37:e årg.Första maj i Lund
I Lund var det två demonstationer, ett möte och en föreläsning att bevista för förstmajkonnosören. Vissa av arrangemangen kan du läsa mer om i veckans VB.
Starta Kapellets Musik och klicka på bildspelet nedan så kan du uppleva första maj i Lund på ca 2 minuter.
Röda Kapellet i aktion hos DV
DV:s förstamajföreläsning
Anne Jalakas
Män + jämställdhet = sant!
Att vi lever i ett patriarkat är inget nytt Män har mer makt än kvinnor i alla länder i hela världen. Män som grupp alltså, inte nödvändigtvis enskilda män.
Jag har arbetat med ge
nusfrågor och jämställdhet i mitt yrke som journalist i 20 år och också haft förmånen att på uppdrag av Sida och FN:s utvecklingsfond arbeta med media och jämställdhet i ett antal forna Sovjetrepubliker, som Ukraina, Georgien, Kazakhstan och framför allt Kirgizistan.
Med mina journalistkollegor jag diskuterat hur jämställdhet yttrar sig i just vår bransch. Vad är det för bild av verkligheten vi journalister förmedlar?
En helt osann bild visar det sig. Och även om det ser värre ut i kirgisiska medier än i svenska är mönstret detsamma. Det handlar om gradskillnad, inte artskillnad.
Media domineras av Män Med Makt, män vars beslut påverkar alla andra. De som inte ges röst i medierna finns nästan inte. Det medierna inte berättar har inte hänt. Exemplet Rwanda. Efter folkmordet fick CNN:s reporter frågan: Varför berättade ni inte? Svaret blev:
- Vi berättade. Men i USA var medierna upptagna av rättegången mot OJ Simpson som sändes direkt i TV.
Efterskörd
Ja, så har ännu en fö
rstamaj passerats, detta årliga fasta gig i en vänstermusikers liv. Det är ett slit naturligtvis, men man skulle inte vilja vara utan det. Och det består av en serie upplevelser, rätt lika från år till år, men som nya varje gång. Ankomsten till Möllevångstorget som sjuder av liv och rörelse och sen de första snubblande stegen in på Södra Förstadsgatan. Att det ska vara så svårt att spela gående! Slagorden, som är många och inte alltid så genomtänkta eller väl formulerade (”Ropen skalla, A-kassa åt alla!” Som gjord för att kommenteras på Svenska Dagbladets ledarsida!) Sen kastar vi oss mot Lund där allt är mycket lugnare och tråkigare. Vi hinner precis köra våra elva låtar i nothäftet när vi är tillbaka vid Stortorget efter rundan. Ja, sen är vi i princip klara, det återstår bara Internationalen som avslutat mötet framför Stadshallen.
I Gudruns trakter
I många år hade vi efter Lundademonstrationen ytterligare en uppgift. Vi jagade som galningar bort över Sjöbo och Tomelilla mot Simrishamn där vi skulle spela på Hamnplan, inte sällan i svår ostlig vind. Det var jobbigt men det gav en särskild känsla och det var aldrig svårt att få ihop ett spelbart gäng. Nu fick jag höra att för första gången på trettiofem år hade Vänsterpartiet inget förstamajmöte i Simrishamn. Varför? Jo, man är utkonkurrerad av Gudrun Schyman och hennes Fi. Det är samma Gudrun som man minns från den lilla tillställningen efter mötet och jag har fortfarande kvar bilden i huvudet hur hon kommer där balanserande en bricka med två snapsar, en till sig och en till Lasse Werner. Ja, det var länge sen.
Trelleborg i vårt hjärta
Det som har efterträtt Simris som den starkaste upplevelsen är det möte vi börjar dagen med. Vi möts på en parkeringsplats i Lund halv nio och far till Trelleborg, till en liten plantering i hörnet av Kontinentgatan och Hamngatan, som numera heter Olof Palmes plats. Mötet börjar halv tio och har sina fasta punkter. Vi börjar med ”Första Maj” och sen talar ordföranden i Vänsterpartiet Trelleborg, Mats Sjölin. Hans tal är nästan alltid det sakligaste och bästa, och till sitt innehåll – kommunalpolitiken i Trelleborg – det mest nerslående under hela dagen. I denna industristad härskade under många år socialdemokraterna, på just det pampartade sätt de kan visa upp när de är som sämst. Nu har borgarna tagit över och Sverigedemokraterna nådde 15 procent. Vänsterpartiet har åkt ur fullmäktige. Men Mats ger sig inte, han talar om en återkomst om tre år. Vi som spelar är sådär 20 och åhörarana är ca 14. Det gör inget, det bara stärker oss.
Nära kontinenten
Ja så är det några tal och några låtar till, i år ett bra tal om världsläget av vår orkestermedlem Bertil Egerö och så slutar vi med Internationalen. Och så går vi alla in i den servering som finns i det gamla hamnmagasinet bredvid – en gång när det regnade spelade vi Internationalen där. Det är en sådan servering där man känner att man är nära den europeiska kontinenten.
Trelleborgsspelningen var en gång en jobbig uppgift där man skullen upp tidigt och fara långt, Men för varje är är vi fler som vill vara med. Det är nu den spelning man längtar mest efter och som ger den starkaste känslan av förstamaj.
Lucifer
Gunnar Sandin
Lund C och framtiden
Stadsbyggnadsdirektör Inga Hallén har initierat en idétävling om järnvägsstationen i Lund. En spännande uppgift men på flera punkter svår.
Det svåraste är förstås att spå rätt om framtiden. När stationens läge skulle fastställas 1855 ville den nästan enväldige järnvägsbyggnadschefen dra spåren väster om Klosterkyrkan för att få en rakare linje, men de styrande i Lund tyckte att det skulle bli för ocentralt så de betalade mellanskillnaden för en östligare placering. Efter ett par decennier sågs detta som ett stort misstag eftersom expansionsutrymmet var begränsat och ångloken fick kämpa med uppförsbacken och kurvan vid Armaturfabriken, så det skaffades mark för en västlig linje. Mellankrigstidens ekonomiska problem och vägtrafikens expansion punkterade så utbyggnadsbehoven, samtidigt som kurvan inte var någon match för de nya elloken. Stationsläget beskrevs nu som riktigt och framsynt, även om riksdagsrevisorerna kritiserade att 1930-talets ombyggnad, som försköt plattformarna åt norr från läget vid Bantorget och därmed skapade längre gångvägar än förut.
Sen dess har stationslivets tyngdpunkt förskjutits ytterligare norrut genom bussterminalen, den nya gångbron och de förlängda plattformarna. Clemenstorget har börjat bli det egentliga bantorget men spontant, utan plan. Det är rätt att göra något åt saken.
Ulf Nymark
Politisk diversehandel
Valborgsfirandet
Givetvis måste undertecknad, liksom så många andra, så här efter valborgsmässofirandet anlägga någon synpunkt på detsamma. Då vill jag till samlingen av synpunkter tillföra följande:
Det är minsann inte bara i Stadsparken det behövs extra resurser för renhållning. I minst lika hög grad behövs det i stadskärnan. Där fanns på förstamajmorgonen drivor av skräp. En första åtgärd är förstås att ställa ut extra papperskorgar/sopkärl på stan. Jovisst, jag vet att det inte hjälper fullt ut, men många papperskorgar var faktiskt överfulla.
Och visst var Renhållningsverket ute och sopade de större gatorna och torgen, men på de mindre gatorna låg skräpet kvar till på måndagen och på vissa ställen ännu längre fram i veckan. Det behövs alltså betydligt mera resurser till renhållning, inte bara i Stadsparken.
Glaskrossmarodörer
En typ av nedskräpning som är extra störande och farligt är krossat glas. Farligt för människor, hundar och cykeldäck. Punktering är inte bara starkt irriterande för cyklister, en plötslig punktering är i högsta grad en potentiell olycksrisk. För min del är jag varm förespråkare för att de marodörer som krossar glas på allmän plats ska ställas till laga ansvar, t ex enligt Brottsbalkens 3 kap 9 §, dvs framkallande av fara för annan eller möjligen enligt samma balks 13 kapitel 3 §, allmänfarlig ödeläggelse.
Ann Schlyter
Politik, bolag och marknader
Efter några års uppehåll är jag åter aktiv i politiken för vänsterpartiet . Mitt förtroende för Lars Ohly och partistyrelsen har inte stärkts sen jag gick ur - snarare tvärt om. Då lät jag mig utan bombastiska utträdesdeklarationer glida ur partiet genom att inte betala medlemsavgift. Jag ville inte skada den vänsterkraft som partiet ändå var och är. Nu är jag på väg att glida in igen, men jag blir inte medlem förrän Ohly avgått.
Det säger väl något om stämningen i partiföreningen i Lund att jag ändå blivit vald till två viktiga suppleantposter, i tekniska nämnden och i Lunds Energi. I Lunds Energi Koncernen har partiet endast en suppleantplats. Bolagsstyrelsearbete blir för mig en ny erfarenhet. Sedan folkomröstningen mot kärnkraft har jag varit intresserad av energifrågor och gjort små försök att stödja alternativen. Jag var med och startade en kooperativ förening för en vindmölla - Hansamöllan. Den har snurrat i så där tolv år. Också har vi solfångare för varmvatten på taket hemma. De har nog suttit där i femton år.
Men det är en sak att följa den energipolitiska debatten och en annan sak att sitta i en styrelse till ett bolag som har en omsättning på över 3000 Mkr, och som har en mycket komplicerad uppbyggnad som en koncern med många olika bolag vilka behåller sina lokala varumärken.
Förresten har jag följt debatten selektivt, då jag blivit uttråkad och illamående av utvecklingen av elmarknader och mycket av vad dessa medför.
Det första man får göra inför styrelsearbetet är att skriva under att man accepterar total tystnadsplikt om vad som avhandlas på styrelsemötena och i alla dokument vi får. Det känns ju konstigt att som politiker lova att man inte ska göra politik av sina erfarenheter, och jag undrar om det håller juridiskt egentligen.
Sven-Hugo Mattsson
Tillväxtreligionen
Jag hör ofta ledande socialdemokrater tala om tillväxt. Den senaste i raden är S´ ekonomiska talesperson, Tommy Waidelich. Det är logiskt, S har lovat att inte höja skattetrycket, lovar man då reformer, måste man lita på tillväxten.
Kapitalismen behöver tillväxt, ve det bolag som inte ständigt växer. Högern behöver tillväxt för att kunna sänka skatter. Men vänstern behöver ingen tillväxt för att genomföra sin agenda.
För att tillfredställa behoven som vänstern arbetar för, välfärd av högsta nivå och jämlikhet och ett hållbart samhälle, behövs ingen tillväxt, men väl omfördelning av de resurser vi har.
För 100 år sedan behövde vi tillväxt, folkflertalet saknade nästan allt. Så sent som på 50 och 60-talen fanns stora behov. Vi hade inte tillräckligt med bostäder de som fanns hade ofta dålig standard. Vi hade inget bra pensionssystem, nästan ingen barnomsorg och välfärden var inte tillräcklig. Så fixade vi just detta och mycket annat och någonstans på 70-talet hade vi fixat det mesta.
Utskriftsvänlig form
ansvar för de klimatförändringar som orsakats av den rika världen men framförallt drabbar fattiga och utsatta människor? Nätverket Global Rättvisa Nu startar nu en namninsamling för klimaträttvisa inför klimattoppmötet i Sydafrika i december 2011.
