Utskriftsvänligare form
(pdf)

Årstider
Tjugu grader varmt, fjärilar, friska kantareller, fågelsång. En mild natt när det räckte med sommarsovsäcken.
Men andra tider väntar. Utanför Hässleholm sågs en affisch med uppmaningen "Boka julbord nu!"
Grr

Skydda miljön kring Höje å!
Texten nedan är ett yttrande från Klostergårdens byalag, genom dess sekreterare Gunnar Stensson, över "Detaljplan för Klostergården 2:6 m fl".

Sankt Lars-området och stråket längs Höje å är värdefulla naturområden för befolkningen i hela Lund. I en miljö som hastigt urbaniseras och där naturområdena ständigt blir alltmer kringskurna är det utomordentligt viktigt att dessa värden skyddas.
Läs mer >

 
Nr 5 4/5 i webbform
Veckans
krönika

Grattis Tyskland!

Veckans goda nyheter kommer från Tyskland, Skånes nära grannland. Dvs. praktiskt taget alla politiska kommentatorer är eniga om att den stora olyckan har drabbat landet i form av framgångarna för det nya vänsterpartiet Die Linke, med 8.7 % av rösterna. Självfallet har partiet också kallats populistiskt och kommunistiskt och alla andra partier har försäkrat att de inte vill ha med det att göra. Allt detta riskerar att skymma vad som faktiskt var utgången av valet. Sanningen är ju att det fortfarande finns en vänstermajoritet, i form av SPD, de gröna och det nya partiet.
Läs mer >


Jörgen L.
Dags lämna?

Börjar misströsta om partiet. Upp till var och en, när gränsen är nådd. Och på vad grunder. För egen del startade tvivlet på allvar efter medlemsmötet 6/9. Med omröstningen kring ordinarie till Byggnadsnämnden. Maktsidan beredd gå långt i syfte spärra vägen för en förnyare - fastän fullt meriterad och villig åter inträda i partiet. En person som kunde livat upp och breddat Kompolgruppen. Samt gjort att ej kändes som Nitas privata k-parti - ursäkta! Beredd biträda Nita som ensam partiföreträdare. Och hon valdes ju enhälligt. Varför avstod hon inte sin kandidatur när fanns en annan lovande BN-kandidat - var det priset?
Läs mer >
 
050923

Gunnar Sandin
Nyleninism i praktiken

Sven Hector, lundaclartéist av Erlanders årgång och präst i en röd finnskogssocken, var riksdagsledamot för vänsterpartiet kommunisterna 1964-1968. Han var inte partimedlem.
Bengt Hall, f.d. ordförande i (och livgivare åt) vpk Kristianstad, v-aktiv på de ställen där han har bott sen dess (Norrköping, Lund, Malmö), f.d. kommunfullmäktig i Kristianstad, arbetserfarenhet som samhällsplanerare, f.d. rektor för vänsterpartiets folkhögskola i Kvarnby, var med och startade Röda Kapellet 1975 och har sen dess spelat på flera hundra v-arrangemang, de flesta i Lund, nyss återflyttad till Lund, kandiderade till uppdraget som ordinarie v-ledamot av Byggnads-nämnden. Ratades av majoriteten med motiveringen att han för närvarande inte var partimedlem. I stället valdes Nita Lorimer, som öppet deklarerade att det nya uppdraget gjorde att hon inte kunde ägna full tid åt sina andra, delvis avlönade, partiuppdrag.
   Det fanns medlemmar som anförde särskilda skäl för att välja Nita: att hon var arkitekt, att hon var välkänd (som arbetsmyra) av partiföreningen, att hon var kvinna. Mot Bengt anfördes att han hade nominerats av en suspekt person. Men huvudorsaken till att majoriteten föredrog Nita var säkerligen detta enkla: hon var partimedlem, i motsats till Bengt.
   Den nuvarande v-majoriteten i Lund, Skåne och partistyrelsen har betecknats som nyleninister. Jag ser BN-valet som ett bevis för hur riktig den beteckningen är. Man delar medvetet eller undermedvetet V.I. Lenins elitära partisyn.
Läs mer >

 
 



















 


Det behövs ett nytt Vänsterparti!

Efter senaste medlemsmötet i Vänsterpartiet i Lund borde det stå helt klart för alla: de frihetliga socialisterna (de s k förnyarna) är inte önskvärda i partiet. Möjligen kan vi accepteras som ett nödvändigt ont om vi håller käft och lydigt fortsätter att spela rollen av nyttiga idioter. De nygamla kommunisterna tolererar inga från dem avvikande åsikter. Det ges inget utrymme till diskussion om och kompromisser kring de grundläggande meningsmotsättningarna, inga försök görs från styrelsen att ena partiorganisationen. Kommunisterna trampar på i sina marschkängor, alltmedan partiet befinner sig i djup kris.

Sektmentalitet
Krismedvetandet hos kommunisterna är lika med noll. Därför att för dem är det en positiv utveckling när partimedlemmar som inte ställer upp på kommunismen kastar in handduken. Mötesmajoritet efter mötesmajoritet stänger konsekvent och målmedvetet ute de frihetliga från allt inflytande, ivrigt påhejade av styrelsen. Sektmentalitet råder. Miljöfrågor lågprioriteteras. Majoriteten i Lund bryr sig vare sig om bristande väljarstöd eller dramatiskt sjunkande medlemstal. Ett parti som inte ens lyssnar på medlemmarna, hur skulle det kunna lyssna på väljarna? Hur kommer det i maktställning att behandla de väljare som inte stödjer partiets linje?

Ett nytt parti
Vänsterpartiet har uppenbarligen spelat ut sin roll i svensk politik. Det har frivilligt och målmedvetet genom sin kommunistiska restaurering frånhänt sig möjligheterna att få ett reellt inflytande. Jag har i debatten som följde på Uppdrag gransknings genomgång av Vänsterpartiets historia hävdat att det

vettigaste Vänsterpartiet kunde företa sig var att upplösa sig självt. Jag ser idag ingen anledning att ha någon annan uppfattning. Tvärtom. Svensk vänster, som är oändligt mycket bredare än Vänsterpartiet, behöver ett vänsterparti som på allvar vill påverka politiken, som är berett att ta ansvar och som inte hänger sig åt överbudspolitik och önskedrömmar om en kommande revolution. Vänsterpartiets nuvarande ledning och dess ideologiska ståndpunkter utgör idag ett hinder för ökat vänsterinflytande i svensk politik. För min del har jag kommit fram till slutsatsen, att det enda möjliga svaret på Vänsterpartiets kris är att arbeta för ett nytt, brett, feministiskt och rödgrönt vänsteralternativ.

Utrymmet finns
Om detta är möjligt att skapa på nationell nivå redan till nästa års val är tveksamt. Men på lokal nivå är det fullt möjligt. Och om inte heller detta går att förverkliga så anser jag att den frihetliga vänster som finns, i och utanför Vänsterpartiet, bör söka få till stånd en valsamverkan med andra progressiva krafter som t.ex. miljöpartiet och feministiskt initiativ. En sådan bred samverkan skulle kunna bli ett reellt hot mot den borgerliga alliansen som nu innerst inne jublar över Vänsterpartiets kommunistiska pånyttfödelse. För kommunismen har aldrig utgjort ett reellt hot mot borgerligheten i Sverige, eftersom den, tack och lov, saknat lyskraft för den klass som kommunisterna lika självpåtaget som självgott sagt sig representera.
   I spannet mellan ett marginaliserat kommunistparti och en i bästa fall socialliberal socialdemokrati torde det dock finnas betydande utrymme för ett vitalt grönt vänsterparti.
Ulf Nymark

 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL   Ansvarig utgivare: Göran Persson