Kuvert och kartong brukar jag köpa på Söderlunds Missionsbokhandel, på den nu lite bedagade Östra Mårtensgatan. Den religiösa anstrykningen lever kvar i kitschiga Jesusbilder och små konfirmandpsalmböcker, och på disken dominerar veckotidningarna, med mycket Silvia och Victoria. Sortimentet verkar lite ålderstiget, liksom den fasta inredningen och gatuskylten. Längre från Nova Lund kan man knappast komma. Innehavarna tycks också vara lite till åren, och butiken lever nog inte kvar när de en gång lägger av.

Konsum fanns överallt
Men det dröjer förhoppningsvis för butiksinnehavare kan bli rysligt gamla. Det finns det flera exempel på i Bengt Karlssons nya bok, Affärer i Lund (Kultursmedjan Lundensis, 2005). Förhoppningsvis därför att jag som de flesta har en nostalgisk åder, och för lundanostalgiker är boken en guldgruva. 21 butiker i stadskärnan, de flesta nedlagda, porträtteras med text och bilder på ett halvdussin sidor vardera. De omfattar ett brett spektrum av branscher: bok, blomster, cykel, hatt, kaffe, kött, papper, sko etc. Samt livsmedel förstås, där ett kapitel berättar om kvartersbutikerna som inrättades när Lund från 1940-talet började växa efter några decenniers relativ stagnation. 1946 hade Konsum sexton butiker i Lund förutom huvudanläggningen vid Mårtenstorget!

   Bengt Karlsson har varit en flitig källforskare, utnyttjat de historiker som finns, läst gamla tidningar, utnyttjat egna minnen men framför allt intervjuat. Det redovisas personliga hågkomster som sträcker sej till 1930-talet – och hur annorlunda då! Butiker med ett dussin anställda, handelsresande som dukade upp provkollektioner på Grand, gratis hemkörning av varor, fast springpojken väntade sej dricks. De intervjuade har bidragit med foton av inter- och exteriörer. Fram träder en värld som har försvunnit, bortsett från residualer som Missionsbokhandeln.
   Ingen tvekan om att servicen var bättre förr. Ett intryck av läsningen blir ändå hur orationellt systemet var, personalkrävande och därmed kostsamt. Den moderna kapitalistiska rationaliseringen nådde senare till butiksbranschen än till industriproduktionen, men sen slog den till med stor kraft. Visst, en massa idyllerförsvann men också låglönearbete för anställda och osäkra inkomster för innehavare, liksom en massa fjäsk för finare kunder som det står en del om i boken. Dock inte kritiskt utan i en nostalgisk ton, det också.
Det kan man kanske kritisera Bengt Karlsson för, liksom man kan påpeka att hans stil är något valhänt, med alltför många ord inom citattecken. Men nostalgi är svårt att motstå, och boken är nog hans bästa hittills.

Gunnar Sandin