 |
|
|
| Nr 8 1/2 i webbform |
 |
|
|
051230 |
| Sten Henriksson Ska man tro på experter? Ska man tro på politiska och ekonomiska experter, alltså sådan där som är inkallade till Rapport eller Dagens Eko för att uttala sig om den kommande utvecklingen när det gäller EU:s lantbruksstöd eller kursutvecklingen för Ericssonaktien eller utgången av det tyska valet? I en nykommen bok av en amerikansk psykolog verksam vid Berkeleyuniversitetet, Philip Tetlock, blir svaret tydligt: Nej, de är inte bättre än hyggligt orienterad tidningsläsare. Läs mer» |
|
|
|
Ulf Nymark En ny Mats ser dagens ljus Det är dags för en ny Mats i Lund. LundaMaTsII, vilket låter som om en ny monark har tillträtt i staden. Så är icke fallet. Det är frågan om en ny utredning med nya (?) åtgärder för ett Miljöanpassat Transportsystem i Lunds kommun. Fast egentligen kallas det inte längre miljöanpassat transportsystem, utan "strategi för hållbart transportsystem i Lund 2030". Läs mer» |
En värdig nobelpristagare och världen |
||||
| Efter 30 års aktivitet
i den politiska vänstern så känns det frestande att
försöka göra en sammanfattning, men detta är nog
ett av de sällsynta fall där avhållsamhet är
att föredra. Detta av flera skäl men ett av de viktigaste är att andra gör det så mycket bättre. Den jag för dagen tänker mest på är Harold Pinter som i sin nobelföreläsning gjorde en sammanfattning av efterkrigsepoken som slog an den ton av känslosamhet och vrede som jag anser behövs här, de sakliga analyserna i all ära men det är inte dom som varit min drivkraft. Det bästa är naturligtvis att ta del av hela föreläsningen som kan hittas både som text och film på Svenska Akademiens webbplats www.svenskaakademien.se, men några citat blir det här. "Som var och en här känner till rättfärdigades invasionen av Irak med att Saddam Hussein förfogade över en stor arsenal av synnerligen farliga massförstörelsevapen, av vilka några kunde fyras av inom 45 minuter och åstadkomma en fruktansvärd förödelse. Man försäkrade oss om att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak hade förbindelser med Al-Qaida och var medansvarigt för det illdåd som drabbade New York den 11 september 2001. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Vi fick veta att Irak utgjorde ett hot mot världens säkerhet. Man försäkrade oss att det var sant. Det var inte sant. Sanningen är en helt annan. Sanningen har att göra med hur USA ser på sin roll i världen och hur det vill spela den rollen. Men innan jag återgår till nuet skulle jag vilja kasta en blick på det nära förflutna, och med det menar jag USA:s utrikespolitik sedan slutet av andra världskriget. Jag tror att det är vår enkla skyldighet att utsätta den här perioden för en viss om än begränsad granskning, vilket är allt som tiden medger här. Alla vet vad som försiggick i Sovjetunionen och i hela Östeuropa under efterkrigstiden: en systematisk brutalitet, omfattande grymheter och ett hänsynslöst undertryckande av den fria tanken. Allt detta finns väl dokumenterat och styrkt. Men det jag vill hävda här är att USA:s förbrytelser under samma period bara har upptecknats summariskt, än mindre dokumenterats, än mindre bekräftats och än mindre erkänts som förbrytelser över huvud taget. Jag tror att det är någonting som vi måste ta itu med och att sanningen i hög grad har att göra med var världen står i dag. Även om USA:s agerande runt om i världen i viss mån begränsades av Sovjetunionens existens visade det att man ansåg sig ha oinskränkt rätt att göra vad man ville." Ack den som varit så klarsynt hela tiden. De första 10-15 åren av min tid som politisk aktivist pågick det stora förnekandet även på vänsterkanten. Vi förnekade systematiken i Sovjetunionens och Kinas grymheter på samma sätt, men nästan alla på den kanten har tvingats göra upp med sitt förflutna till skillnad mot den politiska borgerligheten som 30 år efter Vietnamkrigets slut är fullt beredda att svälja samma lögner igen. |
|
|
|
Situationen
idag är t o m värre än då, numera låter
sig även ledningen för socialdemokratin duperas av lögnerna.
Vad har då skett enligt Pinter? "USA har stött och i många fall skapat varenda högerextrem militärdiktatur i världen efter andra världskriget. Jag syftar på Indonesien, Grekland, Uruguay, Brasilien, Paraguay, Haiti, Turkiet, Filippinerna, Guatemala, El Salvador och, förstås, Chile. De ohyggligheter som USA utsatte Chile för 1973 kan aldrig sonas och aldrig förlåtas. Hundratusentals människor miste livet i de här länderna. Gjorde de verkligen det? Och kan alla dödsfall skyllas på USA:s utrikespolitik? Svaret är ja, det gjorde de, och ja, de kan skyllas på amerikansk utrikespolitik. Men det är det inte många som känner till. Det har aldrig hänt. Ingenting har hänt. Inte ens medan det hände hände det. Det saknade betydelse. Det var ointressant. USA:s brottslighet har varit systematisk, konstant, brutal och skoningslös, men det är bara ett fåtal personer som egentligen har talat om den. USA är ändå värt en eloge. Det har utövat en absolut klinisk maktmanipulation över hela världen, samtidigt som det gett sig ut för att vara en kraft i det universella godas tjänst. Det är ett lysande, ja virtuost och synnerligen framgångsrikt hypnosnummer." Är det lönt att fortsätta med motståndet om det är hypnos det handlar om? Är det möjligt för någon annan än hypnotisören att väcka den hypnotiserade? Är det inte farligt för den stackaren? Kanske den enda möjligheten den som Pinter ger ett förslag på. "Jag vet att president Bush har gott om synnerligen kompetenta talskrivare, men jag vill också själv erbjuda mina tjänster. Jag föreslår följande korta anförande, som han kan läsa upp för nationen i teve. Jag kan se honom framför mig högtidlig, välkammad, allvarsam, sympatisk, uppriktig, ofta avväpnande, ibland med ett tvunget leende på läpparna, besynnerligt tilldragande, en riktig karlakarl: "Gud är god. Gud är stor. Gud är god. Min Gud är god. Bin Ladins Gud är ond. Han har en ond Gud. Saddams Gud var ond, fast han inte hade någon. Han var en barbar. Vi är inga barbarer. Vi hugger inte huvudet av folk. Vi tror på frihet. Det gör Gud också. Jag är ingen barbar. Jag är demokratiskt vald ledare i en frihetsälskande demokrati. Vi är ett barmhärtigt samhälle. Vi har barmhärtiga avrättningsmetoder. Vi är en stor nation. Jag är ingen diktator. Det är han. Jag är ingen barbar. Det är han. Och han. Det är de allihop. Jag besitter moralisk auktoritet. Ser du den här knytnäven? Den är min moraliska auktoritet. Och hör sen." När det väl händer att den hypnotiserade vaknar, på detta eller något annat sätt, så är det bara att hoppas att den politiska vänstern förmår bejaka denna vakenhet och inte försöker att genast hypnotisera om med tron på ett annat lyckorike på jorden. Med denna nästan fromma förhoppning önskar Veckobladet ett Politiskt Gott nytt 2006 genom Göran Persson |