Till Veckobladets Webb-läsare
Red
Ulf Nymark uppträder märkligare och märkligare i denna valrörelse. I våras beskyllde han mig och vänsterpartiet för att ge ”vilseledande uppgifter” om bostadsbyggandet i Lund, samtidigt som han var tvungen att efter viss påtryckning berömma den rödgröna politiken. Dessa ”vilseledande uppgifter” handlade helt enkelt om att Ulf medvetet misstolkade ”planera för att bygga 1 000 nya bostäder om året” till att gälla ett löfte om i genomsnitt 1 000 färdiga bostäder under hela mandatperioden, något som vi naturligtvis aldrig sagt. Man går inte från 200-300 till 1 000 på en eftermiddag. Denna misstolkning har ingen journalist, ingen borgerlig politiker och heller ingen annan människa vi stött på under valrörelsen gjort, endast Ulf Nymark. Men förra året påbörjades 997 lägenheter i Lund och i år ligger den senaste prognosen över 1 200. Över hälften av dessa är hyresrätter. Visst har vi rätt att vara lite kaxiga.
Jag frågade i våras i VB om Ulfs strategi inför valet skulle bli att kasta skit på den vänsterpartistiska kommunalpolitik som han tills för några månader sedan berömde, och som enligt andra medlemmar i DV ”aldrig varit bättre”. Ulf valde att inte svara då. Det är nu lätt att se varför.
Under september månad har Ulf gått ut med uttalanden mot det vänsterpartistiska förslaget att äntligen få ordning på färdtjänsten. Förslaget har tre delar:
- Låt de färdtjänstberättigade själva
välja vem som ska köra.
- Inför kollektivtrafiktaxa i färdtjänsten.
- Utred specialfordon i egen regi och/eller genom Räddningstjänst Syd.
Förslaget har utarbetats av Claes Fleming och är en uppvisning i kreativ och solidarisk realpolitik i en kommunal församling. Det har blivit intresserat och mycket väl mottaget från alla håll – allmänhet, handikapporganisationer, massmedia och politiker – utom av Ulf Nymark. Hans invändning bygger på en reflexmässig och tendentiös sammanblandning med borgarnas förslag till så kallat kundvalssystem i hemtjänsten.
Jämförelsen haltar på alla punkter, och alla utom Nymark vet att vänsterpartiet har lett, och kommer att fortsätta leda, motståndet mot kundval och privatiseringar.
För det första innebär inte förslaget en privatisering, eftersom färdtjänsten redan idag utförs av privatägda taxibolag. Vårt förslag innebär, precis som idag, att kommunen utnyttjar en existerande bransch och marknad. Det enda alternativet hade varit att starta ett kommunalt taxibolag med egen beställningscentral, vilket tydligen är DV:s linje. Snacka om plakatpolitik!
För det andra har tekniska nämnden nu två gånger i rad misslyckats med sina stora upphandlingar av färdtjänst. Kvalitetsbrist är här bara förnamnet. Oddsen är starka för ett liknande fiasko hösten 2007 när avtalet med Samres äntligen löper ut. Det är dags att prova en annan lösning, som innebär att kommunen legitimerar utförare, som den
För det tredje innebär förslaget inte att den färdtjänstberättigade knyter upp sig för ett visst bolag. Beställningen går ju till precis som när vi beställer taxi.
Detta är ett förslag som alla vinner på. Nymarks bevekelsegrunder är svåra att greppa. De kan faktiskt bara förstås om huvudsyftet är att uppfinna angreppspunkter på vänsterpartiet i stället för att diskutera politikens innehåll.
I senaste webb-numret av Veckobladet, som vi alltså inte kan besvara innan valet, går Ulf vidare med den fullständigt absurda anklagelsen att vänsterpartiet i Lund svängt och accepterar trafikplats Råby. Senast i onsdags lämnade jag in en reservation till kommunstyrelsen där jag ställer den nödvändiga upprustningen av vägen mellan Genarp och Esarp (två regionbussar kan inte mötas utan att den ene kör ner i diket) mot just detta huvudlösa projekt, som bara för Lunds kommun kostar över 100 miljoner kronor. Vi har vid flera tillfällen under året dessutom fått god massmedial uppmärksamhet för vårt envetna motstånd mot trafikplats Råby och Sydöstra vägen, så alla lundabor, utom möjligen Ulf Nymark, torde känna vänsterpartiets linje.
Ulf ägnar sig istället åt att lusläsa sin gamla nämnds protokoll, och detta på samma sätt som en viss proselyt läser bibeln. När Tekniska nämnden yttrade sig över detaljplanen förra månaden fanns redan ett avslagsyrkande från miljöpartiet. Detta ropade vänsterpartiet för när förslagen ställdes mot varandra. Ulf Nymark vet mycket väl att alla inte yrkar vid alla tillfällen i nämnderna. Inga reservationer, vare sig från v eller mp lämnades in vid detta tillfälle. Detta kan möjligen ses som en försummelse, men sådant inträffar titt som tätt, i nämnder och styrelser. Därtill är vänsterpartiets ståndpunkt i detta ärende mycket väl känd, kanske mer än något annat partis. Med detta underlag försöker Ulf Nymark få VB:s läsare att tro att vänsterpartiet vid detta sammanträde svängde och ”ställde sig bakom” detaljplanen. Det kallar jag en ren och skär lögn - rätt i ansiktet på läsaren.
Sist om Lars Ohly. Naturskyddsföreningen gör förvisso nästan bara bra saker, men i våras högg de rejält i sten. Genom en enkel ordräkning av hur många gånger ordet ”miljö” förekommit i partiledarnas tal drog man långtgående slutsatser angående partiernas miljöengagemang. Detta är en minst sagt tveksam metod. Med samma metod skulle man lätt kunna bevisa att Sverigedemokraterna är mest invandrarvänliga eftersom de oftast nämner ordet ”invandrare” i sina tal. Men Ulf Nymark har uppenbarligen svalt metoden rakt av, till skillnad från Naturskyddsföreningen själv, som i efterhand framhållit att man framförallt bör granska innehållet i det som partierna och deras ledare säger.
Vi som hörde Lars Ohly på Stortorget i måndags vet att han som ett av fyra huvudteman tog upp just miljöpolitiken. Han talade länge, engagerat och kunnigt, speciellt om krafttag för vår planets största ödesfråga: att minska utsläppen av växthusgaser. Han pratade faktiskt mest och bäst om miljö av alla partiledare jag hört yttra sig hittills i valkampen.
Mats Olsson