Oss nerladdare emellan
	Teknikutvecklingen påverkar ständigt vilket gör att man lätt kan bli teknikdeterminist, dvs. tro att tekniken är en självständig kraft som bestämmer samhället. Marx var ju inne på det när han sa att skvaltkvarnen gav oss feodalherren, medan ångkvarnen gav oss industrikapitalisten. Men sanningen är att det finns hela tiden valmöjligheter, tekniken kan användas på det ena eller andra sättet. Var finns läsarna? Just nu är det Internet som står i centrum för mycket av intresset. Jag läser i måndagens Guardian – The Guardian är världens bästa dagstidning (ja, jag menar allvar) – att nu ska deras webbupplaga få första tjing på nyheterna och pappersupplagan komma i andra hand. Lite orättvist förstås mot de som betalar nästan en tia för att läsa nyheterna i en papperstidning. Men vad gör man när pappersupplagan är 360,000 medan det finns 13,3 miljoner läsare på webben? OK, inte alla varje dag, men så många unika besökare är det som då och då tittar in.    Just tidningsläsningen tillhör det jag uppskattar mest. Jag minns när jag under Vietnamåren jobbade på ett universitet i amerikanska Mellanvästern med en reaktionär och dålig lokaltidning. Då var det en lättnad att då och då läsa New York Times, men den kom alltså inte till orten förrän dagen efter. Nu kan jag börja min arbetsdag med att läsa NYT, dessvärre med en hållning före och under Irakkriget som är feg och undanglidande. Jag läser också ett antal andra tidningar och tidskrifter, allt utan att betala. Jag är med andra ord en riktig nerladdare. Hett ämne Nedladdning är det politiska ämnet för dagen och i partihögkvarteren darrar man inför frågans politiska potential. Vem minns inte de döda sälarna som gjorde att miljöpartiet kunde återkomma till riksdagen? Stora väljargrupper är nu så labila och ointresserade av traditionella partier att Piratpartiet som förespråkar fri nerladdning på sin stora (och enda) fråga kan ta hem ett mandat. Alltså händer det som så sällan händer till vardags: partier beklagar sitt tidigare ställningstagande och ändrar ståndpunkt. Bland dessa åsiktsbytare finns också vänsterpartiet.    Där låg faktiskt vänsterpartiet i Lund före. För ett år sen när riksdagen skulle anta den nya lagen mot nerladdning och Tasso Stafilides ställde upp på regeringslinjen hade vi en ganska rejäl diskussion i Lund där vi opponerade oss mot partiets ställningstagande. Det hjälpte inte, men när stora ungdomsgrupper nu hotar att rösta på ett särskilt parti i frågan så tar det skruv. Utmärkt, det är så demokratin ska fungera.		Den kreativa allmänningen Men det här är en fråga som har en lång historia och som går djupt. Den började med att amerikanska hackers (en hederstitel i sammanhanget) blev förbannade därför att det plötsligt skulle kosta pengar att använda grundläggande programverktyg. Ur detta föddes Richard Stallmans GNU-arbete och därefter operativsystemet GNU/Linux med Linus Torvalds benägna hjälp. Microsoftdirektörerna brännmärkte detta som en närmast oamerikansk verksamhet och kampen mellan den öppna programvaran och Microsoft pågår sedan dess varje minut på världens persondatorer och servrar.    Det intressanta är då att idén om fritt tillgänglig programvara spred sig till andra områden: text, musik, bilder. Man kan ju bege sig till ett bibliotek och titta i många böcker, läsa, låna, kopiera några sidor etc. Det fungerar ju bra, författarna svälter inte av det skälet och man köper ju ändå böcker. Men när folk nu vill byta musik med varandra i digital form säger skivbranschen stopp och statsmakterna följer efter.    Den person som tydligast och bäst har diskuterat det här med upphovsrätt och konstnärlig frihet är en amerikansk juristprofessor som heter Lawrence Lessig. Han har påvisat hur viktigt det är att det finns en ”allmänning” där man kan hämta idéer för att skapa nytt. Walt Disney hade ju aldrig klarat sig utan denna allmänning av sagor från medeltiden via Bröderna Grimm till HC Andersen. Då borde också de som tar från allmänningen i tacksamhet lämna sina skapelser där. Det gör de inte, de slåss som tigrar för Kalle Anka och vill t.o.m. ha rätten till saker som de själva har lånat.    Lessig har pekat på hur upphovsrättsreglerna ständigt har utvidgats och allmänhetens manöverutrymme begränsats. Javisst, lobbyorgansiationerna är starka och ingen talar för allmänhetens behov. Vi såg det senast i Sveriges ställningstagande i EU för patent på program, en hjärtesak för ABB och Ericsson, och för landets välavlönade patentjurister, men ett slag i ansiktet på innovatörer och nyutvecklare. Det gäller samma sak med piratkopiorna av musik: en bortskämd och profithungrig skivindustri hatar att folk delar musik. Ett litet antal megastjärnor och bestsellerförfattare skulle förlora en del om det var fritt fram, men det stora flertalet författare, skribenter och musiker skulle inte bli ekonomiskt berörda. Däremot skulle de kreativa möjligheterna öka. Alltså: copyleft i stället för copyright! För den som är socialist borde det inte vara någon tvekan om var man står. Internetidealism Information wants to be free, heter det i ett av de tidiga manifesten för Internet och det finns en idealistisk tradition bakom sådana ord. Men just därför att Internet har blivit så ekonomiskt betydelsefullt kommer det att bli svårt att behålla friheten. Amerikansk kongressen håller just nu på att tillåta att Internets neutralitet mot innehållet mjukas upp. Kommersiellt angelägna saker ska få kunna komma fram snabbare och det innebär förstås att annan trafik blir långsammare. Min bedömning är att de ekonomiska realiteterna på sikt kommer att göra sig gällande och jag är därför inte motståndare till att betala Internetlicens ungefär som att betala TV-licens. Då kan vi hålla de kommersiella intressena på visst avstånd, kanske, och dela ut lite pengar till de som behöver. Under tiden ska vi naturligtvis fortsätta att slåss för den idealistiska hållningen till Internet, men i medvetande om att det bara kan bli en långsamt förlorad försvarskamp. Lucifer
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL