köpcentermattor som ska rullas ut över 10+-jorden i södra Malmö. Var finns nuvarande Malmö- och mp-politikern Karin Svensson Smith, vars matjordsfundamentalism styrde v-Lunds ställningstagande i stadsbyggnadsfrågor för femton år sen? L: Såvitt jag vet går det lika bra att odla i ren näringslösning – jord klarar man sig utan. Men Karin är väl uppväxt i klassisk jordbrukarmiljö och då är det jord som räknas. Fast visst är det intressant med den militanta SSU-vänstern i Skåne. Kan man inte tänka sig att den är ett resultat av konkurrensen med Vänsterns ungdomsförbund? Och nog har väl socialdemokraterna i Lund drivits åt vänster av vänsterpartiet? För övrigt, din uppskattning av Reepalu som samhällsbyggare är svår att dela med tanke på de egendomliga skyskrape- och ishockeyprojekt han har lett Malmö till. Jag bara säger Hyllie! G: Jodå, och jag kan fylla på med Porten till Malmö, det planerade upplevelsecentrumet vid motorvägsinfarten från Lund. Men Reepalu ska hållas räkning för att han tänker stort, och inte minst för att han vill köra över villaägarna i Åkarp och Burlöv med fyra stambanespår, samtidigt som Lennart Prytz och andra socialdemokrater i Lund fegar och tjafsar om sitt yttre godsspår. I ett läge när hälften av alla planerade skånska järnvägsinvesteringar riskerar att hamna i ett svart hål under Stockholm. Alla skånska kommun- och regionpolitiker borde förstås chartra ett tåg, fara till Stockholm och sen dra i nödbromsen när tåget befinner sej i Getingmidjan, i höjd med Riddarhuset. Det är faktiskt ett nytt läge nu, i och med den senaste klimatrapporten. Här behövs både positiva åtgärder för kollektivtrafiken och negativa ingrepp mot bilismen. Och det senare har lyckligtvis börjat. Senast i går stod det i tidningen om bilar som hade fått rutorna utslagna i Lomma. L: Våldsromatik har vi ingen plats för här i Veckobladet. Men visst, manar man allvar gäller det ju verkligen att dra i nödbromsen nu och stoppa alla bilismrelaterade investeringar med en gång. I dag står det i tidningen att de ska bygga ett nytt parkeringshus på Center Syd! Jag brukar dra mig för att tala om ”politiker” som kollektiv, men i detta avseende måste de betraktas som stora hycklare. De underskattar nog också sina väljare. Rejäla insatser mot bilismen skulle väl uppskattas av Lunds upplysta befolkning. Var finns Lunds Al Gore? G: Du underskattar politikerna. De inser att de flesta väljare har bil, och att det skillnad mellan munväder och att verkligen avstå från att köra grabben till hockeyträningen eller flickan till ridhuset. Hela samhället hycklar, det är inbyggt. Ibland känner jag mej som Hesekiel eller nån annan av de gamla domedagsprofeterna: må världshavet komma och uppsluka denna ruttna civilisation! Det har förresten redan börjat, vid Löderups strandbad.		L: Strandägarna vid Löderup brukar låta som om de förde en kamp för den mänskliga civilsationen mot den brutala naturen. Men om hyckleriet: visst faller jag för frestelsen ibland och tar bilen fast jag kunde ha cyklat. Men det ändrar inte min grundhållning och jag tror att det är så för många. Jag tror man kan ta fasta på det och sen ha lite överseende med vår bekvämlighet. Men vad ska vi säga om den lokala politiken i Lund? Är det Bredberg som är den store kulturfienden? I riket var väl kanske Persson mogen att bytas ut, men var borgarna verkligen förtjänta att vinna valet i Lund? G: Nej, men det är tveksamt om de rödgröna förtjänade att behålla den. Det är lätt att peka på lokalpolitikens svårigheter men jag säger som jag brukar: titta på Stig Henrikssons Fagersta där vänsterpartiet senast fick 58,4 procent i valet. Hade de rödgröna haft varsin sån ledare och politik i Lund hade de haft 175,2 procent tillsammans, och dessutom kunde demokratisk vänster ha bidragit med något lite. L: Javisst, och jag har inget problem med matematiken, när man är politiskt visionär ska man inte vara småknusslig. Men någon sådan politiker har väl inte något parti i Lund haft under vår tid? Det har funnits skickliga politiker och talare, säg Sverker Ordesson och Lars-Arne Norborg, men karismatiska var de knappast. Man kan inte bygga bygga politik på att någon sådan ska dyka upp. Eller ser du någon på gång? G: Mats Olsson (v) är en både natur- och kulturbegåvning som hade kunnat bli något riktigt stort om han inte hade haft så lätt för att vika sej. Dessutom är han knappast på gång eftersom han satsar på vetenskapen, och där är han heller inte så dum. Men det är synd, för vi har fler goda forskare än goda politiker i Lund. Som gammal materialist är det lätt att bli pessimistisk: samhällsutvecklingen är emot oss, arbetarklassen krymper alternativt förborgerligas och för varje hyresrätt som förvandlas till bostadsrätt tippar någons materiella intressen över åt höger. Men vi har sett även i den lokala historien att en stark ideologisk strömning åtminstone tillfälligt kan övertrumfa klassintressena. Nu vet vi att såna strömningar normalt uppstår på USA:s öst- eller västkust och vi styr inte över dem direkt, men något kan ändå göras lokalt. Fast vi ska kanske inte söka bland politikerna utan bland forskarna. Borde det inte tillhöra universitetets tredje uppgift att gå ut i samhället och rädda världen? L: Jovisst, det är klart, men man får aldrig glömma att akademiker och till och med stora forskare också kan vara monumentalt dumma. Och visst: jag tycker att vänsterpartiets nästa förstamajtalare borde vara klimatforskare eller biolog. Den kris vi går in i kan inte lösas av marknaden, det krävs socialism i någon form. Och vad du säger om vänsterpolitikens möjligheter i Lund så är också de ljusa. Jag kommer att tänka på en välavlönad universitetsbyråkrat i min egen ålder jag brukade tala med. Han sa att han röstade alltid på moderaterna i riksdagsvalet, men på vänsterpartiet lokalt. Varför? Jo, det behövdes någon som var uppkäftig och rörde om i grytan och så var det på grund av Thomas Schlyter med hans sakkunskaper och insater i byggnadsnämnden och fullmäktige. Det är inget som kommer av sig självt, men visst kan vi få folk som jobbar med multimedia och telefonutveckling på Sony Ericsson att rösta på oss. Men då krävs också lite mer sofistikerade valkampanjer än den fyrkantiga som bedrevs sist. G: Om vi nu konstaterar att Lunds politiker är taffliga och att forskarna inte visat sin fulla potential, får vi i alla fall konstatera att vi har lysande industriledare. Du nämnde Sony Ericsson. Vad stor sker, sker tyst, som skalden säger: på sjuttitalet tyckte vi det var mycket att Åkerlund & Rausing hade sex hundra anställda men nu är de 2 600 som utvecklar mobiler uppe vid Brunnshög. Likaså på sjuttitalet skrev vi om de lysande utsikter som energikrisen skänkte Alfa Laval. Det tog lite tid, men nu står det på de rosafärgade affärssidorna att det säljs värmeväxlare som aldrig förr när det nu ska byggas 126 etanolfabriker bara i USA, för att inte tala om kärnkraften som behöver de verkliga bjässarna. Synd att de cheferna är såna doldisar: man ser dem inte i samhällsdebatten och de bygger inga maffiga privatvillor som deras motsvarigheter för hundra år sen. Och det är illa att ett hotell och inte en industribyggnad kommer att Lunds största och häftigaste hus. L: Huset behövs uppenbarligen, men man skulle kunna tillgodose behoven och dessutom ta rimliga stadsbyggnadshänsyn om man i stället lade det ner. Du nämner succéindustrierna i Lund, men jag vill då bara erinra om en arbetsplats i kris. Det är förstås Lunds universitet: klena födelsekullar under ett antal år, minskande intressen för högre studier under de goda konjunkturerna och en hård konkurrens med till exempel Malmö. Jag har alltid varit för utbyggnaden av småhögskolorna, men jag tror nog man får tala om en överetablering, bland annat av datakurser och kortare ingenjörsutbildningar. Vad gäller dem så förvärras det av flykten från teknik/naturvetenskap. Sen är Malmö i dag en stenhård konkurrent till Lund över ett brett spektrum av kurser. Om de gamla storuniversiteten hade haft någon sorts grundplåt, exempelvis för att utbilda i latin och andra småspråk, så hade det väl gått an, men så är det inte, de får betalt rätt av genom antalet elever. Det kommer att leda till en hård utslagning i Lund under några år. Vi får bara kvar Djursholms- och Göteborgsbratsen som är här för att supa och läsa juridik. G: Bratsen har gett liv åt &bar och därmed åt Mårtenstorget, och det ska inte föraktas i dessa tider av konkurrens från NovaLund. Den konkurrensen känns ju men frågan är hur den ska mötas. Flodljus och asfalt i Lundagård är ju receptet i Ivar Sjögrens senaste krönika i Sydsvenskan, men kanske skulle man i stället utnyttja universitetets förfall och slå mynt av karaktären som akademisk bondby. Och sen göra upplevelsestuk av det. Förresten sjunger Ivar inte så illa. L: Man skulle kunna gå tillbaka till den gamla tiden nere i Nöden där folk tömde sina pottor i rännstenen, och visst kunde man ha lite lösgående svin och getter i Lundagård. Det är retro som gäller. Ett annat alternativ är att Lund tar upp idén från Ystad där ju Wallanderturerna lockar massor av tyska turister. Krogrond enligt ”Tre terminer”, oknytt och pseudovetenskap med August Strindberg, galenskap med Eric Hermelin, knulla runt med ”Ligga i Lund”. Vad gör egentligen Turistbyrån? G: Lösgående svin går naturligtvis inte men vi kunde åtminstone slopa hundlatrinerna. Hur som helst ska det bli intressant att se hur det går framöver. Även om Veckobladet tappar sin gamla materialitet finns det hur mycket utrymme som helst för kommentarer i cyberrymden. Vi älskar ju Lund och undrar hur det ska gå för stan i det långa loppet. I det långa loppet är vi alla döda, sa visserligen John Maynard Keynes, men det var före de moderna genombrotten inom gen- och transplantationstekniken. Räkna därför med att vi finns kvar! Men först gäller det att stoppa skifferbrytningen. Vänta, buskarna knakar, en schaktmaskin visst det är?! Men det var bara Skogens Konung som kastade en loj blick på gråskäggen i vindskyddet innan han travade vidare.
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL