Tipsa om Veckobladet

Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?



Slut för i år, tack för i år

Detta är Veckobladets sista nummer för året. Vi tar nu jullov och laddar batterier och pennor inför valåret 2010.
   Vi återkommer med nya friska krafter den 15 januari 2010. Då inträder VB i sitt femte decennium.
   Redaktionen önskar alla läsare och skribenter en God Jul och Ett Gott Nytt (och spännande) År.
   I stället för julkort så pryder vi detta nummer med lite bilder från världens mest jultokiga land. Den som känner behov av prylar med dessa motiv kan beställa här.




Julevangeliet enligt Koranen

Så här står det i Koranens sura 19: Maryam. Texten är förkortad.
”Vi sände till henne Vår ingivelses ängel som uppenbarade sig för henne i en välskapad mans skepnad.
Då ropade hon: Jag ber om den nåderikes beskydd mot dig. Kom inte nära mig om du fruktar Gud!
Ängeln sade: Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre. Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.
Hon sade: Hur skulle jag som ingen man har rört kunna få en son?
Ängeln svarade: Det ska bli som jag har sagt. Din Herre säger: Detta är lätt för mig och det sker för att han skall bli ett tecken för människorna och en symbol för vår nåd.
   När hennes tid var inne drev henne födslovåndorna att ta stöd mot en trädstam och hon utbrast: Ack om jag fått dö och överlämnas åt grönskan innan detta skedde.
   Då ropade någon nerifrån palmens rot: Sörj inte! Din herre har låtit en bäck rinna upp under dina fötter. Ruska på palmstammen så ska mogna och saftiga dadlar falla ner omkring dig. Ät och drick och var vid gott mod. Och om du skulle bli varse en mänsklig varelse, låt honom då veta att du har avlagt ett löfte till den nåderike att avhålla dig från tal.
   I sinom tid återvände hon till de sina med barnet på armen.
Då sade de: Maria, du har gjort något oerhört!
Då pekade hon på barnet.
De svarade: Hur skulle vi kunna tala till ett spädbarn som ligger i sin linda.
Då talade barnet: Jag är Guds tjänare. Han har gett mig uppenbarelsen och kallat mig till profet. Han har välsignat mig och befallt mig att så länge jag lever förrätta bönen och ta mig an de fattiga. Och att älska min moder och visa henne aktning.
   Guds fred var med mig den dag jag föddes och skall vara med mig den dag jag dör och den dag då jag skall återuppväckas från de döda.
Detta är med sanna ord Jesus, Marias son, om vars natur de tvistar.

Vi känner igen julberättelsen. Vi ser också att Koranens berättelse skiljer sig från den kristna i synen på Jesus. För muslimen är Jesus en profet.
   Kristenheten har i århundraden varit beredd att mörda muslimer för den skillnaden (eller var den bara en förevändning för olika maktintressen?). Nu är vi kanske lite mer civiliserade och nöjer oss med att vägra acceptera några minareter bland våra tusentals kyrktorn. Också i Lund har moskébyggen stoppats.
   Berättelsen om Marie bebådelse och Kristi födelse är alldeles säkert en saga, men en vacker saga, en hyllning till barnet.
   De flesta är däremot eniga om mannen Jesus historiska existens. Kanske föddes han utom äktenskapet. En berättelse som kan tyda på det är den, där han hindrar en folkmassa att stena en kvinna med orden: Den som är utan synd kaste första stenen.    Berättelserna om Jesus bygger på muntlig tradition och blev nedtecknade först bortåt hundra år efter hans död. De är starkt påverkade av de intressen som rådde i den tidens politiska situation.
   Muhammed, om vars liv vi däremot har omfattande kunskap,  dikterade Koranen 500 år senare. Han hade tillägnat sig de bibliska berättelserna som hållits levande i länderna kring Röda havet i judiska och kristna församlingar och i muntlig tradition. I Koranen ger han sin version med utgångspunkt från sin tids sociala, etiska och religiösa tänkande. Det var en betydande intellektuell prestation. Den blev utgångspunkten för en världshistorisk rörelse som vi fortfarande efter 1400 år måste räkna med och tolka.
Gunnar Stensson
 



Kajsa Theander
Dror Feiler om kampen för ett annat Israel

Problemet är enkelt, sa Dror Feiler om Isreael-Palestinakonflikten i söndags på Demokratisk Vänsters möte. Det handlar om ett visst antal människor som bor mellan havet och Jordanfloden och de ska alla ha samma rättigheter. Vi som inte bor där kan inte kräva hur det ska lösas. Men att det ska lösas kan vi kräva.

Drygt fyrtio personer lyssnade till Dror Feiler. Han gav en personligt hållen föreläsning som gjorde det tydligt hur absurd och orimlig situationen är.

Dror Feiler är tonsättare, konstnär och ordförande i organisationerna "Judar för israelisk-palestinsk fred" och "European Jews for a Just Peace". Han är född i Israel 1951. Pappan var tysk, organiserad kommunist och jude. Ingen bra kombination, sa Dror. Att flytta till Israel var inte frivilligt. Familjen tvingades flytta dit för att överleva. Dror växte upp på kibbutz, gjorde militärtjänst som fallskärmsjägare men vägrade tjänstgöra i de ockuperade områdena. Han kom till Sverige 1973. Han säger själv att hans åsikter inte kom till som något föräldrauppror. Han för i stället vidare föräldrarnas tradition.

Det finns inget hopp, säger han om utvecklingen från 1967. Men ser en tendens att ju bättre uttalanden som görs i salongerna för att lösa konflikten desto sämre är det på marken. Det som pågår är etnisk rensning light – man dödar inte men man gör livet så svårt så att folk ska flytta självmant.

Läs mer 


 



Ett resultat att vara nöjd med?

I veckan presenterades decemberprognosen för Lunds bokslut 2009. Man slås av att vård- och omsorg trots kraftigt sparbeting genererar ett överskott på 30 miljoner kronor. Detta är ett direkt resultat av privatiseringar och nedskärningar inom äldreomsorg och LSS. Man kan fråga sig vad som är första prioritet för nämndens moderate ordförande Lats Johansson: Välfärdskvalitet för äldre och funktionshindrade eller att visa sig bäst i klassen genom att leverera överskott?
   Socialnämndens visar ett underskott på lika mycket. Detta är det lokala resultatet av en medveten regeringspolitik att försvaga de sociala skyddsnäten: Fler och fler är hänvisade till socialbidrag när de hamnat utanför socialförsäkringarna. Än värre lär det bli 2010 när regeringens jakt på långtidssjukskrivna tas till en ny nivå.
   Nu har Lunds kommuns prognostiserade underskott på 90 miljoner förbytts i ett överskott på 10 miljoner. De borgerliga paniknedskärningarna under 2008 och 2009 ger onekligen en bitter eftersmak. Det det fanns ingen anledning att demontera offentlig verksamhet i krisens tecken. Därtill har Lund under 2009 agerat procykliskt, alltså förstärkt krisen genom att skära ner när alla andra skar ner, och därigenom skapat ny arbetslöshet alldeles på egen hand.
Mats Olsson, Vänsterpartiet



 

Grr och Lucifer
Liten omvärldsanalys

Grr: Flera gånger tidigare har vi avslutat året med en dialog i det fria, men nu sitter vi här under sotad ås. Ja, kanske inte sotad takås precis, men vi har just fått lagat kakelugnen som sprack i februari. Det blev en spricka, vi har nyss fått bort det sista sotet och nu väntar vi på sotaren som ska ge oss lov att elda igen. Det har förvisso hänt mycket under 2009 men ur ett längre perspektiv är det väl inte mycket som slår den skånska jordbävningen, du som har läst geologi?
   Lucifer: Nej, jordbävningar slår allt. Och vi kan få en ny i morgon och så är det när man lever mitt i Tornqvist-zonen, den häftiga sprickan som går från södra Norge ner till Svarta havet. Och som alltid: mindre naturkatastrofer, alltså sådana där det spricker några kakelugnar och faller några träd, livar ju alltid upp sinnena. Men frågan är om vi har upplevt några andliga eller intellektuella skakningar i år. Det har varit rätt avslaget, väl?
   G: Minervas uggla flyger som bekant i skymningen. Det är alltså för tidigt att värdera Andens rörelser. Själv har jag blivit försiktigare. Jag hade visserligen varnat för hopp om kapitalismens snara fall, men ändå kunde jag inte låta bli att ryckas med för ett år sen och tänka att nu, nu vaknar de gamla gudarna. Och visst, Kommunistiska manifestet nytrycktes och såldes, men det känns redan mycket avlägset.

Läs mer 







Görings julförberedelser

Tyska städer bombades. Röda armén omringade ledd av marskalk Sjukov den 300 000 man starka tyska armén under general -  eller var också hans titel fältmarskalk? -  Paulus vid Stalingrad. I slutet av januari kapitulerade de 90 000 tyska soldater som återstod och gick i ryska fångenskap.
   Julen 1942, den kallaste i mannaminne, närmade sig. I tyska fångläger satt tre miljoner ryssar. Två miljoner av dem svalt ihjäl.
   Göring planerade och genomförde en ”julaktion” för att höja det tyska folkets ”moral”.  Redan under sommaren började man i det ockuperade Västeuropa köpa upp leksaker som skulle läggas under de tyska julgranarna. I Frankrike inhandlade Göring kosmetika, leksaker och andra presentartiklar ända till den 20 december.
   Bytet stuvades in i 2306 godsvagnar och några flodbåtar, som fraktade det i första hand till bombdrabbade områden. Göring var minsann en riktig jultomte!
   Under senare hälften av 1942 överförde Oberkommando West 18,5 miljarder franc till de statliga tyska hamstringsexperterna för inköp till julaftonen. Även sprit och vin köptes upp och delades ut.
   Juldagen 1942 antecknade Goebbels: ”De extra matransonerna har haft  fortsatt positiv effekt. Dessutom har mina extra gåvor till gamla och flerbarnsfamiljer åstadkommit riktiga underverk.”
   Många tyskar insåg nog att julfirandet 1942 var illusoriskt. Men de firade ändå.
   Varifrån kom pengarna? Man plundrade judarna och utnyttjade de ockuperade ländernas valutor till bristningsgränsen.
   Nästa julaktion inleddes sommaren 1943. 
Götz Aly, Hitlers folkstat, sid 145-147,  Daedalus 2009.

Nationell socialism och imperialism.
Göts Aly driver tesen att det tyska folkets lojalitet med det nazistiska styret köptes med ett avancerat socialt system som bekostades genom judeutrotningen och plundringen av judiska tillgångar samt hänsynslös utsugning av de ockuperade territorierna. Men det skedde för det mesta bortom den egna vardagen.
   En mängd reflektioner är möjliga. Hur kommer det sig att västerlandets imperialistiska system under alla år fått brett folkligt stöd?
   Varför tycks julkonsumtionen 2009 slå alla rekord trots kunskap om miljökatastrof och  begränsade naturtillgångar?
   Den tyska befolkningens överflödande jul 1942 var två år senare förbytt i namnlöst kaos och elände.
Gunnar Stensson

 

 

 
 

I veckans nummer

Slut för i år, tack för i år

Kulturtips

Pressgrannar

Julevangeliet enligt Koranen
av Gunnar Stensson

Dror Feiler om kampen för ett annat Israel
av Kajsa Theander

Ett resultat att vara nöjd med?
av Mats Olsson

Liten omvärldsanalys
av Grr och Lucifer

Görings julförberedelser
av Gunnar Stensson

Strövtåg i det feodala
av Gunnar Stensson

Redaktion:

Göran Persson och Kajsa Theander

Utskriftsvänlig form

Kulturtips

Laleh
Palladium 18 december. Läs mer

Hoffmanns äventyr av Offenbach
The Metropolitan Opera direktsänt via satellit på Kino i Lund och Spegeln i Malmö 19 december kl 19. Läs mer

Jul i Folkton - En Årlig Jultradition
Palladium 19 december. Läs mer

Hela kulturcentralens program





Pressgrannar

EU:s nya ”utrikesminister kritiserar Israel

EU:s nya höga representant för utrikes affärer Catherine Ashton riktar skarp kritik mot Israel i sitt första tal.
   Hon fastslog, att enligt EU är östra Jerusalem liksom Västbanken ockuperat territorium.
   Den speciella grupp som skapats av kvartetten USA, EU, FN och Ryssland för att driva på fredsprocessen måste visa att den är värd pengarna.
   Efter hennes tal yrkade ett antal liberala EU-parlamentariker på bestraffningsåtgärder mot Israel.
   Den här gången kom kritiken vare sig från den beryktade förre svenske EU-presidenten eller den dagdrömmande brittiske domare som riktade en arresteringsorder mot den tidigare israeliska utrikesministern Tzipi Livni (som inställt en resa till London till följd av arresteringshotet).
   Kritiken mot Israel har blivit vedertagen i EU-politik. Också Obamas rådgivare Benny Begin plågas av Netanyahus bosättningspolitik och varnar för dess negativa konsekvenser.
(Akiva Eldar, Haaretz 17/12)



Strövtåg i det feodala

Jag gick åter in i den nya beträdan söder om Höje å. Vid viadukten uppmärksammade jag en graffitimålning ett par meter upp på brons fundament. Det var en stiliserad bild av Klostergårdens höghus och en stor munter katt med utspärrade klor. ”Vi kommer alltid att minnas Jona” stod prydligt textat tillsammans med årtalen 1986 – 2009.
   Utsikten uppe på högslätten (vad ska jag använda för ord?) var imponerande. Allt var fjärran, men mycket tydligt: Staffanstorps runda silos, Uppåkra kyrktorn mitt i den gamla järnåldersbosättningen, de pyttesmå bilarna på väg 108, klocktornet på Flackarps gamla kyrkogård, Jakriborgs fejkade medeltidsstad, turning torso bland hamnkranarna, E6 täta trafikström, en fabriksskorsten i Lomma, tornet på Lomma kyrka, dungen med Trollebergs (måste vara Sveriges plattaste berg) ståtliga gods, den nya stadsdelen Värpinge, den sneda husprofilen i Gunnesbo, Polhemsskolan, blocket, allhelgonakyrkan, domkyrkan, i förgrunden reningsverket, större än man tror när man passerar intill det, det höga nybyggda huset i Järnåkra, Klostergården, S:t Lars; allt i en enda kameraåkning. Solen hade just gått upp.
   Det slog mig att alltihop utom själva Lunds stad ingått i grevarna Trolle-Wachtmeisters fideikomiss Trolleberg. De hade successivt sålt av marken där S:t Lars byggdes, marken kring stambanan, Klostergården, Nova-området och mycket mer. Tala om territoriell och ekonomisk maktkoncentration!
   Några sekler tidigare hade alltsammans tillhört Sankt Petri Kloster.
   Där jag stod under den höga himlen på den vida slätten var jag mitt i grevarnas väldiga rike. Jag fortsatte längs beträdan ovanför Höje å. När jag nådde Trollebergs inägor upphörde vandringsleden. Jag visste mycket väl att den nuvarande greven, den ”skitte”, var motståndare till den. Här syntes det i praktiken. Jag trängde fram genom vissna tistlar och vass.
   Man kunde komma förbi genom att göra en omväg längs gamla landsvägen till Lomma, men jag fortsatte längs åkerrenen tills jag nådde godset. Kände något av det obehag som arrendatorer och lantarbetare från Värpinge och Flackarp måste ha känt när de nalkades det grevliga slottet. Skulle någon anropa mig? Då gällde det att stanna med mössan i hand. Passerade en ombyggd statarlänga med tända juldekorationer och en stor bil på gårdsplanen och kom ut på Trollebergsvägen. Äntligen på allmän väg igen.
   Gick hem mellan dammarna och Höje å, i den lilla smala dalen mellan de vidder jag nyss besökt, en snårig miljö där man kunde gömma sig som fasaner, harar och näktergalar gjorde. Svanar, bläsänder och sothöns simmade omkring på de blänkande vattenytorna i godan ro. Till min förvåning kom en storskarv flygande. Det var länge sedan jag såg någon.
Gunnar Stensson