|
Utskriftsvänligare
form (pdf)
Så var sommaren över för VB
V i är lite i otakt med vädret men sätter igång
i alla fall.
Ambitionen för det kommande året är:
ett pappersnummer i månaden och däremellan ett webbnummer
varje fredag.
Prenumerationspriset är 100 kr för er
som önskar pappersnumren med post, insättes på pg
151 44 21-5.
Lärdomar av ett dubbelspår
Så invigdes då äntligen dubbelspåret Lund-Kävlinge
- ja, egentligen bara Lund-Vallkärra, för sträckan
Vallkärra-Kävlinge var klar redan 1997.
Det hade återstoden också kunnat vara
om det inte varit för en talför, högljudd och juridikkunnig
opinion med bas i villakvarteren kring banan. Fördröjningen
uppsköt under lika lång tid förtätningen av
tågtrafiken mot Helsingborg. Den kostade många miljoner
kronor och åtminstone ett liv - en ung lantbrukarson på
en obevakad övergång i Trollenäs, en väg som
tågen inte hade behövt ta om dubbelspåret funnits.
Nu den 7 augusti var det i alla fall folkfest med tipspromenad och
gratis korv och invigningstal. Inga motdemonstrationer men många
glada Gunnesbo- och Nöbbelövsbor.
En av talarna var kommun-styrelsens ordförande
Lennart Pryts (s). Han berörde den långa tillblivel-seprocessen
men uttryckte tron och förhoppningen att Banverket hade gjort
positiva erfarenheter inför den fortsatta järnvägsut-byggnaden,
bland annat av stambanan.
Visst, Banverkets hantering av motopinionen har
inte alltid varit den skickligaste. Men de som har störst anledning
till eftertanke är nog ett antal kommunpolitiker. För
det som villaägarna åstadkom utöver fördröjningen
var bland annat ett löfte från Lunds kommunpolitiker
att verka för ett "yttre godsspår", något
som Prytz påminde om i talet. Ett godsspår som inte
(i alla fall inte på lång tid) behövs av kapacitetsskäl,
som styckar sönder odlingslandskapet och drar pengar från
mer angelägna järnvägsinvesteringar. Den sortens
eftergifter har gett råg i ryggen åt andra nimby-grupper,
inte minst i Burlöv där man (åter med politiskt
stöd från Lund) vill gräva ner någon miljard
kronor och tiotusentals dagliga pendlare i en mörk tunnel genom
Åkarp.
Att små särintressen försenar
och fördyrar allmännyttiga projekt är tyvärr
regel och inte undantag. Vad vi i det läget behöver är
politiker som försvarar just allmänintresset och exempelvis
skapar opinionen för att avlägsna möjligheter till
juridisk blockering och för att snabba upp tillståndsprocesser.
Åtminstone tills vidare kan Lennart Prytz inte betecknas som
en sådan politiker.
Gunnar Sandin
|
|
|
Nr 4 1/2 i webbform
|
|
|
Sommarkrönika |
Marknadsnoteringar
Sommaren närmar sig sitt slut och det är dags att
summera, t.ex. marknadsläget. Jag var som vanligt på
Sjöbo marknad och kan lugna alla: allt var som det brukar.
Dvs. för första gången kunde jag notera en
glada i skyn över marknaden. Den kikade lystet ner på
kokosbullarna i stånden vid backen bredvid Sjöbo
bruk. Gladorna, på sextiotalet nära utrotning men
räddade genom vinterutfodringen i Fyledalen, möter
man nu över hela Skåne.
Läs
mer >
|
Distriktet,
suck ...
|
|
|
Menander har blivit en en påtagligt torftig
och förutsägbar publikation. Även om distriktet
ju är ett organistoriskt mellanled, som huvudsakligen
skapar sitt eget berättigande. Så vi överlever
nog att expen på Nobelvägen numera mest är
en blindtarm, inom partiet! En blindtarm med befogenheter,
dock. Härifrån sköts nomineringen till parlamentariska
församlingar, inklusive och ej självklart riksdagen.
Samt till partikongresser ... Jämte annat godis - för
den maktbegivne.
Läs
mer >
|
Hotet mot Dalby
Luftfartsverket har alltså överklagat den utbyggnadsplan
som skulle ge Dalby ett stort tillskott av välbelägna
bostäder med hänvisning till flygbullret från
Sturup. Det minskade resandeunderlaget sägs hota både
återuppbyggnaden av järnvägen till Staffanstorp-Malmö
och spårläggningen av Lundalänken. Åtminstone
det senare hotet är säkert reellt.
Lundaborna och Lunds politiker måste naturligtvis reagera.
Vilka krav bör och kan då ställas?
Det radikala krav som borde ställas är naturligtvis
att lägga ner flygplatsen eller åtminstone drastiskt
reducera verksamheten där. Sturup tillkom ju i första
hand som en flygplats för Malmö, och Malmö
har numera närmare inte bara fågelvägen utan
också i restid till Kastrup, där kapaciteten lätt
kan utvidgas om det skulle behövas. Fast det senare är
inte säkert: snart nog måste oljebristen slå
igenom även i flygkostnader och flygresande. Att ha en
flygplats för regionen just innanför Sveriges gräns
kan inte ha något egenvärde i internationaliseringens
epok. Se. t.ex. på Basel och Mulhouse som samarbetar
om en flygplats tvärs över den fransk-schweiziska
gränsen.
Ystad skulle få längre till flyget, men när
"shunten" vid Lockarp väl är byggd kommer
tåget till Kastrup att ta mindre än en timme.
Men tyvärr finns det anledning att vara pessimistisk
om möjligheterna att få bort Sturup. Kvar står
att Lundalänken behöver ett större underlag.
Är det dags att återskapa drömmen om Hardebergastaden?
Gr
Exit Pernilla
Pernilla Zethraus har inte varit någon lyckad partisekreterare
(v). Under hennes tid på posten har inte bara partiets
stöd i opinionsmätningarna mer än halverats.
Antalet aktiva sympatisörer (mätt t.ex. i demonstrationsdeltagare)
och medlemmar har också sjunkit. Det finns förvisso
många faktorer bakom detta såsom partiledaren,
övriga riksdagsgruppen och partistyrelsen och (nog viktigast)
det internationella idéklimatet, men partisekreteraren
har inte varit någon bra motkraft.
Ett av Zethraeus (och Gudrun Schymans) allra största
nederlag kom på våren 2002. Partidistriktet i
Skåne hade lyckats placera män i toppen på
nio av tio möjliga riksdags- och regionlistor. För
ett parti med anspråk på att vara feministiskt
var detta givetvis förödande och blev vederbörligen
uppmärksammat. Pernilla och Gudrun for till Skåne
och träffade distriktsstyrelsen men fick återvända
tomhänta.
I valet visade sej väljarna klokare och kryssade upp
två kvinnor till förstaplatser. Det borde ha varit
en klar fingervisning till partiledningen att hålla
distans till den skånska särlinjen. Men nej, när
representanter för denna ville ha stöd mot förnyarna
ställde Zethraeus tjänstvilligt upp, bland annat
genom bidrag till distriktsorganet Menander.
Det finns många egenskaper att önska hos en ny
partisekreterare. Allra viktigast är nog krismedvetande.
Gr
|
|
|
050819
|
Hej!
Jag jobbar i Landskrona med universitets- och högskolefrågor
och tipsades av min granne i kontorskorridoren, Kajsa
Theander, om ett kåseri i Veckobladet för några
månader sedan (nr 2 1/4 050408). Kåseriet
tog bland annat upp en relativt ny avhandling "Universiteten,
kulturen och staden" av Kerstin Cederlund. Kåseriet
och senare, läsandet av avhandlingen har fört
med sig att Kerstin Cederlund kommer att framträda
vid vår konferens i Landskrona kring urbana studier
den 3 och 4 oktober - Stad i förändring.
Det slog mig att kanske det bland Veckobladets
läsare finns några (eller förhoppningsvis
många) som kan vara intresserade av vår konferens.
Information om konferensen finner man
på www.landskrona.se
- klicka på Stad i förändring (banner).
Tack för tipset i Veckobladet!
Med vänlig hälsning
Jan Nilson, utredare universitets- och högskolefrågor,
Landskrona kommun, 0418 - 47 06 13 |
Lundaröster om Vägmärken
Nej, Dag Hammarskjöld var inte far till Reine i P.C.
Jersilds roman Barnens ö, även om Reine drömde
därom. Däremot var han obestridligen, trots sin
borgerliga bakgrund, med om att bygga upp den socialdemokratiska
välfärdsstaten, som statssekreterare åt Ernst
Wigforss och konsult i en s-regering 1951-53, något
som vid hundraårsminnet har tenderat att överskuggas
av insatsen i FN.
Framtiden får utvisa om han längst
blir ihågkommen som general-sekreterare eller som aforistiker
och mystiker. Den senare dimensionen har i alla fall blivit
belyst i den lilla skriften Pax, där Ann Alebo har bett
tjugo Lundabor säga något utifrån Hammarskjölds
postuma bok Vägmärken. Vi väljer att citera
två återkommande medarbetare i VB. Först
Charlotte Erlanson-Albertsson, som har uppmärksammats
för sitt tal om sockret som lättköpt belöningssystem
men här väljer att ta upp andra belöningar:
"Vi lever idag i ett liv med stora möjligheter,
till synes. Man kan undra vad det är som egentligen får
oss att välja. Min övertygelse är att det är
våra belöningar som styr oss, våra belöningssystem.
Människan behöver ständigt belöning. I
affärs- och bankvärlden blir jag belönad med
en hög inkomst och en hög bonus. I idrottsvärlden
blir jag belönad med ett världsrekord, i vetenskapsvärlden
med Nobelpriset. I den kristna tro blir jag belönad med
ett evigt liv. Den framtida belöningen driver oss."
Och så riksdagsledamot (mp) Karin
Svensson Smith:
"När det här skrivs innehåller nyhetstidningarna
uppgifter som visar att petroleumepoken håller på
att passera kulmen och att oljereserverna bara räcker
för något årtionde till. Antingen försöker
vi behålla det gamla så länge som möjligt
och blir glada åt att General Motors vill placera Cadillac-tillverkningen
i Sverige. Alternativt bejakar vi en samhällsutveckling
där transporter och annan energianvändning anpassas
till de nivåer förnybara bränslen kan försörja
utan att skada den biologiska mångfaldens rikedom."
Gr
Perssons gardiner
Göran Persson sa i Björkvik att han bland annat
ville hyfsa arbetslöshetsstatistiken genom att anställa
folk som hjälpte pensionärer att hänga upp
gardiner. Detta har utsatts för både seriös
kritik (t.ex. att hemvårdarna kan hänga upp gardiner
som omväxling till sina tunga sysslor om de får
fler utbildade kolleger) och diverse raljerier.
Ingen radikal kritiker har dock hittills
påpekat det självklara: att det är reaktionärt,
eller i alla fall småborgerligt, med gardiner.
Grr
|
|
|