Klostergårdens röst
	Några höghuskvarter i Klostergården var avgörande för att Demokratisk vänster skulle vinna ett mandat i fullmäktige.    Det är bra att Sven-Bertil Persson får det mandatet. Han bodde under många år i Klostergården och känner stämningarna. Tillsammans med kamrater som Bodil Hansson, Göte Bergström, Kent Nilsson och Kajsa Theander kämpade han mot den planerade ringleden som skulle ha blivit en barriär mellan Klostergården och Höjeådalen, mot utsläppen från ÅR och för bevarandet av öppenvårdscentralen i Sankt Lars.    Jag hade god tid att tänka på det och mycket annat medan jag stod och delade ut valsedlar till valdistrikten Helgeand 3, 4 och 5. Redan klockan åtta väntade otåliga grupper på att få rösta. Sedan följde en ström av väljare, okända, men väldigt ofta kända (gamla vårdare, hiphopkillar, 60-talare med grånad hästsvans, familjer, barnvagnar, somalier, vithåriga tanter och eritreaner) en		ström som tidvis svällde till en fors och som inte avstannade förrän lokalerna stängde. Solen steg över kranarna i öster och gick sin gång över träden och höghusen i söder innan den försvann bakom skolhuset i väster. Kylig morgon, drivande moln på förmiddagen, sol och stillhet på eftermiddagen, vindbrus i solnedgången.Sedan valvakan och det tunga historiska skiftet speglat i den flimrande tvn. Den långa väntan på besked. Och känslan av att vi gått en lång lång väg sedan februari då vi på förslag av Ulf fattade beslutet i den lilla gruppen hos Sven-Hugo och Monica och därefter pulsade hem i snön och mörkret för att börja samla in namn till vår registrering.    Ett mandat ändå! Inte så dumt! Drygt tolvhundra väljare. Nu har vi ansvaret att i samråd med dem föra deras talan i Lund – och i världen. Vi har våra rötter i det lilla och lokala i Lund och i Klostergården. Därifrån kommer kraften. Men våra tankar och visioner är gränslösa. Gunnar Stensson
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL