• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Afghanistan behöver barnmorskor, inte soldater

Regeringen fortsätter att förhala tillbakadragandet av de svenska trupperna från Afghanistan. Carl Bildt öppnar nu upp för att ha kvar svenska soldater i landet efter 2014. Vänsterpartiet motsätter sig detta och menar att det Afghanistan behöver är barnmorskor och lärare, inte soldater.
   - De flesta länder som har soldater i Afghanistan avvecklar nu sina insatser, eller har redan gjort det. Men den borgerliga regeringen vill förlänga. Det börjar bli relevant att fråga sig om Sverige ska bli det sista landet med soldater i Afghanistan, säger Hans Linde. utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
   - Sveriges militära insats i Afghanistan är ett misslyckande. Detta faktum kan Carl Bildt inte förändra genom att öppna upp för att ha svenska soldater kvar i landet efter 2014, säger Hans Linde. 

4000 kronor till kampanjen ”Mediciner för KUBA - Stoppa USA:s blockad”

Demokratisk Vänsters förstamajföreläsning ”Vart går Kuba” fyllde föreläsningslokalen i ABF-huset på Kiliansgatan. De båda föreläsarna, Ola Nilsson, ordförande i Svensk-kubanska föreningen i Malmö, och Bertil Egerö från Lund avtackades med starka applåder.
   I stället för att ge föreläsarna honorar beslöts att skicka 4000 kronor till kampanjen ”Mediciner för KUBA”, 2000 kronor i vardera föreläsarens namn.
   Mötesdeltagarna och de som inte hade möjlighet att närvara kan bidra till Kubas värdiga och täckande sjukvård till sin befolkning, trots landets relativa fattigdom och USA:s blockad, genom att stödja kampanjen ”Mediciner för Kuba – Stoppa USA:s blockad” PG 235715 – 0.
Gunnar Stensson

Nina Björk

På onsdag 22 maj kommer Nina Björk att tala om sin bok ”lyckliga i alla sina dagar”, se annons. Här kommer en anmälan av hennes bok.
   Nina Björk har skrivit en spännande bok, mycket handlar om konsumismen, om våra drömmar att ständigt efterfråga mer och nya prylar, trots att de gamla duger och är fult funktionsdugliga drömmer vi om det senaste.
   Vi luras att ständigt konsumera, vi anses till och med vara osolidariska om vi inte shoppar, shoppa för  jobbens skull. Det är ett problem att vi sparar och håller på slantarna.
   ”Och det märkliga inträffar: vi måste skapa arbeten. Skapa sysselsättning”, skriver Nina Björk. Som om det i denna värld inte finns nog med uppgifter som behöver göras. I vården, att bygga bostäder, att bygga för förnybar energi, för att producera mat i en värld som svälter.
   Det kapitalistiska systemet kräver ungefär 2,5 % tillväxt om året, minst. Går vi under denna siffra har vi lågkonjunktur, påstås det. Det utgår alltså inte från att tillfredställa våra behov, utan att kapitalismen ständiga krav på ökande vinster. Nina Björk påpekar att 2,5 % tillväxt per år kommer att innebära att världens ekonomi kommer att vara nio gånger så stor inom 90 år. Vi kommer att behöva nio gånger så mycket råvaror och vatten, vi kommer att behöva öka vår energiförbrukning rejält. Detta i en värld där vi vet att klimatet inte ens klarar de utsläpp vi har nu.
   Med andra ord, tillväxtens ekonomiska system står i motsättning till jordens överlevnad. Så frågan blir, tål vi mer tillväxt?
Sven-Hugo Mattsson

MP måste säga nej till vinster!

Det är rubriken på en Brännpunktsartikel i SvD den 6/5, undertecknad av nio ledande miljöpartister, bland andra Karin Svensson Smith, riksdagsledamoten Annika Lillemets, Maria Bergom Larsson och Yanina Difonis i Barn- och Skol-nämnd Lunds stad.
   De konstaterar att 8 av 10 svenskar säger nej till vinst, att skolaktiebolagen konkurrerar om största möjliga vinst, att byråkratin går ut över kvalitet och likvärdighet, att Chile är det enda land utom Sverige som låter vinstdrivande aktiebolag driva skolor med hjälp av skattepengar, att vinsterna bara kan hämtas genom nedskärningar i kvaliteten, att lärartätheten är lägre i vinstdrivande skolor än i kommunala, att vinstintressen är förbjudna i de fristående skolorna i Nederländerna, Norge och Danmark och att skolorna i dessa länder - och framför allt i Finland - är bättre än de svenska skolorna.
   De tar avstånd från Maria Wetterstrands försvar av vinstintressena i Sydsvenskan den 6/4.
   Slutklämmen i inlägget lyder: ”Som  miljöpartister känner vi oss tvungna att säga att friskolereformen inte infriat de de förhoppningar som fanns. Vi måste våga förändra partiets politik. Vi är fortfarande för pedagogisk mångfald och skolor anpassade till lokala förhållanden. Vi vill ha skolor som är idéburna och ickekommersiella. Och vi vill att kommunala skolor ska utvecklas mot mer öppenhet och lokala initiativ. Däremot konstaterar vi att vinstdriften av skolan har bidragit till försämrade skolresultat och ökade kostnader.  Vi vill därför att alla vinster från skolan ska återinvesteras. Uttag ut skolan ska inte tillåtas.”

Detta utgör ett stort steg framåt. Måtte de ha framgång i debatten i det egna partiet!
   Men det är lätt att se vad som saknas:  Åtgärder mot skolpengen, segregationen och den ohämmade ”valfriheten”.
   Nu väntar vi på Socialdemokraterna.

Eva Franchell, ledarskribent i Aftonbladet, skriver den  3 maj: Det fria valet är orättvist. Samtidigt konstaterar hon att i alla internationella jämförelser utmärker sig Sverige som ett land där likvärdighet och kunskapsresultat försämrats under 2000-talet.
   ”Vi kommer inte ifrån det”, skriver hon. ”Det fria skolvalet är orättvist. Igår fick Jan Björklund ta emot sin framtidsutredning om skolan med det betecknande namnet: Det tar tid.
   Det får inte ta tid. Skolan behöver resurser nu. Skolbolagen kan pumpa in sina vinstpengar i verksamheten. Kommunerna kan ge mer pengar till skolorna med sämst resultat.
   Men skolan kan aldrig bli enhetlig som förr. Orättvisorna måste bort och det får inte ta tid.”
   Visst, men de fristående skolorna finns ju kvar,  och skolbolagen fortsätter att göra vinst.
   Kommer de att pumpa in sina vinstpengar i verksamheten?
   Kommer kommunerna att satsa pengar på de skolor som de utarmat genom skolpengsystemet?
   Tror Eva Franchell själv på det hon skriver?
   Vi väntar på socialdemokraterna, men partiledardebatten i tv 5 maj gav knappast några förhoppningar. Titanic håller kursen.
Gunnar Stensson

Olof Holmgren
Fem skäl till varför det är rätt att bojkotta Israel från Eurovision Song Contest

1. Kulturell bojkott fungerar
Det första som människor tänker på när de hör ordet ”bojkott” är oftast en ekonomisk bojkott. Intresset ljuger ju aldrig. Det stämmer att den ekonomiska bojkotten är viktig, det visar inte minst aktionerna mot företag som G4S och Veolia som mist kontrakt i miljardklassen på grund av sin inblandning i den israeliska ockupationen. Men en kulturell bojkott verkar på ett annat sätt. Den riktar sig mot hjärtat snarare än mot plånboken. Det vittnar det sydafrikanska exemplet om. Idrottsmän, akademiker och artister kunde inte resa jorden runt för att representera sitt land på tävlingar, konferenser och festivaler. Det gör ont i ett lands folksjäl att bli utsatta för en bojkott. Det är det som är själva poängen.
Läs mer »

Ett av många skäl att höja skatten

Banavgifterna ökar väsentligt de närmaste året. Skånes kostnad ökar med cirka 20 procent enligt Trafikverket. Pengarna måste tas antingen från skattebetalarna eller från resenärerna.
   Underhållet är eftersatt i hela landet. Spårnätet håller på att falla sönder.
   Detta är en följd av privatiseringen av järnvägarna och de konsekvenser den leder till: fragmentisering och många  privata aktörers jakt på kortsiktig vinst.
   Staten borde återta makten över SJ, Statens Järnvägar.
   Under alla omständigheter är en stor statlig satsning på underhåll och utbyggnad en nödvändig investering som  också bidrar till att öka sysselsättningen.
   Pengarna  bör tas från skattebetalarna, inte från resenärerna, av självklara miljöskäl.
   Skattefinansierade investeringar i ett effektivt spårnät i Skåne och hela Sverige är bättre för alla än jobbskatteavdrag för att öka konsumtionen av elektroniska prylar i Media Markt.
Gunnar Stensson

Schlagern schlår på Mårtenstorget

Lunds kultursatsning i veckan ”We party too” får väl tolkas som en hyllning till vår grannstad.  I Malmö finns teatrar, konsthallar, konserthus, musik och en kulturnämnd med en vänsterpartist till ordförande. Här i Lund leds Kulturnämnden av den avsuttne polismästaren Holger Radner(fp). Någon egen kultur har vi inte råd med under rådande borgerlig regim, men när nu TV, Malmö kommun och regionen ställer upp i stor stil kan vi väl haka på. Röda Kapellet hakar på Lunds påhak, naturligtvis utanför programmet, och detta nu på lördag

Så himla glamoröst blir det kanske inte men vårens sista torgspelning kl 11-12 kommer att vara präglad av förnyelse och fest. En särskild schlagersångerska medverkar och orkesterns vassaste versmakare och rimsmeder är engagerade. Man kan tala om en förnyelse av den politiska visan, låt vara i gamla fotspår, Så kommer man t.ex. i sången ”Åldringsvård” (melodi ”Du ska få min gamla cykel när jag dör”) få höra versen:

Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?
Hon är klar i knoppen men en smula skör
Ni behöver inte klema
För ni heter ju Carema
Kan ni ta min gamla mormor tills hon dör?

Därutöver blir det en liten hyllning till det svenska flygvapnet (”Gå upp och pröva dina vingar”) och dess insatser för Natos bombningar i Libyen under ledning av de svenska försvarspolitikerna. ”Ett litet rött paket ” är väl en politiskt ganska stillsam text om man inte ser den som en förhoppning om att den sjuåriga nedmonteringen av Lunds kommunala service ska brytas av vänsterinitiativ. ”Varm Korv Boogie” är förstås orkesterns kommentar till hästköttskandalen. Med ”Regntunga skyar” framför vi en riktig schlager som slog redan för drygt 50 år sen. Ja, se där ett axplock ur repertoaren.
   Man kan lugnt räkna med ett behagligt försommarväder på lördag och skulle det eventuellt falla ett milt regn är det inte hela världen. Väl mött på Mårtenstorget!
Fru Musica

Så ödelägger man ett skolsystem

Man kommunaliserar skolan.
   Man avskaffar Skolöverstyrelsens kontroll av kvalitet och likvärdighet.
   Man låter kommunernas skilda förutsättningar spränga skolans likvärdighet.
   Man inför skolpeng för att ge rovgiriga riskkapitalbolag en vittring av vinst.
   Man ser eleverna som kunder i stället för som framtidens bärare.
   Man inför rätt att fritt etablera fristående skolor för att släppa in exploatörerna.
   Man beslutar om det fria skolvalet för att öppna marknaden.
   Man välkomnar riskkapitalisterna när de kommer flåsande.
   Man ignorerar deras nedskärningar i antal lärare, speciallärare, bibliotek med mera.
   Man gör det möjligt att placera deras vinster i skatteparadis.
   Man gör betygsinflation till skolbolagens effektivaste marknadsföring.
   Man tvingar även kommunala skolor till betygsinflation för att möta konkurrensen.
   Man gör höga betyg till  urvalsprincip för elevernas vidare utbildning.
   Man låter lärarna korrumperas av rektorer, föräldrar och elever.
   Man ser till att Skolbolagen kan stoppa all insyn i sin skolverksamhet.
   Man låter hederliga lärare mobbas och tvingas sluta.
   Man uppmuntrar medelklassen att flytta sina barn från kamraterna i utsatta områden.
   Man välkomnar att segregationen ökar snabbt.
   Man ser gärna att kunskaperna blir sämre, bara betygen blir högre.
   Man accepterar att majoriteten av lärarna vill bort lämna skolan.
   Man organiserar lärarutbildningen så att bara studenter som inte ser någon annan möjlighet hamnar där.

Den destruktiva processen har passerat en tipping point. Den är nu ohejdbar.
   Skolminister Jan Björklund försöker bromsa genom att införa nya betyg, centrala prov för yngre elever och annan byråkratisk kontroll.
   Byråkratin krossar de kvarvarande lärarna. Efter kritik minskar skolminister Jan Björklund byråkratin. Allt återgår till det det tidigare läget.
   Men katastrofens grundorsaker kvarstår oförändrade: kommunaliseringen, det fria valet, skolpengen, de fristående skolorna, driftkapitalbolagen och exploateringen av skolans resurser.

Jan Björklunds oljetanker vänder inte
Den stävar spikrakt mot isberget medan regeringen lugnar oroliga passagerare med löften om bättre lärarutbildning och satsningar på dåliga skolor som utarmats av riskkapitalisterna.
   Kursen är den rätta, trots allt, fastslår Sydsvenskan.
   M, C, FP och KD står orörliga på kommandobryggan och stirrar dödsföraktande på isberget som tornar upp sig framför dem. Närmare Gud till dig.
   Men MP drar öronen åt sig och börjar titta efter livbåtarna.
Gunnar Stensson

Lördagsmusik

Helgeandskyrkan
18 maj kl 17
Alexandra Cimbritz , piano
Irene Frisch, piano
Kristina Runyeon-Odeberg, blockflöjter

Sommarpromenad

Söndagen den 19 maj
Samling vid Källby-badets entré klockan 14
   Det är tre promenader i en. Den första etappen går längs dammarna där fisken leker, näktergalarna sjunger, göken gal, äppleträd, hägg och hagtorn blommar. Vi avslöjar Flackarps hemliga badplats. Ta gärna ett dopp vid bryggan! Vi passerar ett fält med blommande raps.
   Sedan kan den som är trött gå hem.
Klostergårdens byalag
Läs mer »

Demokratisk vänsters föreläsningsserie

“Lyckliga i alla sina dagar”
Nina Björk talar om sin bok.
Onsdag 22 maj kl 18.00
Lunds Stadsbibliotek atriumgården
Affisch  »

Helgeands församlingsgård: Café Torsdag 23 maj kl 13

Kristen tro och etik
Lars-Olle Armgard, präst och docent i etik, talar på temat: Kristen tro och etik - ett möte mellan Gustaf Wingren i Lund och K.G Lögstrup i Århus.

Kommunism

Alla sociala system, till och med ekonomiska system som kapitalismen, har alltid byggts på en grund av verkligt existerande kommunism.
   Genom att utgå från principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” kan vi se bortom frågan om individuellt eller privat ägande (som ändå ofta är föga mer än en formell legalitet) och upptäcka de mycket mer direkta och praktiska frågorna om vem som har tillgång till vilka typer av saker och under vilka förutsättningar.
   Nästan alla följer denna princip om de samarbetar om något gemensamt projekt. Det enkla skälet är effektivitet (ironiskt nog med tanke på den gängse uppfattningen att kommunismen ”helt enkelt inte fungerar i praktiken”): om man verkligen är intresserad av att få någonting gjort så är det bästa sättet självklart att fördela uppgifterna efter förmåga och ge människor vad de behöver för att utföra dem.
   Detta är förmodligen också anledningen till att människor i det direkta kölvattnet av stora katastrofer – översvämningar, strömavbrott eller ekonomiska kollapser – har en tendens att agera på samma sätt och gå tillbaka till en enkel form av kommunism.”
(David Graeber, Skuld, s.99-100)
   I nästa nummer av VB kommer vi att citera en motsvarande beskrivning av den liberala Marknaden.
Gunnar Stensson

Ulf Nymark
Cykel och buss som alternativ till spårvagn?

Motargumenten på spåren - del 3

Spårvagnsmotståndarna förespråkar i huvudsak buss- och cykeltrafik mellan Lund C och Brunnshög alternativt Stångby/Örtofta och Brunnshög som alternativ till spårtrafik. Detta sistnämnda alternativ är sannolikt ett av de mest bisarra förslag som skådats på trafikområdet i modern tid. Det är ju trots allt i Lunds stad som tillgången till övrig kollektivtrafik finns. Och man kan verkligen undra hur många pendlare som vill stiga av tåget ute i en sömning förort - där för övrigt Öresundstågen och långdistanstågen inte stannar (och kommer heller inte att stanna i framtiden)?
Alltså: låt oss granska argumenten för buss respektive cykel mellan Lund centrum och Brunnshög – det framtida, utbyggda Brunnshög. Där kommer någonstans mellan 40 000 och 50 000 personer att bo eller arbeta.

Hur tvinga folk att cykla?
Cykel till Brunnshög, som förespråkas till exempel av Sverker Oredsson, en man som genom sitt parti varit med om att bygga ut Lund till den bilstad som den idag är. Oredsson har givetvis rätt. Cykel är ett bra alternativ, men det kan knappast fullt ut ersätta någon form av motorburen kollektivtrafik. För det finns en liten hake med detta alternativ: hur ska man tvinga människor att cykla? Inte ens undertecknad, som är en varm anhängare av cyklismen och vill se ganska kraftiga restriktioner mot biltrafik är beredd att förbjuda all biltrafik mellan centrala staden och Brunnshög. Cykeltrafik till Brunnshög bör sålunda på alla sätt stimuleras, biltrafik försvåras. Men högvärdig kollektivtrafik behövs likväl.
Så till bussalternativet
Vilka är nackdelarna med busstrafik jämfört med spårtrafik?
Läs mer