Visst var det fint på Stortorget i söndags! Solen flödade över en mängd röda fanor och banderoller, glada människor vimlade och det var nog andra än Mats Olsson och Ulla-Britt Petersson (v) som fick intrycket ”lite fler än vanligt”. Men ögat bedrog. I vänsterns demonstrationståg gick cirka 450 personer, enligt tre oberoende och vana räknare. Det är mindre än i fjor, den lägsta siffran sen denna Lundavänster började tåga på egen hand 1974 och cirka sju gånger mindre än rekordet från 1980. Fast fortfarande dubbelt så stort som s-tåget.
   De senaste årens vänsteruppsving har ibland jämförts med Vietnamgenerationen, men det är uppenbarligen en skillnad i förmågan till gatumobilisering. Dessutom är det tyvärr en del som talar för att det aktuella uppsvinget planar ut och försvagas. Årets första maj gav flera tecken på detta.

Södern befriar sej
Jag spelar sen tretti år i Röda Kapellet och en första maj blir mitt synfält något beskuret. Samtidigt ger spelandet tillfälle att komma ut och se en bit av världen utanför Lund.
   Dagen innan var det alltså tretti år sen befrielsen av Saigon. Vi hade musicerat vid ett rutinartat v-möte på ett rätt så ödsligt Stortorg och höll på att packa ner instrumenten när nån utbrast: ”Varför spelade vi inte Befria Södern?” Men vi hade en chans till. När vi på kvällen medverkade vid Klostergårdens byalags fina våreld på St Lars hade vi fått fram noterna till FNL:s kampmelodi.
   Och vi tog morgonen därpå med dem till Trelleborg, första stationen på orkesterns förstamajturné. Herman Schmid, mötets huvudtalare, knöt genast an. Solidariteten från Sverige och andra länder var viktig under Vietnamkriget och andra av den tidens frigörelsestrider, påminde han. Men nu håller Södern, det som för oss en gång var ”u-länderna” men numera brukar kallas Syd eller Sydvärlden, på att befria sej själv. Kina och Indien är kända exempel, i Latinamerika finns en vänstervåg och det knyts löftesrika allianser mellan vissa länder där. Till och med i Afrika finns det positiva tecken.

Underutnyttjad talare
Efter sin mandatperiod i EU-parlamentet har Herman återgått till sitt jobb som universitetslärare i Roskilde och undervisar studenter från tredje världen om Danmarks, Skandinaviens och Europas historia. De förvånas över vänsterns utbredda EU-skepsis och efterlyser ett starkt och enat Europa som motvikt till USA. Detta har fått Herman att reflektera över sin och vänsterpartiets hållning till EU. Men han är pessimistisk om dess potential under nuvarande förhållanden, när den långa lågkonjunkturen har gjort människor rädda och fått nationella regeringar att konkurrera inom organisationens ram.
   Dynamisk kapitalism har Hermans stundenter sett därhemma. Vad de inte upplevt förut, och som de hänförs av i Danmark, är välfärdsstaten. Som det är vår världshistoriska mission att slå vakt om – även om Herman inte använde det uttrycket.
   Det var ett bra tal, insiktsfullt, eftersinnande, lärorikt, ett samtal (utan manus) med åhörarna. Det var synd att Herman inte fick tillfälle att medverka på fler ställen i Skåne, till exempel i Lund, men det fanns väl någon uträkning hos distriktsstyrelsen. Nu var vi 50 som fick höra honom (och goda lokala förmågor) i Trelleborg – 29 i publiken, 20 i orkestern och en journalist.

Både kreativt och slitet
I Malmö la orkesterangelägenheter beslag på min uppmärksamhet. Dock hann jag imponeras av den kraftfulla ljudanläggningen vid samlingen på Möllevångstorget och av de delvis vitsiga och kreativa slagorden, som verkligen ropades av deltagarna. Jag vet som gammal demonstrationsarrangör hur svårt det kan vara att få igång folk. (Det förekom också slagord som var slitna eller politiskt tveksamma.)
   Hur många tågade? Här hade VB ingen egen räknare utplacerad. Arrangörerna sa drygt tusen, polisen 560. Jag tror att sanningen ligger mitt emellan. När tåget svängde på Gustav Adolfs torg fick man en god överblick, och inte var det dubbelt så långt som tåget i Lund.
   Orkesterangelägenheterna handlade delvis om trummor. Marscherar man behövs det trumslagare, men vänsterpartiets politiska insnävning har gjort det svårt att hitta utomstående som vill hoppa in. Då får man ta till lösningar som kostar pengar, och första gången fick

Malmövänstern pröjsa. Fast 1 500 kronor är billigt jämfört med de 10 000 som en för dagen omdöpt hemvärnsorkester kostade socialdemokraterna i Lund. På hemmaplan spelar Röda Kapellet tills vidare gratis.

Kris i Helsingborg
I Lund var jag nyfiken på om huvudtalaren skulle motsvara mina lågt ställda förväntningar, men för första gången måste Röda Kapellet bryta upp genast efter demonstrationens slut. Vi skulle till Helsingborg där vänsterpartiet hade engagerat oss för en föreställning av vårt Vysotskijprogram. Det var en upplevelse att få spela i Folkets hus magnifika A-sal. Jugendkitsch ja, men salen och hela huset är ett starkt uttryck för kraften och framtidstron hos arbetarrörelsen för hundra år sen.
   Publiken var sympatisk men lyckades inte fylla salen, för att uttrycka det försiktigt. Mej förvånade det inte, jag vet att vänsterpartiet i Helsingborg har varit organisatoriskt svagt under lång tid och inte precis blivit starkare av att en ung falang med ny retorik fått majoritet. Och det bekräftades av arrangörerna: dagens planerade demonstration hade fått ställas in på grund av den dåliga uppslutningen, tjugo aktivister och lika många övriga åhörare på det ersättande mötet enligt lokaltidningen.
   Sen var det äntligen dags att fara hem, med dagens alla melodier tävlande om plats i huvudet. Vann gjorde den bolivianska ”Convite al socavon” som vi körde oavbrutet hela gågatan i Lund.

Rekord, men …
Följande dag ges tillfälle till tidningsläsning och eftertanke. Uppsala: 400 v, 250 s, alltså ungefär samma storleksordning och -re-lation som i Lund. Men i kristdemokraternas förstamajtåg gick åtta hundra! Där ser man vad Livets Ord kan göra. Hade kd i Lund fått ihop mer än åtta?
   Göteborg: enligt arrangörernas egna uppgifter tusen r-are, 1 600 sossar, närmare två tusen i v-tåget, vilket inte imponerar bland annat med tanke på att ordförande Ohly talade. Och syndikalisterna hade lika många.
   Stockholm: ingen rapportering om demonstrationerna i DN eller Svenskan, inte heller på lokalsidorna, skandal faktiskt. Men vänsterns distriktsexpedition uppger 6 500–7 000, en viss minskning från i fjor.
   Tillbaka till hemlänet där v-distriktet hade satsat och fått till stånd fjorton arrangemang. Ett rekord i antal, men inte i uppslutning om man lägger samman lokaltidningarnas referat. I Hässleholm har Ung Vänster femton medlemmar men ingen kom till mötet, berättar Norra Skåne.
   Den samlade bilden är att socialdemokraterna minskade på de flesta håll men höll siffrorna uppe på andra, till exempel i Lund. Vänsterpartiet/Ung Vänster krympte nästan överallt. Anarkister och syndikalister har medvind, samla-de fem tusen till en parkfest i Stockholm.

Spöket vid horisonten
Partiella medvindar till trots är det högervinden som dominerar just nu. Borgarna har ett betryggande försprång i opinionen och mp, s och v har alla sjunkit parallellt i de två senaste mätningarna vilket är mycket ovanligt.
   Vänsterpartiet hade alltså 5,0 procent i Temo. Vi som varit med ett slag och bland annat upplevt valresultat under tre procent tar det med fattning men nog är det ledsamt. För unga som inte är lika härdade kan det vara svårare. Vad som avtecknar sej vid horisonten är ett val 2006 där riksdagsrepresentationen kanske räddas av en gammal kär kamrat, men där mandat går förlorade på alla nivåer tillsammans med partistöd. Ärrade ombudsmän tvingas skaffa sej ett hederligt arbete.
   Var tror ni att partiet hade legat med Jonas Sjöstedt som ordförande i stället för Lars Ohly?
   Min egen gissning är två–tre procentenheter högre. Högervinden hade vi inte sluppit, men ett parti som behållit öppenheten från Gudrun Schymans tid skulle ha lyckats hålla kvar fler sympatisörer. Det är just den nya dogmatismen och slutenheten som många reagerar mot, det märks inte bara när man ska få ihop en spelbar orkester till första maj.
   På Stortorget sökte jag efter en cymbalist. Stötte på duktiga musikanten S.
– Du har ju varit med oss förr. Kan du ta hand om bäckarna?
– Tyvärr, det känns inte rätt. Jag tänker gå med i Feministiskt initiativ senare idag.
Det är tydligen i Fi det händer. Se särskild rapport.
Gunnar Sandin