12 december 2008
Enighet från höger till vänster
Plan A* gäller för bilindustrin!
I dessa Kriskapitalismens tider åkallas nu staten. Arbetsgivarföreningar, borgerliga ekonomer, affärstidningarnas ledarskribenter, den blå regeringsalliansen, socialdemokrater och vänsterpartister rekommenderar statliga interventioner i ekonomin. Inte minst ställs krav på statliga ingripanden till förmån för den utlandsägda bilindustrin i Sverige. (Det är sant, regeringen säjer fortfarande att man inte ska ingripa i bilindustrin, men det anses bara vara en tidsfråga innan man gör det). Exakt på vilket sätt staten ska ingripa varierar med politisk ståndpunkt. Lånegarantier och forskning säjer de mera marknadsvänliga, statligt ägande menar förstås vänsterpartiet och traditionella socialdemokrater.
Bilindustrin en framtidsbransch?
Förutom krav på statligt ingripande tycks alla – höger som vänster – vara ense om att det är Plan A som gäller för bilindustrin.
Läs mer
Walk over?
Då kvalificerade då Lund sej alltså till finalen i grenen europeiskt kulturhuvudskap.
– Nu gäller det att entusiasmera lundaborna, säger de ansvariga.
Tyvärr, mission impossible. Det finns inte en chans att lyckas. Den traditionella skepsis som lär utmärka det akademiska Lund förenas med en småfolklig avadå-tradition. Hur starkt vi än skulle önska något annat måste vi inse att det stora flertalet Lundabor inte vill ha någon kulturhuvudstad. Själv är jag inte främmande för att upplysta politiker kör över oupplysta majoriteter, men detta är inte en fråga av den digniteten.
Att jag själv är positiv till projektet spelar ingen roll. Att proppa i folk en kultur som de inte vill ha är inget roligt. Jag har alltför tydliga minnen av tusenårsfirandet 1990.
Jag har svårt att tänka med en bättre chans för Sverigedemokraterna än att stå som ensamma skeptiker mot ett arrangemang som det politiska etablissemanget (utom Lars Bergwall (c)) mer eller mindre stöder. Det skulle peka på allsköns nyttigheter som projektet berövar invånarna.
Till Gävles utslagning lär enligt juryn ha bidragit att det lokala stödet var tveksamt. Ja, en namninsamling mot kandidaturen samlade över fyra tusen underskrifter. Juryn skulle rimligen väga in motsvarande faktor i Lunds fall.
Så hellre än att slippa nesan med en förlorad final,eller den ännu större nesan med en kulturhuvudstad som måste köras ner i halsen på en motsträvig befolkning: låt oss ge walk over, låt oss lämna utmärkelsen till Umeå. Även om de kör med falska kort. Det är tretti mil de fjäll och samer som de räknar in i sin kulturella profil.
Gr
Enade vi stå...
Utrymmet för en nya kommunalpolitisk partibildningar till vänster, någonstans mellan s, v och mp, är i Lund väldigt trångt. Det beror på att de tre partierna ligger nära varandra i en rad frågor. Det gäller stora delar av skolpolitiken, liksom vård och omsorg och kulturpolitik. I miljöfrågor och stadsbyggnadsfrågor har v och mp förvisso skiljt ut sig gentemot alla övriga partier, men s har helt klart närmat sig dessa partiers ståndpunkter i en rad frågor, samtidigt som v, och delvis också mp, blivit mer pragmatiska, blivit mer inriktade på att påverka miljöpolitikens innehåll än att vifta med plakat. I budgetfrågor finns vissa skillnader, där vänsterpartiet brukar ha en tendens att snabbare vilja anpassa kommunalskatten till verksamheten än tvärtom, men redan nu i 2008 års budgetdebatt krävde också s och mp en skattehöjning.
Vad återstår då för ett nytt parti, som dv, att göra? Egentligen ingenting, vilket så tydligt märks i deras praktik. Allt som dv gjort eller sagt under de två år partiet varit aktivt i kommunalpolitiken har varit instämmanden i ståndpunkter som de tre andra partierna redan tagit. Det finns ingen fråga som dv har lyft som man inte skulle kunnat lyfta i minst ett, och oftast i vilket som helst av de tre partierna. Som jag tidigare skrev uppstår det stora problemet när dv ska försöka berätta varför de finns. I flygblad och tidningsuttalanden måste de då ägna sig åt att på tvivelaktiga grunder misstänkliggöra de tre andra partierna. Ibland tar det sig komiska uttyck, som anklagelser för "marxism", men värre när man t.ex. försöker positionera ut miljöpartiet ur det lokala rödgröna regeringsalternativet.
En förvisso sliten men ändå god devis är: Enade vi stå, splittrade vi falla. Finns det inte väldigt starka skäl för vänstern att dela sig är det bättre att hålla ihop. Det märktes tydligt vid kommunalvalet 2006 i Lund. Vänsterpartiets 4 202 röster, tillsammans med dv:s 1 227 röster, hade räckt till sex mandat för vänstern i kommunfullmäktige. Nu blev det bara fyra plus ett. Vänsterpartiet tappade det sista mandatet till sd med några tiotal röster i den västra valkretsen (jag ber naturligtvis Sven Hugo Mattsson om ursäkt, djupt och innerligt, för att jag i en tidigare kommentar råkade skriva östra valkretsen).
Själv är jag övertygad om att orsakerna till bildandet av dv inte alls har med skiljaktighet i kommunalpolitiska frågor att göra. I stället torde det handla om en frustration över vänsterns kräftgång på riksplanet under senare år, i kombination med upprördhet över historiska mer eller mindre allvarliga interna oförrätter och övertramp, av den typ som sker i alla något så när livliga partiorganisationer. Men när liknande eller kanske värre oförrätter de senaste åren offentligt har exponerats i Skåneavdelningarna av t.ex. folkpartiet, miljöpartiet och kristdemokraterna har det inte lett till nya konstiga kommunalpolitiska partibildningar. Vi har inte fått ffp (Folkliga folkpartiet), dkd (Demokratiska kristdemokrater) eller Dubbelmiljöpartisterna. De har i alla fall vett att hålla ihop.
Mats Olsson, vänsterpartiet
Sagan om arbetslinjen
Det var en gång ett litet land långt norrut i världen. I landet fanns en regering som ständigt pratade om sin arbetslinje. Detta trodde nog de flesta betydde att alla skulle arbeta och helst arbeta mycket, men...
I landet fanns det en ung man som fick sitt första heltidsarbete och arbetade på hela dagarna. Som så många unga fick han en ganska så blygsam lön för sitt arbete så efter ett tag skaffade sig den unge mannen ett arbete till för att tjäna lite mer. Extrajobbet var en natt i veckan och gav lite knappt två tusen i extrainkomst och allt var gott och väl.
Men så försvann heltidsjobbet som en hel del jobb ägnar sig åt i dessa dagar. Kvar var bara extrajobbet och extraförtjänsten var nu hela förtjänsten. Den unge mannen fann detta ganska trist och besvärligt att klara sig på. Han fann dock tröst i att det fanns en arbetslöshetskassa som skulle hjälpa honom att överleva tills han fick ett nytt jobb.
Många blanketter blev det och bitvis en ganska besvärlig resa men slutligen så kom den; Utbetalningen. Friden bredde ut sig över landet men så plötsligt, inte alls så utdraget som när den skulle anlända, uteblev Utbetalningen. Men vad nu tänkte den unge mannen och räknade på både fingrar och tår men kunde inte få det till 300 dagar som dom sagt att det skulle gå innan Utbetalningen uteblev. Vad har nu hänt?
Jo se arbetslinjen hade anfallit Utbetalningen. Den unge mannen arbetade ju, visserligen bara tre timmar i vecken men han arbetade dock. Arbetslöshetskassan skickade ut ett påbud att sådant inte går för sig. "Vill du att Utbetaningen skall komma åter till dig så måste du sluta arbeta!" Den unge mannen suckade djupt och slutade sitt extraarbete eftersom det fortfarande kändes övermäktigt att klara sig på knappt två tusen i månaden.
Arbetslinjen hade segrat! Fast för några kändes det konstigt att segern bestod i att en ung man arbetade mindre än innan. De tröstade sig dock med att det bara är en saga, eller...
Göran Persson
Gunnar Stensson
Tung kritik mot ny skolplan
Ett förslag till ny skolplan har utarbetats av en politisk styrgrupp. Förslaget sändes nyligen ut på remiss. Svaret från utbildningsförvaltningen är representativt för Lunds skolor . Det har sammanställts av Peter Håkansson som är förvaltningens utvecklingsledare.
Politisk ”vision” och praktisk verklighet
Planen inleds med ett långt avsnitt under rubriken ”I Lunds skolor möts kunskap, idéer och utveckling i praktisk handling. Varje elev är huvudperson.”
Avsnittet rymmer en rad till intet förpliktande påståenden och värderingar. Där står t ex ”Goda språkkunskaper är grundläggande för elevernas lärande och utveckling”. Javisst.
Samtidigt underminerar kommunmajoriteten modersmålsundervisningen och berövar därmed många elever tillgång till ”goda språkkunskaper”. Modersmålsundervisningen förbigås helt i dokumentet.
Inledningsavsnittet är inte någon beskrivning av Lunds skolor. Det måste ses som en vision, påpekar förvaltningen. Visionen är innehållsrik, men saknar en punkt om lärande för hållbar utveckling. Hovsamt föreslås att en sådan punkt ”möjligen bör lyftas in i visionen”.
Läs mer
Kommentar till Gunnar S om modersmålsdebatten
Miljöpartiet och den tredje vägen
Det finns alltid en tredje väg. Allt är inte svart eller vitt, blått eller rött.
Jag har tidigt denna mandatperiod sagt att vi ska möta borgarnas förslag med kunskap.
Därför måste man alltid tänka innan man reagerar. Det gäller även frågan om modersmålsundervisningen. Att miljöpartiet inte hördes i debatten i fullmäktige beror delvis på att vi just nu lyssnar och värderar argumenten från övriga partier. Vi delar vänsterpartiernas kritik mot förändringen och tror att den tidigare modellen var bättre. Det fanns dock brister även då. Ansvariga rektorer i grundskolor och förskolor hade alltför litet inflytande över verksamheten som var dåligt integrerad i skolorna. Modersmålsundervisningen levde ett eget liv med bristande insyn och påverkan.
Miljöpariet anser att oavsett hur resurserna och organisationen ser ut så måste samverkan och dialog med den ordinarie verksamheten i skola och förskola utvecklas.
Först då kan vi medvetet arbeta med flerspråkigheten som en del i kunskapsutvecklingen.
Anders Ebbesson, Miljöpartiet
Medborgartåg mot nazismen 29:e november 2009!
Hur ska nazisternas försök att använda Lunds gator och parker som arena bemötas? Hur ska deras försök att ”erövra” Monumentet och omvandla det till en mötesplats för rasister hanteras? Jag är övertygad om att den framväxande nazismen, rasismen och främlingsfientligheten inte kan tigas ihjäl. De demokratiska krafterna får inte hålla sig passiva.
Men alla ”motdemontrationer” som genomförs samtidigt eller i omedelbar anslutning till den manifestation man vill demonstrera emot kommer självklart att locka till sig kopplet av stenkastande och fönsterkrossande ”vänster”-huliganer. Uppmärksamheten kommer ofelbart att riktas mot våldet och oroligheterna. Motdemonstrationens syfte hamnar därmed i skymundan och nazisterna får den publicitet som de så hett eftertraktar och som givetvis är själva syftet med deras aktion.
Kampen mot nazismen är en angelägenhet för alla demokratiska krafter. Det är dags att återknyta till 1926 och 1945 års medborgartåg. Alla som värnar om demokratin - – politiska partier, fackföreningar, invandrarföreningar, människorättsorganisationer, fredsorganisationer, kyrkor, idrottsrörelsen, studentorganisationer, ja, alla lundabor och organisationer som vill stå upp till försvar för demokratin – borde inför en eventuell nazistmarsch nästa år samlas till ett medborgartåg den 29 november för att visa sin avsky mot nazism, rasism och främlingsfientlighet. (Jodå, den 29:e är korrekt datum. Detta för att minimera risken för våldsamma konfrontationer mellan huligangrupper av olika kulörer).
Ett brett förankrad medborgartåg till Monumentet sänder nazisterna och omvärlden ett budskap som inte kan missförstås: Detta monument tillhör fredens och försoningens krafter, nazister är inte välkomna i Lund, vi lundabor står upp för fred, icke-våld, demokrati och alla människors lika värde. Är det inte säkrast att börja planeringen för den 29 november 2009 redan nu?
Ulf Nymark, ordförande i Demokratisk Vänster
PS. För säkerhets skull har Demokratisk vänster, som framgår av dagspressen, lämnat in en ansökan om demonstrationstillstånd den 29:e november. Det är en ren försiktighetsåtgärd. Vi har givetvis inte för avsikt att göra en ”egen” demonstration, dvs enbart med DV som inbjudare, vilket förhoppningsvis framgår av ovanstående text. DS
Lundabor för klimaträttvisa
Ca 200 personer i alla åldrar demonstrerade i Lund förliden lördag under parollerna ”Klimaträttvisa nu! Krafttag i Poznan!” och ”Klimatsolidaritet – en grund för världsfred!” Det var en bred samling organisationer som stod som arrangörer: Naturskyddsföreningen, Ordfront, Röda Korset, Svenska Kyrkan, FN-föreningen m fl.
Demonstrationen genomfördes under lugna och trivsamma former, men många vädrade missnöje med att demonstrationsledningen tillät fossildrivna fordon att köra in i och tränga ihop tåget. ”Varför släpper vi fram bilarna?”, var en tämligen spridd undran.
En yngre demonstrationsdeltagare uttryckte sitt missnöje med att det inte var några politiker med i tåget. Nu visade det sig att det fanns en hel del sådana, i huvudsak från dv och mp. Politiker från vänsterpartiet och socialdemokraterna var det ganska sparsamt med (för att uttrycka det försiktigt). Och de borgerliga politikerna lyste med sin frånvaro.
Bilden får illustrera de många yngre deltagarnas rättmätiga krav på handling nu.
Ulf Nymark
60 år med de mänskliga rättigheterna
”War on terror katastrofalt för människorätten”
Idag, den 10 december 2008, är det 60 år sedan FNs Allmänna förklaring av de mänskliga rättigheterna undertecknades av ledarna i världens länder.
Efter en period av framgångar under 1990-talet har de mänskliga rättigheterna underminerats, urgröpts och saboterats de senaste tio åren. Antalet brott har stigit.
Den främsta orsaken är USAs war on terror, konstaterar FNs tidigare kommissarie för de mänskliga rättigheterna, Irlands förre premiärminister Mary Robertson.
FNs tidigare generalsekreterare Kofi Annan uttrycker sig mer diplomatiskt men i sak lika kritiskt.
Amnesty International gör samma bedömning i årsrapporten för 2008. Huvudrubriken på sidan med årsrapporten lyder ”Close Guantanamo!”
Rapporten innehåller en rad exempel på USAs brott: dödande av civila, tortyr inklusive waterboarding, olagliga fängslanden, bortföranden, hemliga fångläger i ””villiga stater”, försvinnanden…
Amnesty konstaterar att Bush- regeringen uttryckligen står bakom alla dessa brott. De undergräver tilltron till USAs roll i kampen för demokrati och frihet.
USA legitimerar genom sina brott samma förfärande praxis i en rad andra länder.
Och EU talar med dubbel tunga eller tiger om ogärningarna. Eller medverkar i större eller mindre grad. Även Sverige, både under den förra och den nuvarande regeringen.
Naturligtvis fördömer rapporten också de brott som begås av andra stormakter som Ryssland, Kina, Indien, Pakistan, liksom av länder som Burma, Sudan, Tchad…
Men de brotten begås av andra regimer. Det är lätt att kritisera dem. Därigenom får många av oss en känsla av moralisk överlägsenhet.
Annat är det med brotten i the war on terror. Dem är det vi som begår. De har gjort världen farligare och mer hotfull för människorna.
Både Mary Robinson och Amnesty International menar att det amerikanska folket protesterat mot the war on terror genom presidentvalet. De hoppas på en förändring när Barack Obama tillträder presidentämbetet.
Somalia, tema i vb sedan två år
Beträffande situationen i Somalia är Veckobladets läsare väl informerade eftersom vi följt utvecklingen där under de två åren av etiopisk/amerikansk ockupation. Att vi ägnat landet den uppmärksamheten motiveras av övriga medias nästan totala tystnad, bortsett från de propagandanotiser som då och då införs för att förmå opinionen att acceptera den folkrättsvidriga etiopiska ockupationen.
Dessutom är Sverige det land som hyser flest somaliska flyktingar, frånsett Somalias närområde.
Den etiopiska arméns mord, avrättningar, tortyr och våldtäkter i Somalia och i den egna Ogadenprovinsen är utförligt dokumenterade i Amnestys årsrapport.
Förfärande är också landrapporten om Isayas Afewerkis Eritrea.
Gunnar Stensson
Utskriftsvänlig form