Eftervalsdebatt?
VB väljer att tolka bildens budskap ironiskt, om inte så blir svaret på rubrikens fråga ett nej och artikeln kunde avslutas här.


Banderoll på cykelbron över Norra Ringen dagen efter valet.

En eftervalsdebatt kan inriktas på många olika sätt men eftersom VB ser sig som en del av den poli-tiska vänstern så håller vi oss på den kanten även om borgerlighetens väg mot en enpartiborgerlighet säkert är ett intressant tema.
   Vad har då hänt på vänsterkanten? Vänsterns politiska utrymme har alltid varit bredvid det dominerande Socialdemokratiska arbetarpartiet. I början utgjordes gruppen av arbetare som ville gå längre och snabbare mot statligt ägande och planhushållning. Denna grupp kulminerade i efterkrigsvalet och har därefter sakta men säkert tynat bort.
   Det som växte från 70-talet var en ny radikal gruppering som i mycket baserade sig på kulturella och internationella frågor. Internationell solidaritet, internationellt utvecklingsarbete och bistånd samt längtan efter ett öppnare samhälle att leva i. Inte bara kärnfamilj, inte bara lönearbete 8-5, inte bara passivt tv-tittande, inte bara den icke religiösa religionen utan ett mera meningsfullt liv var det som hägrade. Under denna period växte hela tiden också grupperingar som såg miljöfrågan som den viktigaste politiska frågan att radikalisera.
   Den ”kulturellt” och internationellt inspirerande vänstern kulminerade för 25 år sedan och har därefter blivit en allt mindre grupp. Skälen bakom detta är inte enkla, såväl rena modetrender som mer handfasta ting som globalisering spelar in. Den har sedan dess ersatts av grupper som sökt sig till vänstern av mer primära skäl. Nedmonteringen av välfärdsstaten har skapat en växande grupp som har svårt att klara sig i det nuvarande samhället. Miljöradikaliteten däremot växer sakta men säkert, inte utan bakslag men den längre trenden är växande. Kanske kan de nu aktuella filmerna om

växthuseffektens konsekvenser öka denna takt, inte alls säkert men man kan hoppas.
   Finns det slutsatser att dra ur detta om man nu tror åtminstone lite på ovanstående resonemang. En möjlig slutsats att dra är att de delar av vänstern som ser återupprättandet och rentav en ökning av välfärden som den viktigaste frågan borde fråga sig om de inte verkar effektivast för dessa mål om de inifrån kan radikalisera s så att det partiet kan utgöra ett reellt alternativ med alternativa lösningar till alliansens politik i nästa val. Om man dessutom kan medverka till att s får en partiledare som är lite mer olik alliansledaren så är nog en hel del vunnet.
   Den växande vänstergrupp, inte i partierna utan i väljarkåren, som ser miljöfrågorna som ödesfrågor måste fråga sig varför inte verka i det miljöparti som redan finns och driver dessa frågor inte utan framgång. Miljöpartiet var i början svårt för att förstå sig på för många vänsterinriktade. Skälet för detta var den starka bindningen för höger-vänster perspektivet som dominerat det politiska tänkandet sedan franska revolutionen. Om man omfattar insikten att växthuseffekten kommer att ödelägga jättelika delar av jorden så ter sig höger-vänster inte helt relevant. Inte ens för den marxistiskt välskolade tror jag. Dessutom har miljöpartiet en lång praktik som en del av vänstern numera, vilket kanske kan trösta vissa tvehågsna.
   Efter lång tid som politiskt aktiv inom vänstern förefaller det mig möjligt och önskvärt med ett betydande perspektivskifte. Det är kanske inte vem som äger produktionsmedlen som är den viktigaste frågan. Det viktigaste är kanske hur dessa produktionsmedel ser ut och vilken omfattning de har som är viktigast. Ger dessa produktionsmedel oss en chans till långsiktig överlevnad är kanske frågan som måste ställas först. Självklart kan hela resonemanget här vridas genom att hävda att det bara är andra än dagen ägarförhållanden som gör det möjligt att ställa den viktiga frågan om överlevnad.
   VB tycker att det finns frågor att debattera efter valet. Om det finns fler som tycker så och om man i så fall ser ett behov av VB i denna debatt skall vi nu ägna några veckor åt att forska i. Vi ber alltså att få återkomma om ett tag till frågan om vi är beredda att fortsätta producera tidningen. Vårt beslut i denna fråga kommer läsarna att få reda på både i pappers- webb-form så det enda vi kan säga för dagen är att detta VB-nummer inte är det sista men kanske det är det näst sista pappernumret.
Göran Persson

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL