Två valvakor
– Går inte, de är fastskruvade.
Det var trångt och varmt på vänsterpartiets valvaka i Lund och lokalen (H 43 på Bygatan) var nog inget lyckat val. Men hundra an-mälda var ju en god uppslutning.
Inte bara rikstrend
– Fan, vad har vi egentligen för väljare? stönade en aktivist, halvt ironiskt men halvt på allvar. Och buade högt när tevekommentatorn redogjorde för analysen att Feministiskt initiativ tagit röster från vänsterpartiet. Inte åt kommentatorn utan åt Gudrun.
Stor och högljudd skadeglädje när det gick dåligt för folkpartiet. Tystnad när vallokalsundersökningen angav en tydlig borgerlig seger. Jubel när den inledande sammanräkningen talade om krympande borgerlig övervikt. Uppgivet sorl när det började gå åt andra hållet, ett sorl som steg och ofta dränkte teven. Nej, lokalen var inte bra.
– Det är rikstrenden som förklarar vår tillbakagång, inget annat, försäkrade Mats Olsson. Vår lokala politik är bra.
Jodå. Om man ser till kommunalpolitiken, där vänsterpartiet har varit både seriöst och kreativt och framgångsrikt. Men den lokala politiken har fler dimensioner än så. Och många väljare har säkert noterat vänsterpartiets splittring i Lund och majoritetens nytraditionalism. Ordförande Regander och annat har frenetiskt försökt mörka detta men själva existensen av demokratisk vänster har utgjort en effektiv bekräftelse.
Starkaste applåderna kom när valombudsmännen avtackades. En fantastisk valkampanj, vittnades det från flera håll, och Sydsvenskan citerade Katja Olofsson: ”Vi har gjort vår bästa valrörelse någonsin.”Ett något djärvt uttalande av en 26-åring. Låt oss se på valrörelsen när hon var 18: Partiet hade en avlönad funktionär lokalt och Ung vänster en. Fler hushållsutskick kuverterades eftersom vi hjälpte omgivande partiföreningar. Valstugan var lika mycket bevakad, debatterna något fler. Tre fjärdedelar av hushållsutskicken delades ut för hand eftersom vi inte hade råd till mer. Drygt sexti gårdsspelningar genomfördes med blåsorkester och korta appeller av riksdagsledamöter och -kandidater. Jämför med nu: tre avlönade heltidare från partiet (två valombudsmän och en partiföreträdare) och två från ungdomsförbundet. Posten täckte alla hushållen. Nej, vi som varit med lite längre är inte fullt så imponerade.
Ingen organisation tjänar på att skapa sej en felaktig självbild.
DV
Demokratisk vänsters vaka var betydligt småskaligare, även om en del hade hunnit ge sej av när VB:s utsände kom dit. Ungdomar fanns på plats men medelåldern var ändå aktningsvärd. Avhoppade vänsterpartister, visst, men tydligt är att dv också aktiverat vänstersinnade som inte varit partianslutna på mycket länge eller inte alls.
Ett mandat. Glädjen var behärskad hos de flesta, med lite fler röster i östra valkretsen kunde det ju ha blivit två.
Gr