Lucifer

I kristider

Finanskrisen rullar vidare. Bland försöken att göra något åt det hör vi nu från London att man nationaliserar banker med stöd av både Labour och Tories. Så långt har det alltså gått. Men det kommer ju inte att stanna vid det när nu ett långlivat tabu är brutet. Det räcker väl inte med banker, vad sägs om försäkringsbolag (Skandia!) eller för den delen biltillverkare (Volvo!). Nu sitter reportrarna och skriver tårögda reportage om hushåll där båda har satt sin lit till Volvos trygga famn. Ledarskribenterna fyller på med uppmaningar till politikerna att handla. Tja, hur då? Jag vet inte. Volvo personvagnar har i regi av ägaren Ford sysslat med att leverera tunga, dyra, bensinslukande bilar till framför allt USA, ett land som konsumerar på krita. Att det har varit en mindre hållbar affärsidé har stått klart i åtminstone fem år. Och i åtminstone fem år framöver kommer de friställda Volvojobbarna inte att kunna återvända. Å andra sidan har många av dem inga särskilda yrkeskunskaper, de har jobbat med att skruva fast en list eller lyfta in en dörr.

Hade Marx rätt?
Men vad behöver landet? Jo, produktion förstås, men till samhällets bästa. Även i fortsättningen behövs väl en del bilar, men inte alls så många och kanske av annan sort. Vi behöver rälsfordon och järnvägar och rentav mopeder. De friställda kanske kan få jobb i Kalmar, Västerås, Uppsala, Huskvarna, Varberg? Kan det ske i privat regi, finns det omdöme, riskkapital och tålamod för sådant?
Läs mer



Nyhet och icke-nyhet

Veckans politiska nyhet är att socialdemokraterna siktar på att bilda regering med miljöpartiet efter nästa val. Över detta är min partiledare Lars Ohly så upprörd att han kallar det ”ett historiskt misstag”. Enligt min åsikt så borde han redan förra veckan deklarerat att vänsterpartiet inte längre kan föra seriösa politiska diskussioner med s.
   Anledningen till detta är helt enkelt förra veckans icke-nyhet att s vill ratificera Lissabonfördraget utan att villkora detta med garantier för att man kan bevara de svenska arbetsmarknadsreglerna. Efter att s accepterat ett uttunnande av det offentliga inflytandet i Sverige under många år av privatiseringar, avregleringar och försämrad välfärd så är arbetsmarknadsreglerna snart det enda som finns kvar av den vanlige löntagarens skyddsnät mot en allt girigare kapitalism. Detta är dessutom ett område där oppositionen kunde haft makt, om en samlad opposition i riksdagen sagt nej så hade Sverige inte kunnat ratificera fördraget.
   Kan det finnas någon viktigare politisk fråga som rättfärdigar att man vill samarbeta med s i en regering? Mitt svar är nej om man håller sig på den principiella nivån. Naturligtvis kan det finnas det på andra områden som plånboksfrågor, kanske man kunde ha höjt någon ersättningsnivå med någon procentenhet.
   Men en politik som helt förlorat den principiella dimensionen blir lätt ganska trist. Enligt min åsikt så är arbetsrätt en principiellt viktig fråga. Den fråga som anges som skäl för att s inte kan samarbeta med v, ”att v inte accepterar en ansvarsfull ekonomisk politik som t ex budgettak” framstår i jämförelse som rena tramset. Om man ser till de politiska besluten över världen de senaste veckorna med anledning av det som brukar kallas finanskrisen men kanske mer rättvist borde kallas girighetskrisen så blir det ännu tydligare att detta argument inte är sant. USA och Island förstatligar bankerna och England och Tyskland meddelar att det inte finns något tak för dessa staters insatser för att rädda banksystemet.
  Politiska principer står inte högt i kurs för dagen, kanske är det naivt av mig att hoppas på något annat inom vänsterpartiet men den nästan totala bristen på kritik mot socialdemokraternas svek i arbetsrättsfrågan gör mig besviken.
Göran Persson

Lars-Åke Henningsson

The fall of the American Wall?

Länge såg den ekonomiska situationen ut som om det bara fanns vinnare. Många fick låna, även fattiga, och de rika fick bonusar, utan att behöva ta ekonomiskt ansvar. Så hann verkligheten till slut ifatt även Wall Street, som den en gång gjorde med Sovjetunionen och Berlinmuren. Den gamla ryska överbyggnaden ligger nu på historiens skräphög, medan basen finns kvar. Den har fått en ny överbyggnad, inte helt lik men inte heller helt olik den gamla.

Hur blir det i USA?
Under det kalla kriget hade vi två supermakter som försökte dela upp världen i intressesfärer. Ryssland tvingades att ge upp sin supermaktsställning för 25-30 år sen. Är det äntligen dags för USA att göra detsamma nu, efter sammanbrottet på Wall Street?
   Visst skulle amerikanerna behöva både mer glasnost och perestrojka, men hur mycket öppenhet och ombyggnad blir det? Hur mycket uppgörelser med det förflutnas ekonomiska vanstyre och ideologiska förblindelser kommer vi att se?
   Nästa amerikanske president kommer knappast, ens om han vill, att kunna satsa på att USA ensidigt ska kunna bestämma världens dagordning och intervenera militärt när och var man så behagar. Unilateralismens tid måste rimligen vara förbi. USA:s nonchalans mot globala frågor som klimathotet måste höra till historien.
   Om man inte längre kan matcha en världsimperialistisk ambition med motsvarande ekonomiska styrka, har man inte längre samma behov av ideologisk legitimering för att agera världsfrälsare. Ryssland behöver inte längre kommunismen för att motivera sina ambitioner att dominera sin omgivning. Det räcker med vanlig nationalism, och det är ju i alla fall ärligare. Världen är inte kvitt stormakterna, men de är mera jämstarka. USA kan lugnt tona ner fraserna om en historisk mission för den egna nationen, som Ryssland har gjort.
   De nyliberala kraven på att det ekonomiska livet ska tillåtas sköta sej själv utan samhällelig reglering, och den ekonomiska eliten tillåtas agera fritt utan att ställas till ansvar, de kraven är svåra att hävda idag, precis som motsvarande krav blev omöjliga att försvara för den dåvarande sovjetiska politiska eliten.  Finanskrisen innebär däremot uppenbarligen inte kapitalismens fall, lika lite som Sovjetkommunismens fall innebar att den ryska staten upplöstes.
Läs mer


Gunnar Sandin

Från VB:s fordonsindustriellt sakkunnige:
Bilhatarens julafton

Onsdag 8 oktober var en glädjens dag. Volvo Personvagnar varslade 3 300 anställda utöver de tidigare. Nu gällde min glädje inte i första hand de berörda. Det är tvärtom synd om personer som kanske måste gå ut i arbetslöshet, med alla påfrestningar som det innebär. Det väsentliga är förstås att jättevarslet vittnar om djup kris för ett företag och en bransch som jag önskar allt ont.

Tre argument
Personer som är kritiska mot bilar och bilism brukar nästan enbart framföra miljöargument i allmänhet och numera klimatargument i synnerhet. Det är mycket relevanta argument. Problemet är bara, ur mitt perspektiv, att det kan finnas svar på vissa av dem, om än inte alla. Blyet togs bort ur bensinen, avgaserna blev betydligt renare genom katalysatorerna, dieselbilarna har fått partikelfilter och några miljöhot har därmed reducerats. Koldioxiden är förstås svårare att göra något åt och det är lätt att hitta svagheter hos alla alternativ som har föreslagits: el, biogas, etanol, metanol, väte, men med tanke på alla miljarder som nu pumpas in i forskning kommer säkert utsläppen att minska, åtminstone per fordon.
Mina huvudinvändningar mot bilen har tre andra dimensioner, varav två rationella.
Läs mer

 



Veckans Goja



I veckans nummer:

 

Bubbelekonomi
av Erik Kågström

 

Bilhatarens julafton
av Gunnar Sandin

 

I kristider
av Lucifer

 

Skolpengen
av Gunnar Stensson

 

The fall of the American Wall?
av Lars-Åke Henningsson

 

Nyhet och icke-nyhet
av Göran Persson

 

Veckans Goja

 

Redaktion:

Göran Persson och Kajsa Theander

 

 

Utskriftsvänlig form

 

Kulturtips

ELDKVARN
Picknickteater på Victoria 8-11 oktober kl 19.30
Läs mer

Energikick
En relationskomedi om klimatförändringarna skriven av August Lindmark, utifrån en serie klimatartiklar som författats av Johan Ehrenberg. På Västrahamnteatern 8 oktober - 23 oktober.
Läs mer

Kino - Salome av Strauss
11 oktober kl.19.00, The Metropolitan Opera via satellit på Kino i Lund
Läs mer

Läs om hela kulturcentralens utbud


Gunnar Stensson

Skolpengen

Hör upp nu allihop och särskilt politikerna i s, v, mp och sd!
Direkt skolpeng stjäl från dem som behöver dem och ger till dem som redan har tillräckligt.
   När en elev flyttar från sin skola straffas kamraterna. Pengarna fas ifrån dem, fast kostnaderna inte minskar.
   När en elev flyttar till en skola får de nya kamraterna pengar fast det inte behövs. Kostnaderna stiger ju inte för att det blir 28 i stället för 27 i klassen 
   Pengarna tas från dem som behöver dem och ges till dem som redan har nog..
Detta är det ena grundfelet med direkt skolpeng.
  Det andra grundfelet är att förändringar under läsåret inte kan förutses. Skolan drabbas (eller välsignas) från en dag till en annan. Planering av lokaler och lärartjänster blir skakig. Skolan måste kanske hålla pengar i reserv.
   Värst blir effekten på gymnasiet. De olika programmen skiljer sig, både när det gäller gruppstorlek och undervisningsmaterial.
   När en elev flyttar från en utbildning där gruppen är liten och utrustningen dyr slår det särskilt hårt. Det kan leda till att verksamheten inte blir möjlig att finansiera. Skolan kommer att gå med underskott.
Läs mer


Erik Kågström

Bubbelekonomi

Den nuvarande kreditkrisen har utlösts av att en finansbubbla brustit. Sådana bubblor är uppenbarligen något annat än de cykliska konjunkturförändringar som annars är typiska för kapitalismen och som är följden av varierande förväntningar på kommande vinster och värdestegringar i framför allt tillverkningsindustrin. När det gäller bubblor är det reala tillgångar – framför allt i form av villor och kommersiella fastigheter – som ökar i värde. I USA stiger över en längre tid priserna på egnahem i genomsnitt med 3.5 procent om året. En värdestegring därutöver är ”fiktiv”. Om ett hus från ett normalvärde ökar med 100 procent blir sålunda halva värdet fiktivt. Men när inteckningarna på huset sedan hamnar som säkerhet i finansbranschen – det kallas ”securitation” – så mångfaldigas det fiktiva värdet genom diverse transaktioner med hävstångseffekt. En analys av bolåneinstitutet Fanny Mae, som nyligen tagits över av den amerikanska staten, visar att hävstångseffekten där kan ha uppgått till 80:1. Transaktionerna äger rum i den del av den amerikanska ekonomin som kallas FIRE – ”Finance, Insurance, REal asset”. FIRE har under de senaste åren svarat för 20 procent av USA:s BNP och 40 procent av vinsterna i hela ekonomin.

Historiska bubblor
Finansiella bubblor är inte någon ny företeelse. Efter kriget mot Frankrike under drottning Annes regering i början av 1700-talet hade England en skuld på 10 miljoner pund. Skulden övertogs av företaget South Sea Company som i gengäld fick en ränta på 6 procent och exklusiva rättigheter till handeln med Sydamerika. Det innebar i princip monopol på slavtransporterna.
Läs mer