Utskriftsvänligare form
(pdf)

VB:s valtips
– Gratulerar till segern i VB:s valtips, Monica Bondeson! Det gällde ju att gissa utgången i kommunvalet här i Lund. Du hade nio avvikelser från det slutliga resultatet, det vill säga i snitt ett mandat per parti.
– Trevligt! Vem kom tvåa?
– Hela fyra deltagare hade tio avvikelser: Henrik Bredberg, Sven-Hugo Mattsson, Mats O. Nilsson och Ludvig Sundin. Men det var en svårtippad omgång. Inte en enda av deltagarna hade prickat in sverigedemokraterna.
– Alltså inte jag heller. Jag kunde inte föreställa mej att de skulle ha en chans i Lund.
– Däremot hade du rätt resultat på både m, s och v. Och du fick rätt om den borgerliga valsegern i Lund.
– Jo, jag tippade med förnuftet och inte med hjärtat. Majoriteten skiftar ju ofta i Lund.
   Monica vann alltså en resa Öresund runt vilket hon inte hade gjort om det preliminära valresultatet stått sej, tur att vi hade is i magen när vi gjorde förra numret. Det var inte bara sd som överraskade, ingen hade heller väntat sig centerns mandatvinster.
Vi tackar deltagarna!



Gunnar Sandin

Jonas Sjöstedts brev från fjärran
Tror någon att vänsterpartiet skulle ha gjort ett lika dåligt valresultat om Jonas Sjöstedt hade blivit partiledare i stället för Lars Ohly? För det första är han populär långt utanför partiet vilket hans personliga framgångar i EU-valen har visat. För det andra skulle han ha slagit vakt om partiets bredd och mångfald, och hade förmodligen också lyckats förmedla detta till väljarna, åtminstone delvis.
Men det blev inte Jonas eftersom Camilla Sköld Jansson gjorde tummen ner för honom, varefter bland andra valberedaren Vilmer Andersen från Skåne verkställde petningen. Detta har klart framgått av både en debatt i Flamman och ett tevereportage.
Kanske är det med bister tillfredsställelse som Jonas konstaterar i DN nu i veckan att väljarna i Jämtland ratade Camilla S J och att partiet led sina största förluster i Skåne. Ungefär samtidigt som han lämnar EU-parlamentet för att en tid slå sej ner i New York. Jonas kommer att befinna sej långt från både Sverige och vänsterpartiet.

Ständigt denne Lenin
Därav rubrikens "brev från fjärran". Finsmakarna har säkert redan noterat att det alluderar på en känd text av Vladimir I. Lenin.
Känd? De nytraditionalister som nu har ledningen och makten i vänsterpartiet brukar neka till alla beskyllningar om leninism, och det är nog så att många av dem inte har läst en rad av Lenin. Men det finns ett arv från densamme som hänger kvar med många trådar. Tydligast är det kanske i synen på partiet. Det parti som enligt Ohlys käcka paroll trots nederlaget nu ska ta ledningen för en bred motståndsfront mot borgarna. Och det parti som upphöjer sej till fetisch.
Läs mer »

Nr 22 i webbform

060929

Fortsatt eftersnack
Var det senaste valet en stor triumf för socialdemokraterna? Ja, det hävdar ju Bo Rothstein, den egensinnige statsvetaren och f.d. ungkommunisten i vänsterns studentklubb i Lund. Han menade i ett inlägg i DN förra veckan att de stora och viktiga segrarna vinner man inte genom att krossa motståndaren utan genom att få denne att ta till sig ens egna värderingar och tänka på samma sätt som man själv. "Det är när man har fått sina motståndare att acceptera den världsbild och det program man står för som man har segrat och det har den svenska socialdemokratin uppenbarligen nu gjort". Ja, det blev ju en tydlig majoritet för de båda arbetarpartierna tillsammans, alltså det nya och det gamla.
   Det ligger förvisso en del i det han säger. Man kan ju också lägga märke till att det är få som verkar vara djupt deprimerade eller som ropar att vargen nu har kommit. Jag tycker de flesta verkar ta det hela rätt lugnt. Ett valresultat som bygger på att de nya segrarna ska sköta det socialdemokratiska fögderiets viktigaste inslag: jobben, vård, skola, omsorg bättre än sossarna själva kan man motta med viss skepsis, men utan förtvivlan.

Har historien tagit slut?
Men visst skulle man kunna vända på det här. Det är nog ingen som skulle vilja hävda att det blev en seger för socialismen. Kanske kunde man i stället säga att det blev en seger för det konsumtions- och klassamhälle (s) har låtit stå kvar och i viss utsträckning stärkt under senare år? Vad som då har segrat är snarast en borgerlig inkomst-, förmögenhets- och maktstruktur som också (s) gjort till sin och då är det därför smärtorna uteblir när borgarna tar över statsmakten.
Läs mer »   


p-myran /j
Sen vi sovit på saken...
På valnatten var vår partiledning rätt sturska, även sen nederlaget stod klart. Och i fp sitter Leijonborg m.fl. kvar fast nästan halva partiet lämnat, och trots intrånget. Leijonborg är mer utmanande än Ohly & Co - men med en fet ministerpost inom räckhåll och efter 12 års sossestyre och opposition vore väl annat onaturligt. Om så ska bli med tänderna - hänger han fast. Våra egna i toppen fick nöja sig med att sniffa på taburettlädret. Vilka slutsatser drages?
   Låt oss först konstatera att vi medlemmar bestämmer partiledningen, nån Sovjetordning av autokratiskt snitt håller vi oss inte med. Och med en valförlust samt okänd status för politiken vi förde till torgs samt fr.a. haveri för att snika med på bastanta Perssonskutan in i en regering, i endera form - så överväger varje normal organisationsledning sin ställning. Vi vill alltså nu höra att mandaten står till förfogande, om så önskas. Förtroende - vald heter det ju, inte sant?
Läs mer »

Studiecirkel om Afghanistan
börjar i Lund den 5/10.
Anmälan www.sak.se/lund
Vi läser om Afghanistan och den svenska solidariteten med afghanernas kamp för självständighet, vi diskuterar "kriget mot terrorismen" och hur solidaritetsarbetet kan stärkas. Utgångspunkt är böckerna "Afghanistan", "Att se sig själv i andra. Om solidaritet", "Demokrati underifrån. Om folkrörelser, delaktighet och bistånd".





Gunnar Stensson
"Ett betydande perspektivskifte."
Har vi en chans till långsiktig överlevnad med dagens produktionsmedel frågar Göran Persson i sin intressanta artikel om vänsterns ideologiska utveckling i senaste numret av VB.
   "Undergång, civilisationernas uppgång eller fall", en bok av Jared Diamond, ställer samma fråga. Han beskriver kulturer som gått under och försvunnit för att deras bärare var oförmögna att bryta med traditioner, institutioner och perspektiv som en gång varit fruktbara men som blivit destruktiva och förintande. Han beskriver ett antal historiska civilisationer som försvunnit därför att de förstörde det som utgjorde grunden för deras existens.
   Han ställer frågan: Varför fattar vissa samhällen katastrofala beslut? Eller gör alla samhällen det? Gör dagens globala samhälle det?

Konsumism och förstörelse
Naturligtvis handlar det om konsumism, förödelse av ändliga resurser, skogsskövling, utfiskning, ökenspridning och naturkatastrofer orsakade av växthusgaser.
   Flera av de samhällen Diamond studerar är små och isolerade, beroende av speciella och synnerligen begränsade tillgångar och utan möjlighet till kompensation eller stöd utifrån.
   Hans poäng är att mänsklighetens situation, vår situation på jorden i den globala by, där vi lever, är densamma som den situation i vilken till exempel Påsköns befolkning levde. Vi riskerar att upprepa de misstag som gjordes där. Resurserna är ändliga. Det finns inga andra civilisationer i galaxen som kan kompensera eller hjälpa oss.
   Vi måste fatta en ny sorts långsiktiga förutseende globala beslut både inom den offentliga och privata sektorn
   Vi måste förändra våra värderingar. Det handlar framför allt om hur mycket vi kan behålla av våra traditionella konsumtionsvärderingar och vår i-landsstandard.
   Det handlar om vår nationella suveränitet och vår villighet att ge upp delar av den genom att underordna oss FN, EU och andra överstatliga organ.
Det handlar om vår förmåga att utveckla globala organisationer och global solidaritet. Vi måste bryta vår besatta upptagenhet av nationella och kulturella konflikter.
Läs mer »


Eftervalstankar

Jag sitter med några arbetskompisar vid en uteservering framför stationen. Alla platser är upptagna av människor som äter och dricker. På gatan poserar en man i en Porsche, sedan kommer en stadsjeep, en Ferrari, en .. . Kompisarna är alla nöjda med att det blivit en borgerlig regering. Jag säger att jag förstår att de är glada. De måste ha haft det svårt.
    På min arbetsplats har vi idag mer order än någonsin och ökar skift samt nyanställer. I orderböckerna har vi order fram till år 2010. I Landskrona har företag fått så mycket att göra att de tillfälligt säger nej till nya order.
    Ekonomin och därmed konsumtionen har utvecklats gynnsamt under de senaste åren. Detta borde belönas med att den sittande regeringen vinner valet. Nu blev det inte så.

Förändrade villkor
Själv försöker jag förklara valresultatet utifrån förändringar i de sociala och ekonomiska villkor människor lever under och det som är avgörande för maktförskjutningen är då i första hand de väljargrupper som befinner sig i mittfältet.
   För mig förklaras valutgången inte av bristande tydlighet vad gäller arbetslöshetsfrågor utan av att större delen av befolkningen fått det betydligt bättre de senaste åren samt att de inte just nu ser något hot mot detta. För dem ger de borgerligas politik

 

förväntningar om än högre konsumtion av bilar, utlandsresor mm.
   Det parti som vill erövra eller behålla makten måste lyssna av de väljare i mitten som kan röra sig mellan blocken. Partiet måste därefter antingen anpassa sig, gå högerut, i tillräckligt många frågor för att få deras röster eller påverka dem så att de väljer andra preferenser när de skall rösta, blir mer solidariska och mindre själviska.

Fel medicin
Socialdemokraterna har framförallt sökt behålla väljare genom solidaritetstanken, vi går tillsammans. I detta val var detta fel medicin. Socialdemokraterna hade genom den gynnsamma ekonomiska utvecklingen förutsättningar att köpa mittenväljare och därmed behålla makten. Nu har makten över fördelningspolitiken förlorats till högern. Nu kan högerpartierna sälja ut statliga verksamheter och naturtillgångar med följder som inte går att återställa. Visst är det viktigt med principer och stolthet men man måste nog också tänka på alla de som får betala för konsekvenserna av fyra år med högerregering.
    Själv röstade jag på SAP eftersom jag anser att vänsterpartiet idag i internationella frågor solidariserar sig med de religiösa och fascistoida rörelser som förpestar världen.
Det ha gått många år sedan .
Lars-Anders Jönsson

  VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL                             Ansvarig utgivare: Göran Persson