28 november 2008
Påminnelse om världen
Den 29 november är Internationella Solidaritetsdagen för det Palestinska folket, en officiell FN-dag sedan 1977.
Citat från FN:s webbsidor: "In resolution 60/37 of 1 December 2005, the Assembly requested the Committee on the Exercise of the Inalienable Rights of the Palestinian People and the Division for Palestinian Rights, as part of the observance of the International Day of Solidarity with the Palestinian People on 29 November, to continue to organize an annual exhibit on Palestinian rights or a cultural event in cooperation with the Permanent Observer Mission of Palestine to the UN. It also encouraged Member States to continue to give the widest support and publicity to the observance of the Day of Solidarity. (VB:s understrykning)"
Med tanke på hur ofta den svenska regeringen och riksdagen påpekar vikten av att följa FN och dess resolutioner så är det påfallande tyst om denna högtidsdag.
Vänstern verkar inte mycket vaknare, det är snarare den 30:e som betonas i november, i mitt tycke en något tveksam prioritering.
Göran Persson
Lars-Åke Henningsson
Vad händer sen –
efter nyliberalismens och nykonservatismens misslyckanden?
Vad vi ser idag är knappast slutet på kapitalismen, men väl slutet på en lång period av kapitalistisk expansion. Den nyliberala idén om en marknadsekonomi som individernas fria spel i en värld av oändliga ekonomiska möjligheter, en marknad som löser alla problem utan inblandning utifrån, har visat sej inte hålla i längden. En marknadsekonomi är faktiskt en samhällelig institution, och den kräver vettiga spelregler, inte konkurrens ohämmad av regler.
Alan Greenspan har kastat in Miltons Friedmans handduk, men motståndet mot reglering inom ekonomin finns fortfarande kvar på många håll. Inom nästan vilket annat område som helst skulle man inte tro sina öron, om man hörde liknande resonemang.
Naturen har sin egen reglering. Katastrofer inträffar ständigt i naturen i större och i mindre skala. Varför skulle det ekonomiska livet vara annorlunda? Om tekniker och medicinare skulle sluta att försöka reglera naturliga förlopp, vad skulle de göra i stället? Framföra sin hyllning till de fria naturkrafterna och bokföra vad som sker?
Reglering med hjälp av samhälleliga spelregler är ändå inte riktigt detsamma som teknisk reglering. Det ligger närmare till hands att jämföra ekonomin med politiken.
Läs mer
Angriparens skuld
Med utgångspunkt från den ohyggliga steningen av en trettonårig flicka i Kismayo ifrågasätter Lars-Anders Jönsson inte bara Somalias rätt att försvara sig utan också Vietnams och Kambodjas kamp mot amerikansk imperialism. Det var urskillningslösa amerikanska bombningar av det neutrala Kambodja som beredde vägen för Pol Pot.
Lars-Anders menar också att Irans folk gjorde fel när det avsatte shahen, som USA genom en militärkupp installerat för att få makten över Irans oljetillgångar. Shahens hemliga polis SAVAK terroriserade ett helt folk.
Att starta krig är ett brott mot mänskligheten. Angriparens övergrepp driver ofta de drabbade till extremism och vedergällning. I Finland bearbetar man fortfarande skulden för vad som skedde med ryska krigsfångar under andra världskriget.
Ett polskt exempel från 1939. I Bydgoszcz mördades hundratals polska medborgare med tyskt ursprung på grund av rykten om att de beskjutit polska trupper. Dödssiffran uppgick till 700-1000 människor. Flera av de döda kropparna var ohyggligt lemlästade. (Källa: Mark Mazower, Hitlers empire, Penguin 2008, s. 68).
Massakern användes i tysk propaganda på samma sätt som illdåden i Kismayo används i USAs. Ingen behöver dock tveka om var huvudskulden låg och ligger.
Gunnar Stensson
Gunnar Sandin
Om demokratisk vänsters önskvärdhet
Det är på två punkter lätt att hålla med Mats Olsson (v) när han i förra numret kritiserar Sven-Bertil Persson (dv):
1) Miljöpartiet tillhör lokalt, alltså i Lunds kommun, det rödgröna blocket, även om det har funnits och finns strömningar i partiföreningen som vill något annat. Om än utomstående har Sven-Bertil haft viss insyn i mp.
2) Det är dumt att beskylla vänsterpartiet för marxism. Dels, som Mats påpekar, därför att ledande dv-företrädare är lika goda marxister själva. Dels, och viktigare, därför att marxismen förblir ett viktigt redskap för samhällsanalys och samhällsförändring, och dessutom har fått ny aktualitet genom den ekonomiska krisen.
Leninism, inte marxism
Vad Sven-Bertil borde ha kritiserat är i stället vänsterpartiets kvardröjande leninism, som fick ett uppsving kring det senaste sekelskiftet. Det allvarligaste utslaget av denna nyleninism var föreställningen om elitpartiet som var viktigare än folkviljan och som urskuldade diverse manipulationer, underbyggt av ungdomlig revolutionsromantik och av en partisyn som formats i andra miljöer än den demokratiskt-parlamentariska.
Nyleninisterna tillvann sej som bekant majoritet i landet, Skåne och Lund, och spänningarna steg i vänsterpartiet.
Läs mer
Inte onödigt, men nödvändigt!
Som väl antagligen de flesta känner till är det ju inte alltid storleken som avgör…
Det berättar redan den gamla kloka sagan om David och Goliat, det vill säga att med vishet och klokskap kan man mången gång komma långt, även om man inte är så stor.
Så har vi ju också den säkert av många vänsteranhängare välkända symboliken med vattendropparna som havet består av! Att många bäckar små….. Att källvattnet uppe från Ulvmarken, inte går av för hackor finns det nog ingen i Fullmäktige som bestrider och inte minst att det flödar rikligt och kraftfullt, med välkänd hög kvalitet. Inte heller det kanske lite lugnare rinnande åvattnet från Svart-Bäcken upphör att förvåna med sin klarhet och sitt aldrig sinande lekfulla porlande. Lekfullt men likafullt allvarligt, slipande diverse stenar som då och då gör sitt bästa för att stoppa det. Också de ständigt strida forsarna från Gunnar-ån borta vid Stenfallet med sina lummiga omgivningar och väl vårdade grönområden, imponerar med ett vatten som heter duga! Kunde säljas på butelj, om det inte vore så ovilligt att låta sig kommersialiseras.
Så varför ska man då klaga på ett parti, som har så sunda källor och dessutom en del andra medlemmar, som alla drar sina strån till den politiska stacken, för att få den att svänga lite mer åt vänster och samtidigt se till att den följer naturlagarna!
Mångfald är vi ju alla positiva till! Hur var det med de tusen blommorna….?
Det är inget motstridigt i att vilja ha ytterligare ett parti till vänster och att vilja ha en samarbetande opposition!
Cecilia Salemark, Demokratisk Vänster
Gunnar Stensson
Somalias pirater Tunnelperspektiv och fragmentering i rapporteringen från Afrikas Horn
Sydsvenskans utrikesbevakning är ambitiös. Den bärs upp av kompetenta journalister. Torsdagen den 20 november ägnades två uppslag och huvudledaren åt piraterna, Somalia och Etiopien. Men det trånga perspektivet (fokus piraterna) och fragmentiseringen skymmer helhetsbilden. Kritiken drabbar inte journalisterna utan i första hand redaktionsledningen.
Islamiska domstolar stoppade piratverksamhet
Erik Magnusson har skrivit en bakgrundsartikel om piraterna vid Afrikas Horn. I slutet av artikeln vidgas perspektivet till en kort bredare analys, som är insiktsfull men alltför summarisk. Han konstaterar:”Sjörövarna stärkte sin ställning när Somalias moderat islamistiska centralregering störtades 2006.”
Påpekandet är viktigt, men i ett avseende otillräckligt. Formuleringen döljer vilken regering det handlar om.
Läs mer
Lucifer
Bingo!
Det är från Mats Olsson (v) jag har det: Bullshit-bingo, det nya sällskapspelet i kommunalpolitiska kretsar. Man börjar med att välja ut ett antal modeord som just passerat sin bästföredag. Ja, ni vet sådana som vision, profil, identitet, dynamik, spelplan – alla har ju hört dem. Så för man upp orden på var sin ruta på en bingobricka och om det rör sig om Lund så kan man därutöver ta med ord som ESS och MaxLab.
Med denna bingobricka sätter man sig sedan och lyssnar till ett anförande av en ledande framträdare för kommunen eller så läser man igenom ett lämpligt kommunalt styrdokument. Varje gång man träffar på något av orden så bockar man av det på spelplanen. När man så har fem i rad ropar man Bullshit! och som belöning kan man då tacka för sig och lämna sammanträdet.
Extra poäng för hästnäringen
Lunds ansökan skulle passa väl för Bullshitbingo , det framgick klart av Jan Gradvalls nyktra granskning i Sydsvenskan av ansökningarna från de svenska kandidaterna till kulturhuvudstadsåret. Fraser som ”jakten på den femte friheten” är som gjorda för sådant. Till det kommer en särskild lantlig twist i form av ett omnämnande av hästnäringen som själva pricken över i-et. Själv har jag i liknande sammanhang stött på omnämnandet av det utomordentliga fisket i Rögle dammar.
Läs mer
Erik Kågström
Obama och Palestina
I Veckbladet 080229 framlade jag den något djärva hypotesen att Barack Obama i själva verket kan vara en kryptosocialist som dock inte kunnat avslöja sina planer förrän han lyckats bli vald till president. I USA går nu diskussionens vågor höga kring Obamas val av medarbetare. Vänstern är överlag bestört, det talas om förräderi mot dem som valt honom. Det undras om man kan tala om ”change” när Obama installerar clintoniter på viktiga poster. Andra menar att han valt erfarna och skickliga pragmatiker utan särskild ideologisk inriktning. Den konservativa kolumnisten David Brooks i New York Times är översvallande i sitt beröm av Obamas val. Själv har Obama under valkampanjen sagt att han till medarbetare skulle välja landets skarpaste hjärnor utan hänsyn till politisk hemvist. Han tycks följa Abraham Lincolns linje – ”Team of Rivals” – när han inte drar sig för att samarbeta med politiska motståndare. Det tyder om inte annat på en oerhörd självtillit.
Om Barack Obama överhuvudtaget har någon dold agenda är det säkert inte en socialistisk omdaning det är fråga om men kanske ett välfärdssamhälle av socialdemokratiskt snitt. Kanske något i stil med Paul Krugmans New New Deal som jag skrivit om tidigare i Veckobladet. Den ekonomiska krisen skapar tillfällen till genomgripande reformer.
Utrikespolitiskt blir det högintressant att se hur Obama kommer att förhålla sig till Palestinakonflikten.
Läs mer
Utskriftsvänlig form
Cristina Branco