Noteringar från Lund och världen

”Inte insatt”
Tove Klette, den välvilliga liberalen.

För två år sedan sa Tove Klette i en intervju i Sydsvenskan:”Hon måste ha hjälp. Det här måste tjänstemännen ta fatt i och hitta en lösning på.”
   Det handlade om att hjälpa en elöverkänslig kvinna som lever i en vagn uppställd på en parkeringsficka vid en skogsväg.
   Ingenting hände Två år senare har fortfarande ingenting hänt.
   Nu säger Tove Klette: ”Det här är inget lätt fall och jag är inte insatt i vad man har erbjudit.”
   Tove Klette är kommunalråd och vice ordförande i vård- och omsorgsnämnden.
   Jag gissar att det finns fler exempel på Klettes favoritknep i politiken: tomma löften. Berätta gärna.



”Panic of the Plutocrats”

Rörelsen ”Occupy Wall Street ” växer. Nu planeras en jättedemonstration som ska lamslå New York.
   ”Panic of the Plutocrats” är rubriken på en krönika av Paul Krugman, nobelpristagare i ekonomi. De som drabbats av panik är ”den rikaste hundradelen av  den rikaste procenten.”
   I sin skräckpropaganda mot demonstranterna nämner plutokraterna både Lenin och Trotskij. I själva verket orsakade de med sina utstuderade finansspekulationer kraschen 2008. Skattebetalarna räddade bankerna – och  plutokraterna tog pengarna.



Nationalekonomi är ideologi, inte vetenskap

Amerikanerna Christoffer Sims och Thomas Sargent fick Riksbankens ”nobel-pris” i ekonomi för att de skapat ”prognosverktyg”.
   Ett bra val, tycker Klas Fregert, docent i nationalekonomi i Lund. Men: ”Hela ämnet makroekonomi kämpar med att modellerna fungerar dåligt i den nuvarande, oväntade krisen. Särskilt Thomas Sargents modeller är inriktade på optimal penningpolitik under normala förhållanden.”
   Eftersom modellerna inte fungerar kommer de kanske inte tillämpas och därför inte  göra någon större skada. För några år sedan prisades ett par ekonomer för att de konstruerat en ny finansfiness. När de tillämpade den gick de i konkurs. Sedan kom finanskrisen 2008.
   Än värre var det med Milton Friedman som 1976 prisades för  monetära idéer som försatte Chile i landets värsta depression någonsin. Det krävdes en diktator, Augusto Pinochet, för att genomdriva dem.”



Växande stöd för hungerstrejk mot villkoren i israeliska fängelser.

60 palestinska aktvister i Västbanken, Gaza och Israel har startat en hungerstrejk till stöd för dem som redan hungerstrejkar i israeliska fängelser.
Netanyahu införde i juni hårdare restriktioner i fängelserna. Det handlar om isoleringsceller, minskning av familjebesök, handbojor vid kontakter med advokater och förhindrande av tillgång till böcker, utbildning och nya kläder.
I söndags upprättades ett solidaritetsläger i Haifa som ett ”spontant svar till de fängslade”.
Tusentals samlades i Haifa, Gaza City och städerna Nablus och Ramallah mot de ”förtryckande villkoren” i israeliska fängelser.
Ett tält till stöd för de hungerstrejkande som sattes upp i Nablus den 4 oktober får i genomsnitt 1500 besökare per dag.
Enligt en FN-rapport från mars 2011 hölls då omkring 6000 palestinier fängslade i 22 israeliska fängelser. /Haaretz, al Jazeera



Den stora förnekelsen

Vid ett möte i det internationella kärnenergiorganet IAEA i september avvisades ett förslag från arabstaterna att diskutera ”Israels kärnenergikapacitet”. Det var en diplomatisk seger för Israel. Den innebär att det internationella samhället förkastar arabstaternas ståndpunkt att Israel är en kärnvapenvakt.
   Men förnekelsen är inte hållbar i längden. En dag kommer Israel tvingas att skriva  under  ickespridningsavtalet om kärnvapen. Israel är ett av fyra länder som hittills vägrat att underteckna det. När det sker, om inte förr, avslöjas förnekelsen..
   För en månad sedan genomfördes en stor försvarsövning intill den israeliska kärnenergianläggningen Dimona. Alla vet. Man kan inte i längden låtsas motsatsen. Det israeliska kärnvapnet är det farligaste i världen just nu. /Haaretz
Gunnar Stensson

 

 

Juholt

Bara en reflektion: Juholt begärde dubbel bilersättning när han körde Oskarshamn–Stockholm i februari 2007. Han lämnade enligt sin blankett hemstaden kl. 15. Hade han tagit bussen 14.50 och sen bytt till tåg i Berga hade han varit i Stockholm kl. 19.40. Lite långsammare förvisso men gott om tid att jobba eller läsa en roman och mycket snällare mot miljön.
Gunnar

 

 

 

Om ledning och lärdomar

Lars Ohly valde att utrrycka sig på följande sätt vid helgens besök i Västmanland:
   "Vi har haft många diskussioner om de kommuner där Vänsterpartiet är som allra mest framgångsrika. Där har funnits viktiga lärdomar att dra, såväl för andra kommuner som för partiet centralt. Men erfarenheterna av vad som fungerar lokalt varierar stort över landet. Det som ger framgång i en kommun är inte nödvändigtvis det som ger framgång i en annan.
   Och riktig framgång mäts inte i valresultat. Ett framgångsrikt val är ett medel, ett oftast nödvändigt verktyg för förändring - men det är samhällsförändringen som är målet. Vi har några framgångsfästen som uppvisar fantastiskt höga valresultat i kommunvalen men tyvärr så har dessa resultat knappast alls omsatts i stöd i riksdagsvalen i samma valkretsar. Det är klart att det då kan vara bekvämt att säga att det beror på partiledningen i Stockholm, men då gör man det väldigt lätt för sig. Vi är ett och samma parti i hela landet. "

Om detta finns fem saker att säga.
  1. Det hade kanske varit bättre att diskutera med och inte om de kommuner där vi varit framgångsrika?
  2. Vi har inte sett att man dragit några som helst lärdomar - vilka avses?
  3. Om inte riktig framgång (också) mäts i valresultat; hur mäts den då?
  4. Om det är bekvämt att hävda att partiledningen i Stockholm (i huvudsak) är ansvarig för valresultaten i riksdagsvalen kan man diskutera. Däremot är det svårt att komma ifrån att ansvaret för både bristen på resultat och de ständiga förlusterna nog måste utkrävas centralt.
  5. I Fagersta har vi landets bästa resultat någonsin i kommmunalvalen - tre val i rad. Vi hade 2010 landets tredje bästa resultat i landstingsvalet. Och vi har 55% fler röster i riksdagsvalet än vad Vänsterpartiet har i landet som helhet. Och visst kan vi och bör vi prestera bättre; vi tar gärna emot råd och stöd. Men bara från dem som har presterat bättre.
Stig Henriksson, kommunalråd Fagersta

 

 

 

Gunnar Stensson
Att dela landet Israel i två stater är ett moraliskt imperativ

Föreställningen om ett judiskt hemland har dominerat diskursen under årtusenden, men nu måste vi nå definitiva slutsatser
A. B. Yehoshua

Det finns inget mer problematiskt begrepp beträffande den judiska identiteten än begreppet hemland (moledet). Ändå är det grundläggande och naturliga förhållandet till ett hemland en hörnsten på vilken varje nationell identitet grundas. Det är viktigare än ett gemensamt nationellt språk, en gemensam religion och gemensam historia. Utan ett grundläggande förhållande till ett hemland – något som ofta jämförs med förhållandet till en moder – blir den nationella identiteten instabil och ihålig.

Men den judiska nationella identiteten både förvånade och störde världen genom sin långa överlevnad, trots otydligheten i förhållande till begreppet hemland; särskilt som den komplexa judiska attityden till hemlandet fortfarande i viss mån ger upphov till antisemitisk fientlighet.

”Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.” Denna, den första mening som uttalades till den förste juden, anammades av många judar genom hela den judiska historien, antingen som ett teologiskt imperativ eller som en existentiell och ideologisk möjlighet. Abraham lämnade förvisso inte bara sin faders hus och sitt hemland; han lämnade också det nya land som var utlovat till honom och begav sig till Egypten; och trots att han själv  till slut återvände till Israel, så reste också hans sonson Jakob och hans söner till Egypten för att aldrig återvända under sin livstid.

Det judiska folket uppstod alltså inte i sitt hemland, och inte heller mottog det  sin Torah i hemlandet utan i öknen, en region som det passerade mellan diasporan och det utlovade hemlandet. Detta är exceptionellt; ytterst få nationer har fått sin fysiska och andliga identitet utformad någon annanstans än i sitt hemland. Efter det att det första templet hade rivits sjöng de fördrivna i Babylon med intensiv känsla, ”Vid Babylons floder satt vi och grät när vi mindes Sion”. Men när den persiske kungen efter endast 40 år uppmanade dem att återvända till Israel  och bygga upp det ödelagda templet, var det bara somliga som ville återvända till Israel; och innan de gav sig iväg riktade de ilsken kritik mot dem som valde att fortsätta att leva i exil.

Under de sexhundra år som kallas det andra templets period började mer än halva det judiska folket vandra sin väg genom den antika världen och därigenom försvaga elementet av fysisk samhörighet med hemlandet.

Läs mer  

Gunnar Stensson
Föreläsning om internationa-liseringen av fredsprocessen mellan Palestina och Israel

Lunds domkyrka den 9 oktober

”Jag ser mig själv som en israelisk patriot. Jag vill vara stolt över mitt land, vilket blir alltmer omöjligt för människor som jag. Som verkliga israelvänner betraktar jag dessutom enbart de som höjer sina röster mot Israels nuvarande politik. Mot ockupationen, mot blockaden. Mot kriget. Detta är riktig vänskap”.Så skriver den israeliske författaren och journalisten Gideon Levy i sin bok Gaza, mitt älskade. En krönika 2006-2011.
”Gazakriget var ett krig där det nästan inte förekom något motstånd eller några strider, ett brutalt anfall på en hjälplös, omringad och instängd befolkning som inte hade någonstans att ta vägen, inte ens ut i havet. Granater med vit fosfor som brände in i det levande köttet och flechetteammunition som spred sina spikar åt alla håll, bemannade och obemannade flygplan som spred missiler, bombningar och åter bombningar helt utan proportionalitet; hundratals oskyldiga som dog bara för att de råkade bo i Gaza.”
För Gideon är palestinierna inga abstrakta offer. De är individer. Med namn. Medmänniskor.

Läs mer  

 

 

 

 

Stationsområdet

När jag läser förslagen till hur stationsområdet skall se ut om 25-30 år, så rinner det upp ett ord: hybris. Tre arkitektkontor har fått i uppgift att komma med förslag. Alla förslagen liknar mer fiktion än verklighet.
   Först kan jag tycka så här, stationsområdet behöver rustas upp redan nu, området är lätt nergånget och inte särskilt effektivt. Både Jönssons övergång och Rydes undergång borde breddas eftersom här är väldigt trångt när många skall till och från tåget och andra bara skall passera. Hissarna i Rydes undergång borde saneras, här luktar piss. Nergången från Bangatan till Rydes måste bli betydligt större, nu trängs de som skall passera med dem som köper biljetter eller tittar på monitorer. Det finns en del annat som borde förbättras, NU.
   Frågan blir, varför inte rusta upp stationsområdet bit för bit när behoven finns

Utgångspunkten är att tågresandet skall trefaldigas inom de närmaste 25-30 år? Om 30 år är vi säkert 25 % fler  i Lund och i vårt omland, men kommer var och en av dessa att resa mer än dubbelt så mycket på spår, fan tro´t. Prognosen måste utgå från att tågresandet skall ta över bilandet, det tror inte jag, åtminstone i någon högre grad.

Clemenstorget
”Clemenstorget är ett slumrande torg idag… och har en jättepostential i framtiden” , säger Anders Svensson, projektledare för idéuppdraget. Jag har en annan erfarenhet. Jag satt vid springvattnet en av de sista brittsommardagarna. Torget lever i högsta grad, torghandeln naturligtvis som väl har fått en renässans, människor korsar torget hit och dit, det gås och cyklas överallt. Det finns butiker omkring eller i närheten av torget, inte minst Malmborgs. Jag satt vid springvattnet i solen och drack upp mitt kaffe men ville inte riktigt gå därifrån, just pga all aktivitet. Människorna kommer och går, bänkarna byter ständigt ”ägare”, vid två tillfällen kom dessa hjälteburkrenhållningsarbetare som ser till att det inte ligger en massa burkar och skräpar överallt. Bägge gick igenom alla papperskorgarna och min tanke var att man väl kan sätta upp särskilda korgar för burkar så arbetet ges en rimlig arbetsmiljö. 

Spårvagn
Alla förslagen utgår från att vi kommer att få spårvagn, vilket är rimligt med tanke på att det finns politiska beslut på detta. Men jag är en av skeptikerna till spårvagn i Lund. Inte av ideologiska skäl, så mycket som möjligt av resandet skall gå på spår. Hade jag bott i Malmö med sina breda gator hade jag varit en riktig tillskyndare. Skrivet därför att jag inte tror att det var en tillfällighet att Malmö en gång hade spårvagn men inte Lund. Visst finns det plats på Clemenstorget om man nu vill ta plats på ett torg som fungerar utmärkt. Men jag undrar var pengarna skall komma ifrån? Lund själv har knappast råd, man är redan för högt belånad, regionalt ser jag nog hellre en Simrishamnsbana eller en tvärbana till Kristianstad. Från staten blir det nog inga pengar den här mandatperioden.

Cykelparkering
I ett av förslagen föreslås 4000 cykelparkeringar, på ett tak över en busshållplatsanläggning. Visst, skall resandet öka trefalt så behövs fler cykelställ. Men idag kan man ju börja med att ta bort de 700-1000 cyklar, min bedömning, som är övergivna. Om detta kommer jag att skriva ett medborgarförslag.
I ett av förslagen föreslås Bangatan bli bilfri, bra. Genomför detta redan nu!
Sven-Hugo Mattsson

 

 

Lucifer
En humanitär intervention för mycket

Minns ni? Det var väl för ett halvår sen som världen (den del som räknas) var upprörd över Khaddafis hot mot staden Benghasi. Libyens diktator hotade angripa en stad med stridsvagnar och flyg. Det skulle utan tvivel bli en massaker och därmed var saken klar. Det tillverkades en FN-resolution som gav en koalition av villiga möjlighet att skydda civilbefolkningen bl.a. genom ett flygförbud. USA började det hela med en rejäl omgång kryssningsmissiler och följde upp med attackplan från hangarfartyg i Medelhavet. England och Frankrike var också heta på gröten och Danmark var säkert inte långt efter och så flög F16-planen från en bas på Sicilien. Sverige anslöt sig till den humanitära interventionen under allmän uppslutning från partierna, inkl. vänsterpartiet. Det blev inget angrepp mot Benghazi.

En snabb affär?
Ja, det här skulle ju bli en snabb affär, Khaddafiregimen skulle närmast falla samman av sig själv. Men hur det var så drog det ut på tiden. Flygförbud, jo, det var visst inga regeringsplan i luften, och då kunde NATO-planen sättas in lite här och var. De svenska fotorekognosceringsplanen var flitigt i farten och var enligt nedresta svenska reportrar synnerligen uppskattade i NATO-styrkan. Inbördeskriget, ja så skulle man förstås inte kalla det, men i alla fall, det löpte på.

Läs mer  

 

 

 

 

Den goda jorden

När det skall byggas bostäder i Lund, kommer nästan alltid upp en debatt om den goda högvärdiga jordbruksmarken. Är det då inte riktigt, att vi skall värna den goda jordbruksmark som omger Lund. Självklart, men för att klara Lunds, kommunens, behov av bostäder, p.g,a befolkningsökningen och att många vill flytta hit, trevligt, behöver vi inte gå ut på den goda jorden på många årtionden. Vi har gott om mark att bygga på genom att förtäta.

60 år
De senaste 60 åren har Lunds tätort blivit 4-5 större och det är framförallt byggandet av bostäder som gjort detta. Så problemet finns där. Till denna byggnation räknar jag också andra verksamheter som är basala, sjukhus, vårdcentraler, skolor, universitet, apotek, handel, kulturlokaler och mycket mer. Men det är sannerligen fler verksamheter som gjort Lund så mycket större. Inne i eller i kanten av har det byggts vägar, med tillhörande trafikplatser, som nästan bara nyttjas av bilismen. Dessa vägar, Autostradan, Norra ringen m.fl. har en areal som är lika stor som hela Norra Fäladen, med sina ca 7000 bostäder. Här finns också stora parkeringsplatser och p-hus. Här finns en golfbana och ytterligare en är planerad. Det finns  hästgårdar. Jag har inga funderingar att föreslå att vi skall bygga på vägar, golfbanor eller hästgårdar. Jag återkommer om detta.
   Däremot konstaterar jag att det finns mycket mark inne i Lund som borde bebyggas. Jag tänker på de p-anläggningar som byggdes för 40-50 åren, stora markparkeringar där det borde byggas P-hus. Jag tänker på den p-yta som ligger mellan Kobjersvägen och Kaprilfolievägen, jag tänker på p-ytorna vid Klosters fälad och Klostergården med flera stadsdelar. Vi har också den jätte yta som finns under el-ledningarna på Väster. Om så Lunds kommun skall betala nergrävningarna av dessa så får vi väl göra det. Vi kan inte ha dessa ytor som nu ligger i träda. Gräver vi ner ledningarna får vi också bort den oro som finns.

Basal
En bostad är en basal rättighet. Därför är det konstigt att diskussion om den goda jorden nästan bara kommer upp när det skall byggas bostäder. Men låt oss också titta på vad den goda jorden används till, det är sannerligen inte bara säd som vajar för vinden.
   Vi har som jag skrivit golfbanor. En härlig sport och jag vill betona att jag inte har någon synpunkt, i just den här diskussionen, om vad jorden används till. Men är golfbanor viktigare än bostäder? Vi har alltså hästgårdar, den som sett människors kärlek till djur och tvärtom, kan ju inte se något fel i det. Men är det viktigare än bostäder? Vi har enorma odlingar av sockerbetor. Socker är en fullständigt onödig produkt för människan. Jag bedömer att sockerbetsodlingen i Lunds kommun motsvarar mark där man kunde bygga 20.000 lägenheter. Här kan vi istället odla annat, som är basalt för vår överlevnad och därmed använda jorden bättre.

Annat
Runt Lund odlas knappast, i hög grad, tobak, råvaror till alkohol eller animalier. Men lundaborna nyttjar detta och är därmed en del av utnyttjande av jordbruksmark i Sverige och världen, jordbruksmarken måste anses global.
   Jag bedömer, mellan tummen och pekfingret, att hälften av den jordbruksmark som finns utanför tättbebyggt i kommunen används till saker som knappast är viktigare än bostäder.
   Men som skrivet, det finns gott om ytor inne i Lund och vi borde alla jobba för att lösgöra mark här för att, inte i onödan, nyttja viktig högvärdig jordbruksmark.
Sven-Hugo Mattsson

I veckans nummer

Nittio år av kamp

Mongolisk afton

Afghanistancirkel

Kulturtips

Noteringar från Lund och världen

Föreläsning om internationa-liseringen av fredsprocessen mellan Palestina och Israel
av Gunnar Stensson

Stationsområdet
av Sven-Hugo Mattsson

Juholt
av Gunnar

En humanitär intervention för mycket
av Lucifer

Om ledning och lärdomar
av Stig Henriksson

Den goda jorden
av Sven-Hugo Mattsson

Att dela landet Israel i två stater är ett moraliskt imperativ
av Gunnar Stensson

Ett eko från Guantanamo
av Anders Davidson

Redaktion

Göran Persson

Utskriftsvänlig form

 

Tipsa om Veckobladet

Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?

Nittio år av kamp

Affisch  

 

 

 

Mongolisk afton

Konsert med Hosoo & Transmongolia
Sverige - Mongoliet stiftelsen serverar piroger och visar kort film i pausen.
Tid: Fredag 21 oktober kl 20
Plats: Vita Huset, Uardavägen på Östra Torn i Lund (Bakom ICA Tornet)
Entré: 100 kr (80 kr för stud)
Arrangör: SONG i samarbete med
Sverige - Mongoliet Stiftelsen och Folkuniversitetet.
Välkomna!

Workshop med Hosoo, mongolisk strupsång blir det i Vita Huset lördag 22
oktober kl 11-15
Kostnad: 500 kr (300 kr för stud och medlemmar i SONG) inkl. lunch
Anmälan workshop till Gösta Petersen

 

 

Afghanistancirkel

Vad händer i Afghanistan? Vad gör Sverige där? Kan konflikten lösas?
Från USA-stött motstånd mot Sovjets ockupation till USA-ockupation med svenskt stöd
Föreningen Afghanistansolidaritet i Skåne anordnar med ABF en cirkel i Lund.
Anmäl dig till Anders Davidson, föreningens ordförande.

 

 

 

Kulturtips

JALIBA KUYATEH & KUMAREH BAND
på Moriska Paviljongen 14 oktober kl 22:00. Läs mer

Latinamerika i fokus
FILM- OCH KULTURFESTIVAL 3-9 oktober på Spegeln i Malmö och 12-16 oktober på KINO i Lund. Läs mer

Lilla Asmodeus
En magisk och musikalisk berättelse, visuell och händelserik där våra allra viktigaste frågor tas upp - de om livet och kärleken. Möt djävulspojken Asmodeus, som är på tok för snäll och inte alls passar in bland de andra barnen i underjorden. Spelas på Moomsteatern med premiär 8 oktober.
Fre 14 okt kl. 18:00. Läs mer

Lärare för livet
9 kollegor i ett lärarrum. Ett läsår av skolstartsångest, verksamhetsplanering, kaffekoppskrig, kärlek och död. Se skolan ur ett nytt perspektiv med humor, hjärta, en nypa satir och några droppar smärta! 14 oktober kl 19:00 på Lunds Stadsteater
Läs mer

Teaterrepubliken får barn
En föreställning för vuxna - om barn och andra vuxna. På Djäkneg 7, 17 sep till 13 nov. Fre 14 okt kl. 19:30
Läs mer

Anna Bolena
Direktsänt från The Met på Spegeln och Kino 15 oktober kl 19:00.
Läs mer

OF(F) COURSE - Reija Wäre / Scenkonstbolaget Dans
Salto! - Skånes dansfestival för barn och unga firar 15 år och därför känns det extra bra att visa Of(f) Course av finska koreografen Reija Wäre. På Dansstationen Palladium 15 oktober kl 15:00. Läs mer

Vargens Öga
Spelas i oktober på Teater Sagohusets nya scen i Malmö, Gamla Tvätteriet.
Sön 16 okt kl. 14:00. Läs mer

Malmö förr och nu - En underhållande och intressant föreläsning
Föreläsning om Malmös historia med Andreas Wennick. På Malmö Brygghus i oktober. Mån 17 okt kl. 18:30
Läs mer

Vivian Buczek & Peter Asplund med Claes Crona Trio
På Palladium 17 okt. kl. 19.30
Läs mer

Alla dessa hål i livet
Fem skådespelare, en kör, scenografiskt sinnligt uppbyggda rum, ljud och vokalmusik, dofter och smaker, ljus och mörker. Allt sammanfogat till en sinnlig helhetsupplevelse av en resa genom livet. Spelas på Bastionen 19 oktober - 5 november.
Ons 19 okt kl. 19:30. Läs mer

Bohuslän Big Band med JOHN SURMAN & JOHN WARREN
Två av Europas mest kända och kreativa jazzmusiker och kompositörer på turné i oktober 2011, På Palladium 19 oktober kl. 19.30. Läs mer

Matkaravan med Hanna och Linda
med Hanna Tunberg och Linda Dahl
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Ons 19 okt och Tor 20 okt kl. 16:00
Läs mer

Nisse Hellberg & Band
på Palladium 20 oktober kl 19:30.
Läs mer

Hela kulturcentralens program

 

 

Ett eko från Guantanamo

Fångar i Afghanistan torteras systematiskt. Enligt Ekots Sten Sjöström är "uppgifterna besvärande" för USA, vars "myndigheter arbetar med till exempel den afghanska säkerhetstjänsten."
   Fångar hotas med våldtäkt, fångar utsätts för elchocker, fångar piskas med kablar; könsorganen vrids om, tånaglar dras ut... FN har intervjuat närmare 400 fångar och slutsatsen är att tortyr används systematiskt. Säkerhetstjänsten förnekar – surprise? – men antar att misstag kan ha begåtts; den som ej bär skuld kastar första stenen...
   Besvärande uppgifter. Vad ska då sägas om behandlingen av fångarna? Besvärande, oskickligt: Oj, vi menade inte att vrida om ditt kön så hårt! Nej, gör det så ont, när vi försiktigt drar i tånageln!
   I inslaget sägs att "Nato har slutat att lämna över tillfångatagna afghaner till en del av de misstänkta fängelserna." Vänta - till en del?
   Fast de utländska styrkorna lär inte kunna kasta första stenen. USA administrerar det ökända fängelset på flygbasen Bagram utanför Kabul, där fångarnas förhållanden uppges vara värre än i Guantanamo. Fångarna, människor som enbart på en misstanke, en angivelse,  har spärrats in och hålls fångna utan rättegång. År efter år.
   De internationella säkerhetsstyrkorna, ISAF.
   Även i norra Afghanistan, i Balkh med angränsande provinser, hävdar FN att det förekommer tortyr. Där ansvarar de svenska trupperna för kontakterna med de afghanska myndigheterna.
   Carl Bildt, Sten Tolgfors, Gunilla Carlsson talar tyst om sådant, om de ens bakom lyckta dörrar dryftar detta dilemma. Inte heller andra som stöder den svenska militära närvaron i Afghanistan tycker offentligt något om detta. Även media tiger, uppgifterna anses inte ens besvärande för ansvariga ministrar.
   Inte heller Sverige kan kasta första stenen. Ynkedom.
Anders Davidson