Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Transportkostnaden försumbar – men hur länge till?
Scan skickar griskött från Kristianstad till polska Swinousje där det skivas, saltas och röks och samma dag skickas tillbaka till Sverige i baconform (Efter Arbetet 15/1 2010). Tydligen är transportkostnaden i detta sammanhang försumbar. Man undrar då hur mycket oljan måste stiga i pris för att det inte längre skall vara lönsamt med färjetransporterna över Östersjön. 100, 120, 140 dollar per fat? Svaret får vi när Peak Oil inträffar och oljeföretagen inte längre kan producera de volymer olja som efterfrågas i världen. Att Peak Oil kommer är säkert. Mindre säkert är när det inträffar. Kanske om 10 år men kanske redan i år. Och vem vet. I en kommande lågenergiekonomi kan trenden vända och närslakterier dyka upp på löpande band.
Erik Kågström
Gunnar Stensson
Dawit Isaak och ”War on Terror”
"De, som inte är med oss, är med terroristerna,” sa George Bush. Eritreas president Isayas Afeworki tog chansen, liksom många andra. Han upphävde demokratin, arresterade sina kritiker, betecknade dem som terrorister och slöt upp i ”War on Terror”. Eritrea hörde till ”de villiga” i anfallet på Irak 2003. Afeworki fick sin belöning. Som vapenbroder till president Bush kom han att åtnjuta politisk immunitet.
En av de som fängslades den där septembermorgonen 2001 var Dawit Isaak. De andra var 13 av Dawits kollegor och de demokratiska ledare han hyllat i sina artiklar. Under åren som gått sedan dess greps många fler. Och ingen ställdes inför rätta.
Förintelsen och den israeliska propagandan
”Holocaust remembrance is a boon for Israeli propaganda” är titeln på en artikel av Gideon Levy som publicerades i den liberala israeliska tidningen Haaretz torsdagen 28/10.
Han skriver:”I går var det den internationella minnesdagen av Förintelsen, och inte på lång tid har en jämförbar israelisk propagandakampanj skådats. Aldrig tidigare har så många israeliska ministrar sänts till så många olika länder. Timingen för den ovanliga ansträngningen är inte någon tillfällighet. När världen talar om Goldstone talar vi om Förintelsen som för att sudda ut intrycket. När världen talar om ockupationen kommer pratar vi om Iran som om vi ville få dem att glömma.
Det kommer inte att tjäna mycket till. Inför sin avresa talade Netanyahu vid Yad Vashem. ”Det finns ondska i världen, sa han. ”Ondskan måste fördrivas redan i begynnelsen.” Somliga människor ”försöker förneka sanningen”.
Högtidliga ord, uttalade av samma person som föregående dag uttalade helt andra, sant ondskefulla ord, ord som borde utplånas från begynnelsen, ondska som Israel försöker dölja.
Netanyahu talade om en ny ”migrationspolitik”, en politik som är alltigenom ond. Han klumpade illvilligt ihop gästarbetare och förtvivlade flyktingar och varnade för att de försätter Israel i fara, sänker våra löner, skadar vår säkerhet, gör oss till ett land i tredje världen och för in droger. Han understödde nitiskt vår rasistiske inrikesminister, Eli Yishai, som talar om att invandrarna sprider sjukdomar som hepatit, tuberkulos, AIDS och Gud vet vad mer.
Inget förintelsetal kan utplåna dessa ord av hets och förtal mot invandrarna. Inget minnestal kan dölja att främlingshatet har höjt sitt huvud i Israel, inte bara bland högerextremister som i Europa utan inom hela regeringen.
Vi har en premiärminister som talar om ondska men bygger stängsel för att hindra flyktingar från att knacka på Israels dörr. En premiärminister som talar om ondska men ansvarar för det brott som Gaza-blockaden innebär, en blockad som nu är inne på sitt fjärde år och utsätter 1,5 miljoner människor för outhärdliga villkor, en premiärminister för ett land där bosättare genomför pogromer på oskyldiga palestinier under parollen ”prislapp”, en paroll med fruktansvärda historiska konnotationer, men som staten inte gör någonting för att förhindra.
Detta är premiärministern för en stat som arresterar hundratals vänsterdemonstranter som protesterar mot ockupationen och Gaza-kriget, men beviljar massamnesti till de högerextremister som demonstrerade mot tillbakadragandet från ockuperad mark. Att som i talet igår jämställa Nazi-tyskland med det fundamentalistiska Iran är bara billig propaganda. Tala om att nedvärdera Förintelsen! Ahmadinejad är inte Hitler och att jämföra de två är lika orimligt som att jämföra israeliska soldater med nazister. Förintelsen får inte glömmas och det finns inget behov av att jämföra den med någonting. Israel måste delta i ansträngningarna att hålla minnet levande, men då måste landet ha rena händer, rena från den ondska det självt utövar. Och det får inte väcka misstanken att det använder.
Förintelsen för att utplåna eller dölja andra förhållanden. Tyvärr sker det nu.”
Översättning Gunnar Stensson
Lucifer
Jag tvivlar på idrotten
Ja, jag har snott rubriken av Ivar Lo som gav ut en pamflett med den titeln och mycket riktigt blev utskälld. Faktum är att jag tvivlar t.ex. inte på motionsidrotten – jag har gått på Gerdahallen eller någon av dess föregångare så där i 40 år.
Det starkaste organiserade särintresset i landet
Nej, det jag är emot är elitidrotten och närmare bestämt politikernas svansande för idrottsbyråkratin. De senare vill nämligen alltid ha mer pengar och nya anläggningar. Nästan alla pengar idrottsrörelsen får kommer från våra skatter och då tycker man möjligen att Riksidrottsförbundets (RF) ordförandelön kunde vara lite mindre än 770 000. Anslagen brukar de motivera med att de har så omfattande ungdomsverksamhet och att de därvid visar så stort socialt ansvar.
Bra talibaner?
Den danske författaren Carsten Jensen svarar i Information på frågan om talibanerna var bra för afghanerna:
”Hvis jeg et øjeblik skal være filosofisk, vil jeg sige med spanieren Fernado Savaters ord, at Taleban var den frygtelige gud, som indførte en brutal orden, der gjorde ende på anarki og lovløshed. Hvis valget står mellem den totale lovløshed og fanatikere som Taleban, så vil Taleban fremstå som et bedre valg, fordi de lagde ulven, altså de lokale krigsherrer, i lænker. Alle mennesker har brug for lov og orden, men det er ikke det, vi har givet afghanerne. Hvad vesten gjorde, var at befri ulven for sine lænker, da vi invaderede landet.”
Anders Davidson