Sveriges mest onödiga parti

Företrädare för dv försöker inför lundaborna förklara sitt partis existens med uttalanden av typen ”vänsterpartiet har ett marxistiskt arv som man inte kommer ifrån och har tappat miljöfrågorna” (SDS 16/10). Jag påpekade i VB att marxismen sitter minst lika hårt i dv som i vänsterpartiet och visade också med några exempel att vänsterpartiet inte alls tappat miljöpolitiken. Gunnar Stensson menade i förra VB att felet är att jag ”… inte fattar att dv är ett dialektiskt parti”. Ska man finna något dialektiskt i det partiet är det väl att de tre gubbarna som offentligt företräder det drar åt småländska, värmländska respektive skånska. I övrigt menade nog Hegel att dialektik är något större än att anklaga andra för att vara det man själv är.
   Några mer seriösa förklaringar har inte givits från dv. Partiet har nu varit verksamt med ett mandat i Lunds kommunfullmäktige i två år. Finns det något som dv under dessa två år har gjort, som man inte hade kunnat göra inom antingen vänsterpartiet, miljöpartiet eller socialdemokraterna? Alla vet at svaret är nej. Samtliga de ståndpunkter som dv har tagit ryms inom dessa partier.
  Jag skulle vilja beteckna dv som Sveriges mest onödiga parti. I sina bästa stunder (och det är för det mesta) fungerar dv: arna som vilka socialdemokrater, vänsterpartister eller miljöpartister som helst i den lokalpolitiska debatten. Problemet uppstår när de, som i förra månaden, försöker berätta varför de finns. Då blir dv:s enda praktiska funktion att splittra det rödgröna blocket, sprida osaklig information och skapa förvirring kring de olika partiernas ståndpunkt. Förutom det löjeväckande angreppet på vänsterpartiet hävdar t.ex. dv:s företrädare i samma artikel i SDS att ”…miljöpartiet har inte velat placera sig på höger–vänsterskalan utan svajar på lokalplanet”. Förutom det självklara faktumet att mp aldrig definierar sig i höger-vänstertermer är detta rent nys – miljöpartiet samarbetar inom och är en fast del av den röd-gröna oppositionen i Lund. De arbetar också för att skapa en ny rödgrön majoritet i Lund 2010. Vem tjänar på att sprida osäkerhet på den punkten?
   Splittring har också varit det enda handfasta resultatet av dv:s uppdykande på den politiska scenen. Genom röstsplittringen förlorade vänsterpartiet två mandat i Lunds kommunfullmäktige i förra valet, varav det ena gick till dv. Det andra mandaten, i den östra valkretsen, gick förlorat till sverigedemokraterna, som därigenom fick fördubblat sin representation i kommunfullmäktige.
Mats Olsson, vänsterpartiet

Nytt larm om växthusgaser – och Lund välkomnar nytt motorvägsbygge

I förra veckans VB beskrev jag hur Lunds kommuns svar på larmrapporten från OECD:s energibyrå om den ohejdade ökningen av växthusgasuppsläpp blev att stimulera till ökat bilåkande genom att dra igång byggandet av trafikplats Råby och Sydöstra vägen.
   I måndags släpptes en ny larmrapport om ökade utsläpp av växthusgaser. Denna gång från FNs klimatsekretariat. Industriländerna har ökat sina utsläpp med 2,3 procent mellan år 2000 och 2006, konstaterades i rapporten.  
   Och Lunds kommun? Lunds ”svar” på larmrapporten är att säja ja till Vägverkets förslag om att bygga ut väg 108 mellan trafikplats Lund Södra och Staffanstorp till – i princip – motorvägsstandard och motorvägshastighet. Det var en majoritet av borgare och socialdemokrater i Tekniska nämnden som välkomnade motorvägssatsningen. Majoriteten brydde sig inte ens om att fråga efter ett vettigt underlag för sitt ställningstagande: inga uppgifter om kösituation eller olycksfallsstatistik fanns tillgängliga. Med andra ord saknades problembeskrivning. Prövning mot Vägverkets egen så kallade fyrstegsprincip* saknades likaså. Och givetvis fanns det ingen utredning om hur mycket biltrafiken kommer att öka genom denna kraftiga kapacitetsutbyggnad.
   Motorvägskalaset kommer att kosta minst 65 miljoner kronor – en summa som hade kommit väl till pass som grundplåt för spår på ”Lundalänken”.
Ulf N
* Fyrstegsprincipen bygger på en tydlig problembeskrivning och en stegvis prövning av möjliga åtgärder för att lösa problemen. Steg 1 är  ”mjuka” åtgärder, dvs åtgärder som påverkar transportbehov och val av transportsätt. Steg 2 är att pröva åtgärder som effektivare nyttjar befintligt vägsystem, medan det tredje steget innebär begränsade ombyggnader och förbättringsåtgärder. Först i sista hand, i steg 4, tar man till omfattande ombyggnader eller nybyggnader. Vägverk och kommuner (till exempel Lunds kommun) som antas följa fyrstegsprincipen struntar dock för det mesta i denna prövning och går direkt på steg 4.